Månadsarkiv: juni 2017

Söndag- barnfritt

Redan när Henrik och jag började dejta lovade jag att bjuda honom på ett restaurangbesök varje gång Vicke placerade sig.

Kändes lagom safe ha ha ha…det är ju inte så att rosetterna ramlar över oss och förra året blev det bara 4 sådana besök.

Idag var det dags för årets andra middag på min bekostnad 🙂 och vi passade på att lämna bort Molly på prov till det par vi hoppades skulle kunna passa henne när vi reser bort senare i sommar.

Och Henke och jag alltså….vi betedde oss nog värre än två småbarnsföräldrar som ska lämna sin avkomma för första gången.

”Jag är inte hungrig längre” sa Henrik på skoj men jag tror nog att det sved i hans hjärta när vi stängde dörren bakom oss.

Men passningen hade gått bra och nu har vi bokat 8 dagars hundtillsyn med detta par vilket känns skönt.

Bästa Vicke levererade för övrigt ett fint dressyrpass idag så det har varit en alltigenom bra dag!

Ogint eller okej?

Såg denna bild på Facebook och undrar vad ni tycker?

Är det ok att man som uppstallad har egna mockningsredskap som man inte låter andra låna?

Själv tycker jag att det känns lite väl ogint faktiskt och OM man inte vill att någon ska låna sakerna tycker jag inte heller att man ska ha dom framme.

Vi har i perioder haft egna redskap, framför allt kvastar som köps för egna pengar, men det har aldrig varit tal om att inte andra ska få låna.

Vettiga reklamprylar?

Påverkad

För ett tag sedan såg jag ett avsnitt av serien ”Big Bang Theory” på tv där Sheldon Cooper gjorde croissanter.

Jag blev så sugen på detta att jag köpte ett paket till frukost nästa morgon.

Jag har också rätt nyligen köpt pizza till lunch efter att ha sett pizzareklam på tv och det är jag ju så klart inte ensam om- annars hade vi inte översköljts av denna påverkan av våra sinnen, eller hur?

Sedan är det ju otroligt olika hur lättpåverkad man är och vilken typ av reklam man faller för- den kan ju verkligen förekomma ”var som helst” höll jag på att säga.

Hittade en rolig sida på nätet där man verkar kunna beställa  ”allt” för att göra reklam för sig själv eller sitt företag och älskare av sötsaker som jag är gillade jag framför allt deras godissida 🙂  .

Eftersom jag har en bekant som planerar att sälja ridsportartiklar via nätet undrar jag hur ni tycker att hen bäst skulle göra reklam för sina saker på tex en mässa?

Är det genom att dela ut gratis godis eller finns det bättre saker?

Det ska ju helst inte vara för dyra artiklar och attrahera ridfolk i alla åldrar i så stor utsträckning som det är möjligt tänker jag.

Har ni själv fått någon smart liten reklampryl som ni har haft väldigt stor nytta av och vad har det i så fall varit?

Häst-sångare

Att massor av namn folk har döpt sina hästar till kan tyckas konstiga i andras öron är väl ett faktum men en sak som jag speciellt funderar över är varför man döper hästar efter sångare/ sångerskor?

Jon Bon Jovi, Whitney Houston, Rod Stewart, Celine Dion, Mick Jagger, Bruce Springsteen, Barry White, Elvis Presley osv osv- vad tusan är grejen liksom????

Hur mycket jag än skulle ha någon av ovan personer som idol så inte tusan skulle jag döpa min häst efter dom, eller 🙂 ????

Torsdag- utan kor

Idag stod uteritt på schemat och det passade bra efter 2 dagar med rejält regn som mjukat upp marken.

Jag får ju rida med lite extra eftertanke när det finns risk för sulömhet men det är egentligen inga problem- det går att variera ridningen ändå.

Idag kunde jag till och med klättra ordentligt- korna som ibland blockerar min väg till klättringsstället befann sig längst bort i sin enorma hage och jag behövde bara ha koll på att de inte började röra sig mot oss 🙂 .

Jag tror mycket på klättring som träningsmetod men tar inga risker he he…

Rapsen når nästan Vicke till manken!

Det har kommit en del regn…

…så grönskan frodas verkligen!

Ska man hylla det självklara?

I helgen som varit har det ridits många höga klasser i Strömsholm och något som hände där fick mig att fundera- för det är inte första gången jag hör/ läser om liknande scenarion.

Lina Dolk, som skulle ha startat Biggles i SM valde att inte komma till start eftersom hästen inte ”var hundra” (hennes egna ord på hennes blogg).

Ovan finner jag inte det minsta märkligt (beslutet alltså) men däremot att så många hyllar henne för att ”hon sätter hästen i främsta rummet”, ”är en sann hästmänniska” osv.

I min värld gjorde Lina något SJÄLVKLART- inget man liksom behöver hedra som att det skulle vara något särskilt.

För av de många kommentarerna låter det som att många andra ryttare minsann skulle ha ridit in på banan med en häst som inte går rent och det undrar jag om det verkligen är så?

Till att börja med hoppas och tror jag att alla som känner att hästen är halt, om aldrig så lite, inte väljer att starta- om inte annat för att DOMAREN (eller i detta fallet DOMARNA) skulle blåsa ut en.

Och hur pinsamt hade inte DET varit?

Att sedan vissa ryttare, kanske pga blockering av nervositet eller helt enkelt OKUNSKAP inte hade MÄRKT om hästen inte kändes fräsch- det är en annan sak fast jag vill nog tro att man om man rider på SM-nivå besitter denna kunskap och känsla.

Nej, det är verkligen tråkigt och en skrämmande utveckling om det ska anses som något positivt utmärkande att/ om vi värnar om våra hästar genom att inte tävla när de är skadade- det tycker jag i alla fall.

Och detta är som sagt inte första gången jag läser om denna form av reaktioner när ryttare fattar, enligt mig, helt naturliga (och så klart kloka) beslut.