Jag har tidigare skrivit om hur jag har noterat att det säljs hästsaker på begagnatmarknaden så fort en söm har släppt eller det fodras någon annan mycket enkel lagning.

Min teori är att folk idag dels inte VET hur man lagar saker och dels inte ids. Dessutom verkar många vilja byta ut det gamla mot nytt i rekordfart, man tröttnar och vill förnya sig.

Ett liknande fenomen har jag sett vad gäller begagnade möbler- de är många gånger näst intill omöjliga att sälja!

Ska man bli av med något måste det i princip skänkas bort.

Både jag och en god vän har nyligen försökt att sälja olika begagnade möbler i utmärkt skick men det har varit tvärstopp och jag kan inte annat än tro att detta är tidens anda: man vill ha nya saker.

Eller så är det så att de många sidorna på tex Facebook där folk faktiskt ger bort saker har gjort att de som kan tänka sig att överta andras ting är vana att få det gratis?

Jag har också noterat att invandrare har en helt annat prutkultur är den mesiga svensken- tex bjöd en person av utländsk härkomst 2000 kronor för en soffa jag annonserat ut för 4000 och då var den ny (!) och hade kostat 7000.

Så ”fräcka” tror jag få svenskar hade varit men går det så går det….

Och jag vet att när jag tidigare har frågat mina svenska vänner och bekanta om de brukar pruta så är svaret oftast nej; man tycker att det är pinsamt och obehagligt.

Eller vad tycks om detta:

Person prutar på en möbel och när den får svaret att ok; priset kan sänkas svarar: ”Fast jag vet inte om den får plats i min bil” och sedan hörs den inte av mer?!?!?

Vad är era erfarenheter kring att köpa och sälja begagnat? Ska man vara helt inställd på att komma i kontakt med knäppgökar och ändå troligen inte få sina saker sålda utan få köra dom till tippen eller släpa ner eländet i källaren/ något förråd?