Har noterat en tråkig tendens hos vissa ryttare; en jäkla brådska att ”klättra” uppåt i klasserna vare sig hästen är redo för det eller inte.
Att dressyrryttare glatt basunerar ut ”nu har vi kvalat till MSV A” efter att med nöd ha tagit sig över 62 %-gränsen vid 2 tillfällen må väl vara hänt, dels behöver ju inte detta betyda att ryttaren faktiskt avser att starta MSV A med en gång och dels tror jag inte att just en för hästen för svår klass i dressyr kan göra så stor skada?
Men när hoppryttare vill tävla på högre höjder efter att inte ens ha kommit runt felfritt på den lägre höjden vid mer än möjligen 1 eller 2 tillfällen; då blir jag mer orolig och beklämd.
För enligt min erfarenhet kan det gå ganska snabbt att få en häst att tappa självförtroende och viljan att hoppa och att sedan få tillbaka detsamma….tja…DET kan ta mångfalt längre tid.
Jag tycker nog att man ska ha lyckats rida felfritt i vart fall 2-3 gånger på en viss höjd under 1 år innan man kan anse sig redo att tävla på högre höjder och frågan är om det inte borde införas kvalregler i hoppning också?
Vad menar du då? Man måste kvala för att starta 130, dvs Msv klass… Unghästar (upp till 6 år) måste kvala även på lägre nivåer.
Jag tycker nog att man skulle behöva kvala på alla nivåer och inte bara vad gäller unghästar.
För ett misslyckade i hoppning kan göra långt mer skada än i dressyr.
Det finns tyvärr även dressyrhästar som pressas upp i klasserna och knycklas ihop alldeles för hårt och för tidigt så att även de tappar gnistan. Tråkigt är det.
Håller absolut med. En del hästar går verkligen långt mer på ryttarens rena styrka och press än för att de fysiskt är färdiga för uppgiften. Och förr eller senare straffar det sig.
Haha, jag kände mig lite träffad där! 😉
I mitt fall var det halvt på skämt, eftersom vi haft tävlingsuppehåll i 1½ år pga sadelproblem, så det första kvalet är på väg att förfalla.
NÅGON GÅNG i framtiden ska vi minsann rida Msv B, för bytena är inga problem, det är ”bara” lite annat som ska stärkas. 🙂
Instämmer helt. Har t o m varit på en fortbildning för tränare med med fokuset »släpp inte upp era elever för fort i klasserna«. Det är trist för ryttaren att få dåliga resultat. Det är trist för domarna. För publiken. Och inte så himla jäkla kul för hästen att behöva gå över sin kapacitet.
En dressyrhäst må inte bli direkt skadad över att gå lite över sin kapacitet. Men visst kan de tappa sugen. Och är det något som man inte vill ha så är det en istadig häst som inte vill.
Jag är helt av åsikten att man på träning ska träna ÖVER det man tävlar. (Så länge man nu inte tävlar på GP-nivå ;). Och när man rider igenom sitt program på hemmaplan ska det gå lätt som en dans. Stämmer detta så är man på lagom nivå. Och DÅ är det jättekul att åka iväg på tävling.
Sen kan man väl någon gång »på skoj« testa att pressa upp lite. Jag var t ex för två år sen väldigt sugen på att starta IntA/B på en av mina hästar. Jag gjorde en start på typ 60 %. Det VAR lite för svårt för hästen som givetvis inte blev ihjälpressad av just den enstaka ritten men faktiskt lite av den träning som föregick det. Så jag valde sen att backa tillbaka lite. Men jag kan ändå fortfarande tycka att det var kul att vi startat det.
Och det här med kval … Jag blir också galen på detta kval-snack. Jaha, om man rider på 62 % gång efter annan så må man kvala. Men man har faktiskt inget att göra i den högre klassen ändå. För 62 % är bara med nöd och näppe godkänt. Skulle jag enväldigt bestämma kvalgränser skulle jag brutalt höja dem till minst två kval på 65 eller ännu hellre 66 % för att få gå upp till nästa svårighetnivå. Jag fattar också att det skulle bli överfulla MsvC-klasser (och allt därutöver som kräver kval) men ändå… 😉
Barnen är värst. De ska upp i P1 och de individuella mästerskapsprogrammen blixtsnabbt. Så fort de kvalat. Sen rider de på under 60 % i de klasserna för att det är för svårt. Man ska inte glömma att dessa klasser är det svåraste ponnyer går. Med den konkurrens som följer. Inte så bra för tävlingsglädjen och självförtroendet för de unga. Här har föräldrarna ett ansvar tycker jag. Men de verkar lika heta (eller okunniga) på att ungarna ska upp i klasserna.
