Månadsarkiv: februari 2018

När ska man lägga sig i?

Att det finns lika många åsikter om allt som har med hästar att göra som det finns hästägare är mer eller mindre oomtvistligt enligt mig och nästan alla tycker att just deras sätt att rida/fodra/ handha en häst är det rätta och bästa.

Att framföra en avvikande åsikt eller kritisera en annan hästägare kan vara ohyggligt känsligt och det är lätt att ett välmenande råd eller bara en helt oskyldig kommentar väcker tigrinnan i ägaren med ganska trista konsekvenser.

Jag har ju alltid varit väldigt frispråkig på gott och ont men har genom åren i alla fall FÖRSÖKT att dämpa lusten att säga precis allt som jag velat, just på grund av ovanstående.

Så länge det inte handlar om djur som plågas eller verkligen far illa försöker jag att knipa käft så vida mina åsikter inte efterfrågas men så klart glappar min käft också ibland.

Gårdagens kommentar från en läsare om hur hon känner till en ryttare där ”man” bara väntar på NÄR och inte OM personen ska bli avslängd fick mig att minnas ett tillfälle då jag medvetet la mig i och sa vad jag tyckte trots att många säkert hade varit (och VAR) tysta.

Det var då jag pratade med en fd stallkamrat och oombedd faktiskt bad hen att överväga om hen inte skulle sälja sin häst.

Anledningen var att jag visste att personens häst hade slängt av hen väldigt många gånger under de gångna månadernas hoppträningar och jag började känna att det här kan sluta riktigt farligt.

Om vuxna personer ramlar av/ slängs av säg….10 gånger på ett år är det enligt mig statistikt sannolikt att någon av gångerna resulterar i en mer eller mindre allvarlig skada och man måste som ryttare ställa sig frågan om det är värt det!

Så klart riskerar man alltid att slå sig och alla kan ramla av i alla möjliga situationer men när det liksom börjar bli ett mönster eller lite väl ofta återkommande så….

Jag vet ju själv hur jag skadade min nacke när jag ramlade av senast och den skadan tog över ett år innan jag var helt bra ifrån.

Så; jag valde att säga en obekväm åsikt till stallkamraten och hoppades att hen skulle förstå att jag sa detta av omsorg- inget annat.

Jag skulle inte vilja leva med att personen kanske blev invalid i en ridolycka för att jag valt att vara tyst och jag tyckte också att gränsen för ”påhejande uppmaningar” var passerad sedan länge.

Så klart ska man uppmuntra varandra men ibland är det bättre att vara realist än optimist och det är inte alltid man är betjänt av att höra att man ska ”kämpa på” och andra dylika klyschor.

Jag anser mig dessutom vara tillräckligt erfaren för att se när ett ekipage är ett ”mission impossible” och så tyckte jag att det var i det här fallet.

Och ja…stallkamraten förstod mig och tog inte illa upp- inte vad hen sa till mig i alla fall.

Tisdag- så jäkla fin

Enligt ”ordination” från fysioterapeuten igår blev det tömkörning i ridhuset i morse.

Nästan alltid när jag tömkör tänker jag ”varför gör jag inte detta oftare” men jag prioriterar medvetet de rena dressyrpassen för min egen tränings skull faktiskt.

Idag låg några bommar framme och jag valde då att lägga fram ytterligare några som jag tömkörde över.

Blev också en del passage utmed långsidorna och den såg riktigt, riktigt fin ut!

Det väluppfostrade djuret väntar stillsamt medan jag utökar bomserien.

Notera halten 🙂 , alltid korrekt 🙂 !

Jag tänkte flera gånger medan jag tömkörde hur tacksamt och ROLIGT det är när man har en så fostrad häst som man kan göra så mycket med.

Läser ibland att ryttare har svårt att motivera sig att rida/ motionera sin häst och jag TROR att ju ”lättsammare” allting är kring ens djur desto lättare är det också att alltid hitta motivationen.

