Vicke är en mycket snäll häst med det mesta tycker jag och de saker han har ”förstört” är lätträknade men EN skada har han faktiskt gjort sig skyldig till och det är ett sönderskrapat golv i transporten.

Under en period fick han för sig att skrapa ganska frenetiskt när vi närmade oss stallet efter träningar/ tävlingar- det var så att hela släpet gungade rejält ibland.

Han gjorde det bara någon kilometer hemifrån men efter x sådana resor så gick det hål i mattan- transporten är dock 9 år gammal och klarade tydligen inte hur mycket som helst.

Skrapandet har tack och lov upphört, kanske temporärt då vi inte stått så länge i vårt nya stall men golvet behövde hur som helst lagas för det var hål rakt ner till aluminiumet.

Som alltid när något behöver lagas på min transport körde jag den till ÖB-service i Malmö; jag har fått jättebra service där i säkert 20 år!

Och nu har jag ett helt golv igen vilket så klart känns både tryggt och långt mer estetiskt tilltalande 🙂 .

Det FINNS faktiskt lagningskit man kan köpa från fd Boj och laga golvet själv men det finns inte på kartan att jag skulle ge mig i kast med ett sådant projekt.

Jag saknar tålamodet och noggrannheten och då får man betala för att någon annan ska göra det- mycket bättre dessutom.

Före

Och så här ser det ut nu:

Här ser man den stora lagningen vid frambenen och en mindre där Vicke har sitt vänstra bakben. Färgskillnaden mellan lagningen och ursprungsgolvet gissar jag försvinner inom kort.

Jag kan faktiskt se glad ut!

Efter den senaste tävlingen fick jag ett erbjudande om att köpa några fotografier som tagits under min ritt.

Ett jättefint initiativ i sak och bilderna kostade bara 50 kronor styck (har varit med om så hutlösa priser att jag inte ens övervägt en beställning) MEN på alla 3 bilderna ser jag ut som om någon är i färd med att plåga mig på värsta vis…eller nåt.

Och så är det på massvis av ridbilder jag har så det fick bli ”nej tack” denna gången trots att Vicke såg hur fin ut som helst.

Jag tröstar mig med att jag inte är ensam om dessa plågade uttryck; jag vet inte hur många gånger jag skrattat åt bilder på en ryttare som rider på en högre nivå än jag och som har en jättefin häst.

I princip alla bilder som hen lägger ut visar en jätteflott häst och en ryttare med de mest märkliga (ofta till synes plågade) ansiktsuttryck 🙂 .

Och jag ”vet” att hen njuter av sin ridning lika mycket som jag gör av min!

Läser följande på Facebook:

”Hovslagare sökes!!!

Jag söker en ny hovslagare då min vanliga inte verkar orka komma till mig längre, inte ens höra av sig.
Igår var det 3gg på en månad som vi bokat tid men han inte dykt upp och svarar inte.”

Det intressanta här är att jag har läst liknande efterlysningar ganska ofta och jag måste ställa mig frågan: vad är det med denna yrkeskategori?

Känner man inte till allmän hyfs?

Oaktat skäl till att man inte kan/vill/ids komma och sko kan man väl för f..n höra av sig!?!?

Och tycker man att det är pinsamt att prata med sina kunder så uppfanns sms för ganska många år sedan- lätt som en plätt att skriva några ord och tack och adjö. Så VET man i alla fall!?!?!

Väldigt tacksam över min hovslagare som inte håller på som ovan och tycker ärligt talat att det är helt oacceptabelt!