Pratade nyligen med en bekant som har medryttare och vi kom in på det här med att en del medryttare tyvärr bara verkar se hästen som ett träningsredskap, kanske för att djuret inte tillhör dom själva?
Vi hade båda erfarenheter av ovan; jag dock inga för egen del (har aldrig haft medryttare) men däremot har jag sett det på håll så att säga.
Minns en medryttare som några av oss lite skämtsamt kallade för ”Maratonryttaren”- denna person kunde rida dressyrpass på uppemot 2 timmar, dessutom på en häst som inte var van vid sådan ridning.
Det värsta tyckte jag faktiskt inte var de långa passen i sig även om de var illa nog utan att medryttaren inte var ärlig mot ägaren utan ville få det till att låta som att hon inte alls hade ridit så länge (vi började ta tid på henne efter ett tag….).
Nu hände inget med denna häst på grund av medryttarens rejäla motion men i ett annat fall vet jag faktiskt en häst där ägaren var övertygad om att medryttaren hade ridit itu hästen som sedermera fick tas bort.
Denna medryttare var så uppeldad över att hästen kunde gå i både piaff och passage att detta var det enda hon red hela passen igenom.
Och hästen som inte var van vid så ansträngande ridning klarade det inte….
Sedan vet jag medryttare som har hoppat utan ägarens tillåtelse och blivit påkomna av andra- också det givetvis väldigt tråkigt.
Ofta har man ju en medryttare för att man själv inte hinner rida/ vara i stallet vissa dagar så det är väldigt svårt att veta vad som utspelar sig mellan ens häst och medryttare så vida det inte finns andra vittnen tex eller att man ständigt hittar genomsvettiga schabrak eller rejält med intorkad svett på hästen (vilket också förekommer…).
Men detta är ju en avart av att ha medryttare- det kan också fungera hur perfekt som helst och man kan hitta medryttare som nästan älskar hästen mer än man själv- det har jag tack och lov också exempel på.
Vad är era erfarenheter av medryttare? Mestadels bra eller dåliga?
hoppas M kan lita på mig! men de känns så iaf 😀 skulle aldrig göra något som skulle kunna skada leon! att älska honom mer än M kommer aldrig att gå men jag trodde aldrig att jag skulle kunna tycka om någon annans häst så mycket som jag gör 😀 att sväva hem på moln från stallet bara av att ha fått vara runt Leon gör att jag då även ställer upp när man inte kan rida, kanske de kan bidra till att ägaren kan känna att man finns där och inte bara för ritningens skull?
Ja du är verkligen raka motsatsen till de medryttare jag beskrev i början av inlägget.
M kan skratta sig lycklig över dig och det är ju ömsesidigt!
Tur att även sådana medryttare finns!
Jag är mer försiktig med medryttarhästen än vad jag skulle vara med min egen. Både för att jag inte känner den lika väl eftersom jag bara träffar den två gånger i veckan – men också gör att jag självklart inte vill ta risker med mån annans häst. F ö gillar jag hästen supermycket och har nu ridit den i ca 2,5 år och hoppas fortsätta länge till.
I ditt fall tänker jag att din ”försiktighet” också KAN bero på att du tidigare själv haft häst i många år och väl vet vad det innebär med skador, kostnader osv.
Har man aldrig haft egen häst kanske man inte tänker på samma sätt alltid?
Jag har hittat en guldklimp till medryttare som tar hand om min häst lika bra som mig själv :-). Hon är lika nogrann o uppmärksam. Vi har hela tiden kommunikation, det är viktigt. Annars min erfarenhet av vissa medryttare vad jag hört är att de inte ridit hästen som de sagt, eller att de slutat att åka till hästen.
Har själv vart medryttare innan jag skaffade egen häst och alltid vart supernoga med allt just för att hästen inte var min. Följt alla instruktioner till punkt och pricka och gjort mer jobb än vad som avtalats. Kan av erfarenhet säga att det finns olika kvalité på ägare också. Första var mest märklig men tog hyfsat hand om sina djur. Andra ljög om hästens hälsa, mockade inte de dagar hon hade så jag fick göra dubbelt, kunde ringa varje dag hon skulle ha och säga att hon inte kunde och att jag fick ”fixa” honom osv osv. Tredje var underbar och hade hon inte tagit föl på sin häst hade jag gärna vart kvar 🙂
Ja, det finns onekligen många konstiga hästägare också och det märks kanske inte så mycket om man sköter allt kring hästen själv men desto mer om man blandar in andra 🙂 .
