Månadsarkiv: mars 2018

Som att köpa en lott

Diskuterade det här med att ta föl på sitt sto med en bekant nyligen.

För mig har det alltid varit en gåta att så många hobbyryttare betäcker i mina ögon otroligt alldagliga ston som inte tillför aveln det minsta lilla (medan det är såååå noga med hingstarna) men nu tror jag att jag har kommit på TVÅ av säkert många anledningar.

För de som säljer en 4 åring för under 100.000 torde ”vinsten” vara så försumbar enligt mitt sätt att räkna och se det att jag för egen del aldrig hade velat lägga ner tiden, besväret och ta risken under så lång tid men gissningsvis tycker många som hobbyavlar att det helt enkelt är ROLIGT med föl/ unghästar och ser det inte som samma besvär som jag utan gillar att planera betäckningen, pyssla med fölet och allt som sedan följer?

Sedan tror jag också att man, precis som när man köper en lott ändå HOPPAS på en ”högvinst” fast man vet att oddsen säger att det är nästan omöjligt, framför allt med ett ”alldagligt” sto.

Men kanske blir det just ens egna häst som föder fram nästa Totilas, Valegro eller All In?

Och då kan man ju både tjäna pengar och få sin stund i rampljuset, absolut.

Tja…det är mina teorier i alla fall och det är ju tur att det finns de som VILL avla…annars hade det blivit svårt 🙂 .

Tisdag- jag ville sluta

Vicke mediterar innan träningen….

I sanning ville jag inte bara träna på slutor under dagens träning utan minst lika mycket på öppnorna så detta var vad en stor del av lektionen för Olof användes till.

Jag fick nyttig input och påmindes om vissa ryttarfel som att jag tex fokuserar för mycket  på den sidförande skänkeln i slutorna medan detta bara medför att Vicke rätar ut bålen,det är lättare för honom att gå åt sidan men rak i kroppen än att bibehålla böjningen i bålen utan så mycket tvärning och två domare har ju också kommenterat ”som skänkelvikning”.

I öppnorna ska jag hellre ha mindre ställning i nacken och mer böjning i bålen, dvs det ska vara mer böj bakom halsen än framför den 🙂 .

Skönt nog har dagens väderleksprognos (lite nederbörd hela dagen) inte stämt så här långt (klockan 14.40)- nu får det väl ändå vara nog med snö?

Jag är precis hemkommen från mitt månatliga massagebesök- det är något jag hade gjort oftare om jag hade tjänat mer.

Men även en gång i månaden har visat sig räcka för att slippa de återkommande nackspärrarna efter min avramling för 2,5 år sedan.

Numera har jag…ta i trä….aldrig känningar av detta, tidigare kunde jag vakna med stelhet/ smärta 2-3 gånger i månaden och ibland höll det i sig 2-3 dagar.

Dryckes(o)vanor

Jag följer en hästbloggare som jag oftast tycker skriver intressant och bra men en sak som jag har reagerat på flera gånger är att det på var och varannan bild till inläggen visas alkohol i någon form.

Det kom upp till diskussion vid något tillfälle och då menade bloggaren att detta med att dricka sprit är en naturlig del av unga människors liv och inget konstigt alls.

I sak håller jag med men eftersom jag själv inte dricker och aldrig har gjort så undrar jag om jag kanske har en lite snedvriden bild av hur mycket som är ”normalt” att dricka.

Och givetvis är väl detta en sådan där fråga som det kan finnas tusen olika svar på men jag undrar ändå om ni vill delge mig era erfarenheter:

Hur ofta dricker ni någon form av alkoholhaltiga drycker?

Blir ni märkbart berusade aldrig, ibland, ganska ofta?

Måndag- en vanlig dag

En vanlig dag i mitt vardagsliv så här långt; en vardag jag trivs väldigt bra med.

Steg upp vid 5.30, körde till stallet, fodrade alla hästarna och satt i sadeln strax innan 7.30.

En knapp timme senare och efter att ha checkat av diverse MSV B-linjer bland annat släppte jag ut först Vicke och sedan även övriga hästar i sina respektive hagar.

Efter mockning, tränsputsning och annat smått och gott körde jag hem, vägde mig, åt frukost och läste och skrev lite på nätet.

Powernap på det, sedan promenad med Molly och lite senare middag (rester från i lördags, moussaka som Henrik hade gjort).

En stund i badkaret innan Henrik kom hem från jobbet och nu ska vi åka och veckohandla plus köpa en ångmopp (väldigt nyfiken på om den kommer att uppfylla mina förväntningar) och gå ut med Molly tillsammans.

Klockan 21 ska vi se ”Bonusfamiljen”, en av få serier vi följer.

