…och vi med dom och tur är väl det!

Även om jag känner mig ung och säkert betraktas som barnslig av en del kan jag ändå se tillbaka på ett 30-årigt hästägande och jämföra ”nu och då”.

Detta kloka inlägg av Anna Hassö som jag har tävlat mot många gånger får mig att minnas hur det var i början av min hästägarkarriär.

Det som försiggick på ridskolan där jag hade häst i över 20 år (alltså var jag NÖJD så läs inte detta inlägg som ”skitsnack” utan så som det faktiskt var) hade nog inte accepterats av de flesta hästägare idag men då var många hur belåtna som helst.

Jag har tidigare berättat hur maxgivan av hö var 5 kilo- vi hade hästar som gick svår hoppning uppstallade hos oss och kunde de prestera på denna foderstat (med 4 kilo havre därtill) så vem var ”promenadryttarna” att ifrågasätta?

Jag var under många år i princip ensam om att köpa till stråfoder till mina hästar men även jag var en överutfodrare av havre.

Mina hästar åt oftast 4 kilo av detta kraftfoder liksom många hästar som reds långt mindre/ lättare än min.

Idag är jag försiktigare- vi har mycket bra stråfoder på nuvarande anläggning och har man haft en häst med fång blir man mer noga med fodret.

Vad gäller hagvistelse minns jag hur det i början av min hästägarkarriär inte var några bekymmer med detta trots att vi bara hade EN hage och en gruspaddock till över 50 hästar?!?!

Ingen använde hagen helt enkelt (!?!?!) så jag och en annan hästägare (en galopptränare vid namn Hans Swärd) delade broderligt på den- jag hade den halva dagen och han halva?!?!

Att folk sedan satt och rökte till häst, att de flesta alltid red utan hjälm, att barrering förekom helt öppet (minns järnskenan tydligt) – det kan vi prata om vid ett annat tillfälle….