Måndag- bajs och människor

Idag var Vicke och jag inne i Malmö och tävlade- banorna ligger utmed promenadstråk vid havet och området besöks således av både badgäster, hundrastare, joggare, rullskridskoåkare och Gud vet hur många kategorier av människor till.

En mycket fin tävlingsplats men ovan kan ställa till det för känsliga/ ouppfostrade/ orutinerade/ tramsiga hästar och det fick jag känna på idag.

Det finns inte mycket som Vicke reagerar på förutom kor ha ha ha men människor (?!?!) som står för nära banan eller hänger över en sarg/ staket  har alltid varit mer eller mindre farliga eller nåt och bajs- det är något Vicke till varje pris undviker att trampa i 🙂 .

Jag har många gånger noterat denna bajsfobi och fascinerats över hur han verkar ha ögon i nacken och kan undvika att trampa i egna högar när han backar ut ur transporten men så är det.

Förstå hans fasa när hela medellinjen var en enda sträng av bajs från någon tidigare häst och där skulle han alltså inleda sitt program?!?!

Jag hade innan dess och under hela framridningen en jättefin känsla men nu blev det nästan avbrott till trav i inridningen- trist början.

Sedan hade en människa som initialt satt i gräset utanför banan mage att RESA SIG kan ni tänka er och då blev Vicke livrädd och ville knappt gå i närheten av henne.

Ja, vad ska man säga?!?!

Irriterande så klart men folk kan ju inte veta att jag har en så tramsig häst…

Tack och lov kostade ovan oss ingen placering i alla fall- för det hade man behövt 68 % och vi hade utan gloendet max fått någonstans mellan 65 och 66 gissar jag.

Blev ändå glad över domarens slutord- det kändes som en liten tröst faktiskt.