I samband med min senaste stallflytt sålde jag min harv- jag kände att jag inte kunde släpa med mig en så stor pjäs till ett nytt ställe och utebanan där ska dessutom inte harvas med just en sådan harv som jag har.
Och oavsett om jag stannar länge eller ej i det nya stallet så ska ju alla ställen med egen utebana/ridhus ha egna harvar och dylikt för underlagsunderhåll så det är ju knappast något man som ”normal hästägare” liksom behöver äga för egen del.
Vi, dvs stallägarna, hade givetvis alla nödvändiga maskiner och redskap på förra anläggningen så det här med att jag faktiskt ägde en egen harv var lite speciellt och en rolig historia som jag tänkte delge er.
För några år sedan och när min födelsedag närmade sig skrev jag skämtsamt på bloggen att jag ju hade det mesta vad gäller hästutrustning och att det i princip bara var en egen harv som fattades (jag brukade då harva vår utebana med stallägarnas redskap).
Döm om min förvåning då en för mig okänd bloggläsare som bodde mycket nära mig hörde av sig och skrev att hon hade en harv jag kunde få gratis?!?!?!
Det var ett erbjudande för generöst för att motstå tyckte jag och efter att ha frågat vår stallägare om jag fick ha harven på hans mark så åkte jag och hämtade den.
Jag har sedan dess använt harven på somrarna på vår utebana och dragit den med min bil- inte alls för att någon har krävt det men för att jag har velat ha det helt nyharvat när jag själv har ridit och för att det har tagit väldigt kort tid (typ 10 minuter) att göra det.
Ja, detta var historien om hur jag fick en harv….kanske ska önska mig något nytt nästa gång jag fyller år (speglar till en utomhusbana kanske 🙂 )?
