Idag har det blåst rejält hela dagen och jag kände att jag ville revidera min plan att rida ut.
Sagt och gjort; det blev ett tömkörningspass i ridhuset i stället och det gick jättebra.
Dessutom fick jag ÅTER se att Vicke är hur rengående som helst efter bölden.
Inte för att jag har känt något annat men som jag skrev innan har jag nästan haft lite svårt att verkligen tro att vi kom undan med bara en hovböld när han blev halt sist (jag ÄR knäpp…jag vet…).
Idag fick jag se fina travlängningar (Gud give att jag kan åstadkomma dom lika bra uppsuttet någon gång….suck…), verkligt bra piaff på vår amatörnivå, bra passage och samlad galopp.
Det verkar som att Vicke gillar tömkörningen lika mycket som jag- han gör i alla fall allt så villigt och fint.
Härligt att ni är på banan igen!
Ja, jag är så tacksam för det!
Visst är det knepigt. Man går och väntar på hälta för så här lätt kan det ju inte lösa sig. Hovbölder är luriga. Vi har en 23 åring som varit iväg i Helsingborg med konstaterad senskada i ett fäste. Ägaren har tagit dag för dag och vi har varit beredda på att hans sista dag i livet är kommen. Igår frågade ägaren lite försynt om jag kunde kolla lite på hoven. I båda ballarna i det halta benet hade varsin hovböld spruckit?!? Jag lade om hoven och åldermannen gäspade och gick utan problem in i sin box. Nu är det säkert en senskada också men det ska bli spännande att se hur mycket bättre han är idag. Dessutom är nog hans dagar inte räknade längre, inom kort iallafall.
Vilken spännande historia! Berätta gärna hur det går!