En del är att ha en häst som passar en, en annan att tex inte ha för svåra omständigheter runt  hästen så att säga; dåligt med tid/ pengar, dåliga träningsmöjligheter osv.

Fråga från en läsare om dressyrtränare i Skåne

Olof och Vicke

En läsare undrar om ni kan tipsa om dressyrtränare som helst åker ut till sina elever, i detta fall till ett ridhus i Vellinge-området.

Så här skriver hen:

Tränare sökes! Tränare med egna meriter i högre klasser, som även utbildar hästar. Önskar ett koncept där både tränaren kan hjälpa till att utbilda min häst uppsuttet samt hålla träningar för mig. Pga jobb dagtid och barn kan jag bara på kvällar och helger. Hästen står uppstallad i Vellinge och är snäll att både lasta och köra men om möjlighet finns så gärna så nära som möjligt, om det är en tränare som åker till sina elever är det mycket välkommet, vi har mycket fina träningsmöjligheter där hästen står.

Måndag- fysioterapi

Idag var minusgraderna utbytta mot plusditon men vad hjälpte det när IS-vindar svepte över anläggningen när jag släppte ut hästarna. Det är verkligen så att verklig och upplevd kyla kan variera oerhört konstaterade jag…

Jag hade innan dess avverkat ett dressyrpass i ridhuset och där var det i alla fall behagliga grader.

Efter flera års paus var det idag också dags för ett fysioterapeutbesök för Vickes del- ärligt talat mest som en check-up och inte för att han känns det minsta ”konstig” 🙂 .

Jag hävdar ju ständigt att Vicks är ”i sitt livs form” men det finns EN sak som stör lite och det är att han i höger varv släpper yttertygeln ganska ofta, både när jag och Olof rider.

Det är inga större grejer men jag tänkte att OM det finns något muskulärt som skulle kunna förklara detta så är det ju dumt att inte kolla upp det.

Och en spänning i länden på vänster sida var också det enda som hittades, skönt så klart men inte heller förvånande (alltså att det inte fanns mer att åtgärda) eftersom hästen som sagt känns så fin.

Nu är ordinationen 2 dagars tömkörning och sedan är det bara att träna på som vanligt.

Det jag tycker är så bra med denna fysioterapeut (Eva Cavell) är att hon inte ordinerar återbesök om det inte behövs och/ eller x produkter som hon själv säljer.

Detta har jag ibland läst att andra ordinerats av, vad som KÄNTS som mindre seriösa massörer/ fysioterapeuter/ alternativbehandlare och jag har undrat hur kunniga de egentligen är.

Vi hästägare är ju en väääääldigt tacksam grupp att ”lura”-  vi sväljer mycket med hull och hår- för att vi själva saknar kunskap, för att vi så gärna vill TRO ( om vi har ett problem) och för att vi månar om våra djur.

Och om någon kommer och går igenom vår häst och hävdar att ”ja, här behövs det minsann x behandlingar…sedan kommer din häst att kännas som ny”- visst är det lätt att hoppas, tro och betala 🙂 .

Och nej…för Vickes del behövdes inget återbesök 🙂 !

Veckan som gått

En snabbt förbipasserad vecka med minusgrader och fruset underlag.

2 besök hos Olof som vanligt där vi delade på ridningen och allt går enligt plan.

Tycker det mesta går i invanda spår, både jag och många med mig är trötta- säkert på grund av mörker och kyla gissar jag.

Det går i alla fall åt rätt håll vilket märks tydligare och tydligare både morgon och kväll.

Hittat ersättaren

På en tävling förra sommaren såg jag en häst som jag blev väldigt betagen av och jag har sedan dess skojat med Olof flera gånger och sagt att jag skulle byta ut Vicke mot den utan att tveka 🙂 .

Den vann för övrigt klassen (MSV B:2) överlägset så det var uppenbarligen fler än jag som gillade den 🙂 !

Hästen heter Fame och rids av Sofie Lexner om någon är nyfiken men nu har jag hittat en som får även Fame att blekna stort.

Vad säger ni om detta djur?

Give him to me säger jag !!!!