Månadsarkiv: januari 2017

Rekommendation vs mångas verklighet

Sitter och läser följande om hag(o)vänner och blir lite matt.

Råden i sig är det väl inga större fel på utom att jag aldrig i livet skulle försöka i 3 år (!!!!!) – se sista meningen, men jag undrar hur många hästägares verklighet eller rättare sagt HAGAR som ser ut så att dessa rekommendationer kan följas?

Som ni väl vet utgår jag i hagfrågor ofta från Skåne och de stall där jag, mina vänner och bekanta har häst och få av dessa ställen, om något, erbjuder milsvida hagar och/ eller möjlighet att rumstera om bland hagarna efter tycke och smak.

Så i mitt fall har jag vad gäller hagkompisar valt ”better safe than sorry” snarare än ”hagkompisar är alltid bättre för hästen än att gå ensam”.

Nu HAR mina hästar nästan alltid gått med sällskap i alla fall men banne mig inte till vilket pris som helst.

Decima var tex rädd för att komma för nära andra hästar (fruktansvärt jobbigt på framridningarna to say the least….) och jag såg ingen anledning att tvinga på henne en kompis när hon så tydligt visade att hon trivdes bra ensam.

På bete gick det bra att ha henne med ett fåtal lugna och snälla hästar- där var ytan tillräcklig för att hon skulle kunna hålla sig undan.

Kreon fick också gå ensam- han hade jagat hästar ur hagen hos sin uppfödare och jag tyckte inte att det var lämpligt att prova på vår anläggning, i samråd med uppfödaren som kände sin häst väl.

Övriga hästar har fått gå med andra när det ”har passat”- inte alltid så lätt på anläggningar där hästar flyttar in och ut och där man kanske inte har samma syn på hagvistelsen som sina stallkamrater.

På ridskolan var jag tex lite ”känd” för att vilja ha min häst ute i ”alla väder” medan andra kunde se både regn, snö och annat som hinder. Nej tack till sådant för mig och då sköter jag mig hellre själv.

Leon är till dags datum en ultimat hagkompis till Vicke och hans ägare och jag tycker exakt lika kring just hagen.

Hästarna är bästa vänner på alla vis men skulle det bli problem av vilket slag det än må vara skulle jag inte tveka en sekund att sära dom åt.

Som sagt är jag better safe than sorry och det står jag för.

Tisdag- sad, sad, sad

Så djävla trist!!!

Idag när jag kom till stallet på eftermiddagen kände jag direkt att Vickes ena framben var varmt medan övriga 3 ben var kalla.

Kände dessutom lite puls och några varv på lina bekräftade min misstanke: synlig hälta om inte jättemycket.

Jag gissar på vrickning då hagen på vissa ställen är rejält knölig av att det är fruset och jag tänkte senast i morse ”snälla Vicke, vricka dig inte på detta”.

Men det kan vara en hovböld eller något annat även om det känns långsökt.

Blir bara såååå djävla less men det hjälper givetvis inte det minsta utan det är bara att vänta och se!

Jerringpriset

Jag tänker inte lägga mig i debatten huruvida rätt person vann eller ej men enligt uppgift kunde en och samma person rösta flera gånger (hur många gånger som helst, eller) !?!?!

Låter märkligt och orättvist i mina öron och risken är att det då inte blir representativt och att röster om ”fusk” hörs.

Synd och onödigt tycker jag.

Var, när och hur?

Idag tänkte jag att vi kunde tänka tillbaka lite och berätta om hur det kom sig att vi började rida och var detta ägde rum?

Själv hade jag varit intresserad av hästar i många år när jag började rida som tonåring.

Jag hade dessförinnan läst en massa hästböcker (Jill, Britta och Silver osv) och det fanns en tid (herregud…jag kan verkligen minnas det i detalj trots att det snart är 40 år sedan….) då ett av mina största nöjen var att gå till en närbelägen kiosk för att se om senaste numret av Min Häst hade kommit ut.

När jag var närmare 15 år dristade jag mig till att börja rida på ridskola; samma som en klasskamrat red på sedan flera år tillbaka.

Jag tänkte att jag kanske skulle framstå som löjlig om jag började rida så pass ”gammal” (ha ha …allting är relativt) men min klasskamrat försäkrade mig att det skulle gå bra och det gjorde det ju.

Innan jag började på ridskolan hade jag vid några enstaka tillfällen deltagit i gratisaktiviteter (hette de ”kul i fem” eller minns jag fel????) under tex sportloven (man fick rida på någon ridskola i Malmö)  men annars var min praktiska erfarenhet av hästar väldigt liten.

