Jag hade i flera dagar varit fundersam kring huruvida vi skulle kunna åka till Olof eftersom snö och eventuellt kraftig blåst var aviserad men trots lite flingor på vägen var det inga som helst problem att köra dit.
Inga som helst problem var det för Olof att rida heller- dagen till ära med kandar.
Jag la undan denna betsling helt för över ett år sedan då Vicke inte bjöd fram till betten och jag har sedan dess även bytt ut mitt normala tvådelade tränsbett till ett megatjockt dito.
Men nu när Olof kräver så mycket samling så märkte vi att tiden är mogen för kandaret igen- det blev mindre motstånd och nu är Vicke så stark i kroppen att han orkar bära sig och inte försvara sig genom att bara fälla in huvudet.
Roligt att se även om vardagsträningen kommer att fortsätta med träns och ”ardennerbett” 🙂 !
Tja…lite vitt på marken i alla fall….