Jag tycker också att 62 % är för lågt, hade jag fått bestämma hade det varit 64 %.
För vissa LÅTER det nog ”coolare” att kunna säga ”jag hoppar 130” eller ”jag tävlar MSV B”- HUR detta sedan genomförs verkar vara av mer underordnad betydelse.
Jag hör ganska ofta ”kvalsnack” och det verkar som sagt viktigare att kvala än att prestera bra resultat.
Jag som själv är orutinerad hade också önskat att det fanns kval rakt genom klasserna i dressyr, jag tror de flesta amatörer i stil med mig hade tjänat på att rida sig genom alla klasserna på väg uppåt för det finns en tendens att vilja börja tävla i ”program där det händer lite” etc och jag tycker nog tvärtom att klasserna ligger väldigt logiskt efter varandra och bör ridas i följd, när man klarar LB är LA ett lagom nästa steg både tränings- (medan man tävlar LB) och tävlingsmässigt och sedan MsvC osv.
Men så finns det ju proffsigare ryttare som klarar av grundträningen hemma utan att tävla och testa och de vill ju faktiskt få gå in i klasserna som de vill så att bara ha kval till MsvB och uppåt är kanske enklast ändå?
Till sist 😉 så får jag nog lov att tycka att man kan få tävla fast man inte får till det på banan 😀
Jag har ju debuterat MsvB i år och det går inte så där perfekt på banan som man kunde ha önskat 😉 men en rutinerad tränare sa något som jag försöker slå in i huvudet 😀 ”Det är inte så att det är hästen som debuterar i de här klasserna, DU har heller aldrig ridit dem och DU måste få rutinen för att sedan kunna lotsa henne runt programmet”
Och jo så är det nog, nu har jag hunnit rida fem MsvB program och det har strulat på olika platser i programmen varenda gång men jag lär mig hela tiden av det och vi sätter olika saker vartefter så nu är det bara hem och träna igen och så se till att börja sätta hela programmen och få bort de stora misstagen så blir det nog bra det där med 🙂
Har länge gått och funderat på samma sak. I dressyren kanske främst just det där ”tjatet” om att man har kvalat till nästa klass bara för att man ridit två gånger på över 62%. Det krävs ju faktiskt att man behärskar alla rörelser i den kommande klassen också och jag skulle aldrig ens säga att jag kvalat till Msv B t ex om jag ridit Msv C på över 62% men bytena inte sitter för då är man ju ändå inte redo? Känns som många går upp i Msv B innan bytena sitter vilket bara känns onödigt. Sen är det klart att man kan rida en ”för hög” klass nån gång bara för att testa, i alla fall i dressyr som sagt. I hoppningen håller jag verkligen med om att det kan göra mer skada för hästen som förmodligen är svårare att jobba bort än om man ”råkar” pressa en dressyrhäst lite för mycket. Det räcker att hoppa en klass som är för hög, att det skiter sig och hästen har sabbat sitt självförtroende för lång tid framöver. Det gynnar ju inte någon så jag förstår verkligen inte varför man ska ha så bråttom upp i klasserna bara för att kunna säga till folk att man rider en viss klass..?
För övrigt finns ju även skadeaspekten att beakta tycker jag.
Det ska väl mycket till för att man ska ramla av inne på en dressyrbana men om hästen kraschar in i ett hinder för att man krävt för mycket kan det gå illa….
Nya kvalregler för hoppning ligger på förslag; att man ska ha ridit två felfria 110 för att få starta 120. Rimligt, tycker jag, bara det inte innebär massa extra kostnader för ryttarna att kvala.
Läs mer här: http://www.tidningenridsport.se/Tavling/Sportnytt/2016/5/Nya-kvalregler-pa-forslag/
Finns säkert massor man kan säga o tycka om detta. Att sätta sin häst i en situation som den inte reder ut är naturligtvis inte schysst. Men om jag utgår från mig själv så har jag börjat testa att gå upp en klass. Hon placerar sig oftast i msvB-klasserna o därför har jag provat några MsvA nu under våren. Vi tränar hemma och sen åker jag o testar på tävling för att se hur väl vi lyckas hålla ihop det i en tävlingssituation. Hon är glad o positiv o gör det mesta glatt men visst blir piruetterna för stora och hon räknar lite själv i serien än så länge. Mig gör det inget att resultaten under en period blir lite sämre. Jag tittar på filmen o tänker på vad som är bra o självklart vad vi behöver fortsätta jobba med. Nu har vi testat denna klass några gånger o gör nu ett uppehåll på ca två månader för att jobba mer med styrkan o detaljerna sen provar vi igen. Tror ingen har lidit av att vi har varit med i den här klassen några gånger.:-)