Brrrr så kallt det var i morse.
Och typiskt nog insåg jag när jag väl kom till jobbet igår kväll att jag hade glömt mina termobyxor hemma- jag som alltid åker direkt till stallet efter avslutat arbetspass.
Tur att min snälle man erbjöd sig att möta upp mig på väg till stallet med brallorna annars hade jag nog förfrusit benen, mina ridbyxor är väldigt tunna.
Kylan kändes även i ridhuset men jag lyckades rida mig varm och skojade efteråt med två stallkamrater som också befann sig där pga sportlov att de hade fått bevittna något unikt; när jag red 🙂 .
Eftersom jag rider så tidigt på morgonen och har haft denna vana under nästan hela min tid som hästägare har jag genom åren haft stallkamrater som ALDRIG har sett mig rida 🙂 .
På eftermiddagen hade temperaturen hunnit öka någon grad och ett skarpt solsken gjorde faktiskt att det kändes riktigt skönt under promenaden med Molly.
Jag läste att den metrologiska våren har kommit till Skåne (samtidigt som man i andra delar av Sverige skyfflar undan snö allt vad man orkar) och i solen kändes det faktiskt så.
Tja, själv knatade jag bredvid hästen både till och från hoppträningen igår kväll, för att hålla värmen! Väl påbyltade gav vi oss iväg i -22 när vi gick dit och det var -24,9 när vi kom hem igen.
Promenaden tar en knapp kvart, men vi förfrös inget. 🙂
Skilda världar helt klart även om de minus 3 vi hade säkert känns råare än samma gradantal i Norrland.
Är mycket tacksam över att slippa snö och er kyla.