Ja, så ser mitt lilla liv ut många gånger 🙂 !

Gnällkärringen på tävling

Diskuterade nedan nyligen på ett hästforum och tänkte även delge er hur det kan gå till när jag tävlar:

Jag är väl medveten om att jag inte är någon bra ”gruppryttare”- säkert för att jag är så van vid att ”alltid” rida ensam så tex en framridning kan verkligen testa min förmåga på egen-fokus och ”tyst min mun så får du socker”.

Jag säger alltså inget till 90 % men KOKAR ibland inombords och varför då kan man ju undra?

Tja…om vi ska börja med det faktum att en del envisas med att LEDA hästen på (den ibland trånga) framridningen. Detta är alltså förbjudet men ingen verkar bry sig…

På en tävling nyligen gick en hästskötare runt med hästen medan ryttaren stod i ett hörn av framridningen och ”höll på” med sin telefon i säkert 15 minuter !?!?

I enstaka fall räcker det tydligen inte med att leda hästen; även när ryttaren suttit upp fortsätter ledandet!

Obs att jag talar om hästar som tävlar på MSV-nivå, inte en unghäst på sin första LC….

Och det här med medhjälpare!

Jag fattar absolut att inte alla kan åka iväg ensamma som jag men varför måste fotfolket stå inne på framridningen, gärna belamrade med 2 täcken, 4 benskydd, 2 boots, kamera, ryttarens jacka och överdragsbyxor och något litet till?

De har inte en chans att snabbt hoppa undan om någon häst kommer farande och varför måste de stå där över huvudtaget? Läktare finns i 90 % av fallen max 2 meter längre bort….

Jag som har en häst som av någon outgrundlig anledning kan bli rädd för människor på tävling tycker så klart att det är enormt störande att behöva anpassa min ridning till även sådant som är förbjudet eller en säkerhetsfråga; annat får jag så klart acceptera och försöka träna bort eller ignorera.

Men för att inte betraktas som en ”gnällkärring” så gör jag i sann svensk anda ingenting, jag retar mig inombords och spyr galla på nätet men konfronterar mycket sällan de som faktiskt gör fel och så kan ofoget fortsätta…..

Veckan som gått

Så tacksam över den vecka av sol vi fick i vintras när sedan vädret i Sverige har varit så trist hur länge som helst…

Vet inte om jag ens vågar skriva det men nu känns det ÄNTLIGEN som någon form av vår i alla fall även om Vicke vadade ut i en snötäckt hage i början av veckan…

Men minusgraderna har lämnat oss, Vicke går nu i ett ofodrat regntäcke, fåglarna kvittrar för allt vad de är värda och tja….om inte annat är det snart april….då ”måste” väl även våren komma för gott???

Min tränare har varit iväg på annat håll så Vicke och jag har fått klara oss själva och det tycker jag att vi har gjort bra.

Jag har varierat mellan rena dressyrpass, uteritter, lite hoppning och lösgalopp- en bra mix tror jag.

I veckan har jag också fyllt på mitt förråd av foder och strö och jag fylls alltid av en nöjd känsla när detta är gjort, precis som när vi har fyllt kyl och frys hemma.

Jag har hellre för mycket än för lite av allt enligt ovan- gillar inte att snåla.

Helgen har tillbringats hemma med min lilla familj, när det inte är några tävlingar eller jobb är det skönt att bara ta det lugnt, gå ut och äta, hyra en film kanske (igår ”Drottningen och Abdul” ..den var sådär) och slappa i soffan.

Söndag- svikt

I morse var det lite tungt att stiga upp pga omställningen till sommartid men absolut värt det när jag och Vicke begav oss ut.

Marken vad precis lagom mjuk och sviktande och Vicke kändes väldigt spänstig på det underlaget.

Idag blev det också ny färg på naglarna och ett nytt helg-utflyktsmål; Sjöbo Gästgiveri för lunch.

Henrik och jag provar gärna nya matställen i hopp om att hitta ett riktigt favorit-place och det är ett lagom projekt om man vill kombinera att hitta på något inte allt för tidskrävande och pretentiöst och samtidigt slippa laga mat 🙂 !

Lördag- 2 gånger stall

”En gång var jag i stallet två gånger” skulle jag kunna säga idag och det händer numera väldigt sällan.

Pga avståndet (1,5 mil) försöker jag begränsa mina besök till en gång per dag och det fungerar bra.

Men idag hade vi stallmöte på eftermiddagen och jag red som vanligt på morgonen så därför fick det bli så.

Dagens dressyrpass kändes fint så jag har inte förfallit helt utan veckans Olof-träningar 🙂 .