Månadsarkiv: november 2017

Orkar man?

På tal om morgonens inlägg om trumling av ojämna underlag:

Hittade denna ringvält för 2000:- (begagnad). Frågan är bara om en människa orkar dra den? Vad tror ni?

Edit: fick denna bild av en bloggläsare och detta är tror jag det optimala redskapet!

Torsdag- morgonritt

I morse återupptog jag, tillfälligt eller ej låter jag vara osagt, en gammal vana: jag red på morgonen.

Jag har inte velat göra det annat om det inte var absolut nödvändigt på länge eftersom det skulle inkräkta för mycket på hagtiden så vida jag inte kom och red 5 på morgonen så att Vicke hann äta frukost före/ efter också och det orkar jag inte nu när jag jobbar natt- då måste jag sova ut mer när jag väl är ledig.

Hur som helst blev det ett nyttigt pass där jag dels fick parera och verkligen tänka hur jag skulle rida önskade linjer i ett ridhus fullt av hinder dels fick ”tvinga” Vicke att göra sitt jobb fast han hellre hade låtsats att han aaaaldrig hade sett alla dessa bommar och ”kan man inte få glo liiiiite på dom i alla fall”? Svar NEJ din tramsiga häst!

Tog förresten tiden på mina skrittrundor till och från ridhuset: 8 minuter dit och 9 hem 🙂 !

Jag trodde på 10-12 så det var ju bra.

När jag lämnade stallet såg jag hur Vicke stod och åt av sitt ensilage vilket gladde mig mycket eftersom han igår knappt hade ätit något- kanske pga att det fortfarande finns gräs?

Inte bara jag som är knäpp (om leriga hagar och potentiella lösningar)

Edit: hittade denna ringvält för 2000:- (begagnad). Frågan är bara om en människa orkar dra den? Vad tror ni?

Nu går vi ju mot tristare vädertider enligt mig och jag finner både gyttjiga hagar och frusna diton väldigt plågsamma.

Ja, inte för min personliga del så klart men för Vickes och det beror ju till stor del på hans eländiga sulor.

Att stå i väldigt blöta hagar dagligen främjar ju inte hovarnas kvalité precis och när detta leriga sedan fryser på och blir till ”knöggel”….ja, då reagerar han med sulömhet och blir halt.

En lösning på det sistnämnda problemet hade i min värld kunnat vara att man, precis innan marken fryser på trumlar densamma på något vis och på så sätt slätar ut den så att det knöggliga försvinner = blir lättare för hästen att gå  på.

En stor svårighet med denna lösning är dock  till att börja med att tajma in exakt när denna trumling är optimal att göra då det inte får vara för geggigt och det samtidigt är så att det oftast är på sent på kvällen/natten det fryser på och sedan ha något att trumla med.

Jag har hittills inte funnit någon görbar lösning på dessa 2 saker då jag själv saknat något lämpligt att trumla med och knappast kan begära att stallägaren ska ge sig ut mitt i natten och platta till frusna hagar med tex en traktorskopa.

Hur som helst kom jag att prata om ovanstående med en annan hästägare nyligen och döm om min förvåning då jag fick höra att denna människa var ännu knäppare än jag 🙂 som bara ägnat tid åt att fundera på ovan- hen hade inte nöjt sig med att tänka utan hade också försökt att lösa problemet och vet ni hur?

Jo, genom att gå runt i hästens inte allt för stora hage (men ändå…..) och stampa marken slät?!?!?!? Tidskrävande???? Javisst!!!!

Blev faktiskt lite lättad då jag hörde denna story för ibland tänker jag att jag är den enda i hela världen som lägger så mycket (oftast onödig) tid på att oroa mig för min häst, fundera ut mer eller mindre knäppa lösningar osv. Men jag är alltså inte ensam- det finns i alla fall minst en person till ha ha ha!

Onsdag- första dagen

När jag kom till nya stallet i morse kunde jag konstatera att natten verkade ha förflutit lugnt, i alla fall av boxunderlaget att döma.

Även hagutsläpp och intag gick bra förutom en del skrikande och farande i boxen när jag tog in Vicke först och lämnade kvar de 2 andra hästarna i sin hage.

Förhoppningsvis lugnar han ner sig efter några dagar….

Blev en ny vilodag idag av olika anledningar men det tror jag absolut inte skadar.

Kan inte klaga på boxen…15 kvadratmeter!

Väldigt gulligt litet stall tycker jag.

Vicke direkt efter utsläpp i morse strax efter 7.

Stallflytt

Efter lite drygt 8 (!!!) år på Grevie hästcenter flyttade jag igår Vicke till ett närliggande stall (ligger 1 km därifrån och ännu närmare mitt hem, jag har 2 km dit).

Nu är ju just avståndet den minsta anledningen till flytten även om avstånd till stall är en väldigt viktig parameter för min personliga del- jag tycker inte om att köra bil och att tex ligga och köra 30 minuter eller mer för att komma till stallet finns inte på min karta.

Nej, i stället har jag efter många månaders grubblande valt ett stall med fler (3-4) timmars hagtid och framför allt möjligheten att lägga ut stråfoder där.

Vicke är en häst som kan och bör äta en hel del mat ( han är trots allt 173 cm och tränas 6 dagar i veckan på relativt hög nivå) och jag vill gärna att han konsumerar en del av dagsgivan i lugn och ro utomhus i stället för att som i dagsläget, och när gräset är slut, mest stå och hänga vid grinden.

I vintras löste jag sysselsättningen utan gräs genom att dagligen släpa ut stora mängder av grenar och sly till hagen eftersom vår stallägare hade beskurit flera träd och det fanns massvis att ta av- det räckte faktiskt i flera månader åt Leon och Vicke.

I år behöver träden dock inte beskäras och ärligt talat var det ganska ansträngande att ägna sig åt grensläpning varje dag.

Nåväl….vi får se vad både jag och Vicke tycker om flytten efter ett tag- det är naturligtvis väldigt viktigt för mig att detta blir till det bättre för oss båda men än är det för tidigt att säga något om den saken.

Jag skulle så klart inte ha flyttat om jag inte trodde att det kommer att bli bra men samtidigt är jag också realist och beredd på det mesta.

Jag har aldrig stått i ett så litet stall förut ( det finns plats för 4 hästar och just nu står där 3 inklusive Vicks) och tänker att det kan finnas både fördelar och nackdelar med detta.

Det blir, gissar jag, mer sårbart med så få hästar/ personer men också lättare att komma överens när det inte finns så många viljor att beakta.

Men vi får se.

Jag lovar att rapportera mer detaljerat när vi varit på plats ett tag.

För övrigt kommer jag att fortsätta att rida i ”mitt” gamla och mycket uppskattade ridhus- det tar ca 10-12 minuter att skritta dit och det passar ju utmärkt eftersom jag alltid har varit väldigt slarvig med fram och avskrittning 🙂 !