Hur som helst så började jag rida på ridskolan som jag sedan förblev trogen tills jag flyttade till nuvarande anläggning (jag tävlar fortfarande för samma klubb), först en gång i veckan men ganska snabbt blev jag skötare på en ”privathäst” och började vara i stallet 7 dagar i veckan 🙂 !

Minns för övrigt hur minutiöst jag putsade min enkla ridutrustning efter varje ridlektion- från början min mammas gummistövlar (!), en Jofa-hjälm i sammet, beiga ridbyxor i något nylonaktigt material och mina ridhandskar.

Jag satt och tog bort allt flock från hjälmen, skrubbade stövlarna i duschen…ja, du milde tid om jag hade ägnat samma omsorg om mina grejer idag ha ha ha.

Men nu får ni berätta; hur var det för er?

Dessa bilder måste ni klicka på för att kunna se lite större!

På den första har jag precis varit med en kompis på Jensen sport (mycket välkänd butik för många skåningar och gubben ”håller på” ännu så vitt jag vet) och köpt min första hjälm. Jag tyckte att jag var SKITCOOL (notera mitt ansiktsuttryck  ha ha ha) !!!!!!

På den andra bilden tagen utanför ridskolan vid en paddock som vi då använde som hage och där polisrytteriets byggnad numera finns förevisar jag mina ”nylon-ridbyxor” som jag verkligen slet ut till sista tråden minns jag 🙂 !

Måndag- happy, happy, happy

Efter nattens jobb åkte jag som vanligt till stallet där lösgalopp av Vicke stod på schemat eftersom han skulle ha en vilodag.

I ärlighetens namn ville han hellre visa ökad trav än just galopp men det spelar mindre roll- bara han rör på sig.

Näste man till rakning var en kvinna; Miss May skulle tömköras.

Jag har ju haft många diskussioner med henne om huvudets och nackens placering vid övergångarna från galopp till trav- jag tycker att dessa kroppsdelar ska vara kvar på de platser de hade i den högre gångarten, gumman tycker att man absolut kan trycka upp både huvud och hals…i alla fall lite.

Men jag vill inte se ens detta ”lite” och idag spände jag helt sonika in henne och se där; superövergångar direkt och utan tjafs.

Någon kanske tycker att ha hästen inspänd är att ”fuska” (ungefär som med graman när man rider) men jag tycker att det är tusen gånger bättre att visa hästen vägen lätt än att hålla på och ”diskutera” där resultatet ändå inte blir optimalt.

Nu får hon gå så här ett tag och känna in hur jag vill ha det och stärka sig i jobbet- att streta emot lär henne ingenting och bygger inga bra muskler.

Om jag nu äntligen ska förklara rubriken så har Henrik och jag varit tillsammans i ett år idag och det firar vi med detta:

Vi har räknat först veckorna och sedan dagarna till förlovningen som barn på julafton och är givetvis jätteglada!

Nu väntar middag på restaurang och sedan ska jag sola mig i guldglansen resten av kvällen 🙂 !

Tala med hästar

En lite rolig konversation utspelade sig mellan mig och en annan hästägare nyligen då jag hjälpte till med ett konstrande djur:

Ägare (lite imponerad): kan du tala med hästar?

Jag: nä…men jag kan läsa dom 🙂 !

Och så är det tror jag när tex dessa djurkommunikatörer påstår sig tala med våra skyddslingar; de läser ”helt enkelt” (fast det inte är enkelt för alla) djuret och berättar sedan utifrån detta vad djuret ”sagt” för ägaren.

Sedan är det väl skit samma egentligen vad man kallar det så länge man uppnår önskade resultat och inte lurar någon. Tycker jag.

Veckan som gått

Årets andra vecka har inte innehållit några sensationer och lika bra är väl det tänker jag 🙂 .

Vicke och jag har tränat på som vanligt med stort plus för den superfina piaffen han visade med Olof i tisdags- jättekul att se.

En dag hoppade vi lite, en dag blev det vila med lösgalopp i ridhuset och så har vi ridit ut med Anneli och Leon i lördags.

Under den gångna veckan har det skett lite trädgallring kring anläggningen och delar av denna har och kommer att hamna i Vickes och Leons hage, dvs i deras gap 🙂 !

Söndag- jobbdag

Här hos mig är denna söndag långt ifrån en vilodag- jag både har och ska jobba i natt.

Dessutom har jag stalljour, har ridit Vicke i ridhuset och hjälpt till med lite smått och gott i stallet.

På tal om gott ska det bli just detta när moussakan i ugnen är färdig- under tiden ligger jag här i mitt badkar och myser 🙂 !

För en gångs skull hade jag inte bästa känslan när jag red utan Vicke kändes lite tung i handen men någon gång får han kanske också vara ursäktad….