Månadsarkiv: december 2017

Fredag- på tur med min filur

Red ut i gryningen i morse och skänkte en tacksamhetens tanke till min fina häst som är så lättsam vad gäller det mesta (dock inte att stå ensam i ett 3-hästars stall he he….).

Tänk så mycket omständligare allting hade varit om jag var tvungen att ha ridsällskap för att komma någon vart…så som det var för det mesta med min förra häst Kreon.

I detta stallet rider ingen så tidigt som jag och eftersom det passar mitt livspussel bäst så vill jag ju helst göra så och slippa anpassa mig efter andra.

Idag utforskade vi en lite annan del av vårt närområde och jag konstaterar igen att möjligheterna här är….om inte oändliga så i alla fall så att det räcker och blir över för min del.

Skotträdd hund

Jag har under alla år jag haft hund varit helt förskonad från att de reagerat på skott/ smällare/ raketer.

Visst har jag lidit med de hundägare som inte haft samma ”tur” men först nu förstår jag vidden….

I Staffanstorp härjar sedan gud vet hur länge ett eller flera ungdomsgäng och dessa unga ”roar” sig sedan i höstas med att av och till och med ojämna mellanrum smälla smällare i centrum.

Molly som var helt lugn förra nyår har börjat reagera med att skaka i hela kroppen när hon hör dessa smällar och det tar ganska lång tid innan hon slutar. Har man då otur kommer det en ny smäll….

Jag är så arg så jag kokar bara jag tänker på dessa ungdomars elakhet och fasar redan för nyår.

Hur f..n ska vi tillbringa den?

Jag känner ingen som bor väldigt ”off” och för den delen vill jag vara i mitt eget hem.

Det känns för djävligt att ”några” kan ställa till med detta för en, helt i onödan.

Och i dagsläget kan de börja smälla redan vid 18.30 hos oss så det handlar inte om några sena kvällar/ nätter och tyvärr inte heller ” helgbus”, det smälls oavsett dag.

Jag har i många år förespråkat ett totalt fyrverkeriförbud och de senaste händelserna har ju inte minskat min önskan om att slippa smällande.

Men de insatser som görs är eller känns i alla fall som helst verkningslösa så jag har inget hopp alls!

Snabbt och lätt, färdigbrett

Måste åter slå ett slag för annonssidorna på Facebook.

Henrik hade en några år gammal platsjulgran i källaren och den tog en del plats i sin kartong så jag gick ner nyss, tog ett foto och la upp en annons.

15 minuter senare hade jag fått ett svar och 10 minuter efter det kom en köpare.

Vi fick bättre plats i källaren och slapp köra till tippen!

Torsdag- sluta

Ridhuspass i morse och fokus låg på slutorna- mest i trav och lite i galopp.

Denna rörelse lär jag ju aldrig ”bli av med” i de olika tävlingsprogrammen så det är lika bra att träna på 🙂 .

Idag la jag också tid på att putsa upp lite lädergrejer och röja upp bland andra saker- det behövs ju då och då.

Tycker jag börjar komma in i lite rutiner kring det nya stallet och som det ser ut i dagsläget ska jag mestadels försöka rida på morgnarna och därefter släppa ut Vicke i hagen.

Här kan jag lägga ut det ensilage han inte hinner äta upp innan jag rider och sedan lunchfodras alla hästar i hagen igen vid 12-13 vilket passar mig jättebra.

Vicke äter ibland i ultrarapid och hade jag inte kunnat lösa det enligt ovan hade han kanske hunnit äta 1 kilo innan jag ville rida och att sedan stå utan mat till intaget runt 16.00 hade inte varit hållbart.

Då hade jag fått rida på eftermiddagarna i stället ( och ta in tidigare, dvs förlora någon timmes hagtid vilket jag inte vill) – så kommer det fortfarande att bli ibland men inte på en regelbunden basis.

Här tas alltså hästarna in innan det blir beckmörkt vilket jag också tycker är klokt och bra när man har många inackorderingar.

Att halka runt i leran (som det ser ut just nu) eller på knögglig is för att ta in hästar i mörker ser jag som en säkerhetsrisk när många olika personer ska sköta detta.

Har man eget stall funkar det säkert bättre och då gör man ju dessutom som man vill och anpassar hagar, utfodring osv därefter.

Visste ni detta?

Vanlig syn så här års men det finns långt värre exempel….

Läser: ”djup lera i hagen kan vara lagbrott” och detta kände jag faktiskt inte till- gjorde ni?

Men jättebra att det uppmärksammas för en del hagar jag sett genom åren har verkligen varit av den ”kalibern” att jag inte hade varken velat eller vågat låta min häst gå där ens en timme…

Bra stallredskap, del 3

Ett bekymmer som jag gissar att många ridhusägare har är att vissa ryttare ”glömmer” att plocka upp bajset efter sin häst.

Skulle alla ignorera upp-plockningsönskemålet/ kravet har man snart en förstörd ridhusbotten = ökad kostnad som till syvende och sist drabbar de som nyttjar ridhuset (fast det tänker de nog inte på).

För att verkligen göra vad man kan som ridhusägare för att öka viljan att städa upp efter sig menar jag att tillhandahållandet av adekvata och välfungerande redskap är ett måste och denna grep ger jag i sammanhanget högsta betyg.

Med den samlar man lätt upp även stora högar till skillnad från en del skrangliga diton där allting bara ramlar av innan man nått skottkärran/ tunnan för gödsel.

Onsdag- inomhus

Gillar inte traditionellt julpynt särskilt mycket men tycker om hyacinter.

I morse kröp Vicke och jag in i ridhuset igen och avverkade ett kortare pass.

Fortsatt bra känsla även om jag längtar till Olofs vakande ögon ( och hans ridhusspeglar ha ha ha).

Tog en rejäl långpromenad med Molly efter lunch så nu känner jag mig rejält motionerad för egen del och nöjd att de 3 (!!!) kilona jag gick upp på Kap Verde är ett minne blott 🙂 !