Det diskuteras ju numera ganska ofta i hästsammanhang hur bilder och till och med filmer kan ge en väldigt skev bild av verkligheten beroende på hur tex en film klipps ihop.

Funderade på vilken missvisande film man hade kunnat göra om jag nu var en kändis man ville ”komma åt” när jag nyligen var hos Olof.

Vi stod och pratade en stund efter passet och Vicke försjönk väl i någon form av total avslappning/ halvslummer bredvid mig.

När jag plötsligt klappade honom ganska hårt på halsen hoppade han till, en del skulle säkert säga förskräckt.

Och tänk hur man hade kunnat presentera DET: ”Stackars häst….han är så ovan vid ömhetsbetygelser att han blir livrädd för sin egen ägare”…typ 🙂 !

Så ska det se ut…..

Jag noterar med intresse att det inte bara är på min blogg det har diskuterats hur man kan öka antalet startande i dressyr och vad man kan göra åt det faktum att det i vissa delar av landet har dippat vad gäller antalet dressyrstarter/ år.

Jag har läst många förslag och själv kommit med några och det ska bli intressant att se om trenden går att vända och med vilka medel i så fall.

Något som har framförts är att man, när urvalet av tävlingsplatser är stort, väljer den arrangör som man som tävlande på olika vis bedömer som ”bäst” och det behöver inte handla om avståndet utan tex prispengar, bemötande eller kanske det viktigaste: framridningen och tävlingsbanornas skick.

Jag är den första till att instämma i det sistnämnda och kan ta ett, eller snarare två exempel på tävlingsplatser som jag besökt i år och som verkligen skilt sig åt.

Den ena tävlingsplatsen (som jag väljer att namnge då jag bara har det bästa att säga om den) är Stensäters ryttarförening.

Arrangören har där tillgång till en maskinpark utan dess like och dessutom intresse och kunskap om hur man sköter underlag för att det ska bli optimalt att rida på.

När jag har tävlat där har man exempelvis harvat mellan klasserna (och då talar vi om max 20 starter per klass) och vid ett tillfälle körde man till och med ut med en gigantisk vattentank och vattnade under tävlingen eftersom det var sommar och torrt.

Denna tävlingsplats skulle jag pga ovan välja framför de flesta andra- får man inte hästen att gå där beror det i alla fall inte på underlaget- det är en sak som är säker.

En tråkig motsats stötte jag på hos en annan arrangör som BORDE ha en adekvat maskinpark och som har anordnat tävlingar i minst 20 år- de är således inga ”nybörjare” på detta.

Under en klass som jag bevittnade (jag red den ej själv) var framridningen så djupharvad att jag är väldigt tveksam till om jag ens hade vågat göra något annat är skritta där inne.

Frågade någon av ryttarna hur underlaget kändes och fick mycket riktigt svaret ”jättetungt” och hörde också om någon som bara hade vågat rida fram i 10 minuter pga detta.

Alltså…ska man finna sig i att bara våga rida fram i 10 minuter när man har betalat 300 kronor eller mer för att få rida en klass?

Nej, jag tycker verkligen inte det och även om framridningstiden kan variera beroende på häst så tror jag nog att väldigt få, om någon häst kan prestera på topp efter endast 10 minuters framridning.

Så skulle valet stå mellan denna tävlingsplats eller någon annan vet jag ju vad jag hade valt och frågan är om jag ens hade åkt även om det inte fanns andra arrangörer att välja bland? Högst sannolikt inte- jag är livrädd för just djupharvade underlag.

Så; jag tror att en del tävlingsplatser kommer att liksom rensa ut sig själva nu när det inte är så stort tryck på de som vill tävla och det är kanske lika bra det, eller?