Har tack och lov inte alls den erfarenheten av medryttare. De två medryttare jag haft/har är minst lika noggranna med Wille som jag. Nuvarande har väldigt fritt hur hon lägger upp ridpassen då jag litar på henne till 100%.
Har ju erfarenhet från ”andra sidan” dvs att rida andras hästar och jag tror som en del redan skrivit ovan att det varierar både bland medryttare och ägare hur mycket hästens välfärd sätts i centrum. Red en häst i ungefär att halvår vars ägare ville att jag skulle hjälpa till att sätta igång och träna den för försäljning efter att den inte gjort så mycket i några år. Då tar man det väldigt lugnt i början tycker jag så jag red ut en massa och klättrade och skrittarbetade men då fick jag skäll för att det ”gick för långsamt”.
Jag tror att man måste hitta någon (ägare eller medryttare) som man har ”kemi” med och som har lite samma filosofi kring hästhantering som man själv. Jag är till exempel otroligt obekväm med att rida motvilliga hästar (tror alltid att de har ont, har aldrig någonsin stött på en häst som är bråkig i ridningen som inte har smärta någonstans) och det skulle ju aldrig fungera med en hästägare som mer kör filosofin ”var lite bestämd bara” medan jag tycker att hästen behöver klinikbesiktigas…
Som ägare är det bra om man är tydlig med vad man förväntar sig och som medryttare måste man alltid acceptera att man inte egentligen kan bestämma någonting. Då brukar det fungera bra tycker jag.
Håller med dig helt!
Jag har haft medryttare till de flesta av mina hästar tidigare och dessa har alltid fungerat väldigt bra. Känns hästen glad och positiv att rida när man själv kommer dit så utgår jag ifrån att medryttaren gör rätt. Har dock en gång haft otur med medryttare men hon blev inte långvarig kan jag säga!!
Jag har verkligen hittat bästa lattjolajbanmedryttaren till Leon!
Jag har haft några olika medryttare till Lillan. De har allihop varit skötsamma och noggranna, så inga sådana problem. En slutade pga tidsbrist och en passade inte riktigt ihop med Lillan rent ridmässigt. Om någon suttit och ridit på bana i två timmar eller något liknande hade jag blivit galen!
Jag har, efter ett par försök, helt valt att skippa det här med medryttare. I mina fall tror jag inte att någon busred, men däremot upplevde jag ett flertal gånger att min häst (som är väldigt grön och dessutom känslig och kan bli upprörd rätt fort) backade i utvecklingen, så pass att jag fick lägga ett helt pass efter varje gång någon annan ridit på att korrigera de där småfelen som vi redan jobbat bort – inte tjabba i övergångar, inte sladda på volter i ena varvet, böja ordentligt även åt svaga hållet osv. De gånger jag var med som ”instruktör” var det okej, men det tar ju bort hela poängen för min del, för om jag ändå måste vara i stallet rider jag hellre själv. OBS här att jag inte på något vis är en duktig ryttare, men min ridning passar hästen ganska väl (för jag är rätt mjuk och lite mesig, haha).
Även om det hade varit skönt med lite hjälp de dagar jag är på tjänsteresa så tycker jag inte riktigt att det är värt att behöva lägga ett ”komma ikapp”-pass efter varje gång. Har en duktig tjej som hjälper mig nu om jag måste ha hjälp (vilket sker ytterst sällan), men kommer nog aldrig ta in en regelbunden (med bestämda dagar) medryttare igen. Sen är det klart att det finns fantastiska personer men ibland är det svårt att hitta guldkornen. 😀
Aldrigt haft medryttare på min på heltid, hade en tjej ett tag som jag känner väl som kom och red ut lite ibland innan hon skaffade egen häst. Haft flera som frågat men iför som min ponny ogillar att byta ryttare ( gammal ridskoleponny ) så har vi skippat de helt enkelt.