Månadsarkiv: augusti 2018

Morgonritts- tider

Slogs av en roande tanke idag när jag tittade på diverse bilder på Instagram; folk som rider på morgnarna är inte sällan väldigt noga med att poängtera exakt hur dags de sitter i sadeln: i alla fall fram till klockan 8 ungefär ?

Man lägger upp en bild när man skrittar, eller en bild på en nyharvad ridbana tex och skriver ”klockan 7.46” eller ”klockan 6.50”.

Jag undrar om man är imponerad över sig själv eller vill imponera på andra (eller båda delarna) för de som rider senare än så skriver aldrig ”klockan 12.15” eller ”klockan 17.30”. 🙂 🙂 🙂 !

Själv sitter jag alltid i sadeln på morgonen, numera oftast runt 7.30, på den tiden jag hade kontorstider kunde det bli runt 06.00 så för mig är det varken konstigt eller imponerande- bara smart och passande.

Skulle jag däremot behöva rida 22.30 hade jag imponerats av mig själv….då ligger jag oftast och sover (om jag inte jobbar).

Onsdag- lunchdate

I morse blev det ett mycket kort stallbesök eftersom Vicke har vilodag.

Jag släppte ut honom klockan 7, mockade, fixade foder och körde hem för ytterligare lite sömn.

Var 6:e och 7:e onsdag arbetar jag dagpass några timmar och idag passade jag på att luncha med min kära man innan jobbet. Mysigt och praktiskt 🙂 !

Tvångs-skoning

Hypotetisk fråga:

Skulle ni kunna stå uppstallade på en anläggning där det var krav att alla använde sig av samma hovslagare?

Om jag ska svara på min egen fråga är mitt spontana svar nej.

Och det har egentligen inte så mycket med hovslagarens skicklighet att göra utan mer med det faktum att jag vill bestämma sådant själv.

Nu har ju min häst dessutom inte de bästa hovarna så i mitt fall måste jag ha en hovslagare som jag kan ha en dialog med, som förstår vad dressyrträning ställer för krav, som respekterar mina åsikter och erfarenheter vad gäller detta djurs känslighet osv.

Därmed inte sagt att mina åsikter/ krav  måste ”vinna”- jag lyssnar tveklöst på en yrkesman och provar gärna sådant som låter vettigt men  jag vet också att en del hovslagare är rigida och inte intresserade av nya rön och det är inte intressant för mig.

Så nej, för mig hade ett sådant uppstallningsalternativ inte varit intressant annat än om jag dels visste att just den hovslagaren som användes var helt i ”min smak” (men vad gör man om denne slutar/ byts ut) dels anläggningen i övrigt var fullständigt ultimat.

Samma med tränare för övrigt.

Finns ju stall dit man inte får ta sin egen tränare men då kan man i alla fall välja att köra till sin tränare.

Hade man inte fått det heller hade jag verkligen ifrågasatt hela konceptet och aldrig flyttat dit….

Tisdag- öm av töm

Så här såg utebanan ut för mindre än ett halvår sedan (8 mars). Undrar hur årets höst och vinter blir….

Idag blev det ett tömkörningspass på nyharvad utebana!

Jag gissar att jag blev tröttare än den som befann sig i andra änden av linorna; om detta skvallrade mitt tidvis vääääldigt bultande hjärta 🙂 .

Så lite träningsvärk i morgon skulle inte förvåna mig…

Jag tömkör ju alltid så att det i efterhand inte går att se att jag har gjort just detta- avskyr som ni vet när någon kommer och ”harvar upp” en stor cirkel på ridbanan och springer man runt en del får man upp pulsen kan jag lova 🙂 .

Lär era hästar att trampa så fort det går är mitt tips- då kan man i alla fall bakom medan detta tränas hi hi.

Res-rekande och adjöss till biljettköer

Nu börjat det bli hög tid att boka en vinterresa tycker både jag och Henrik och vi har redan kollat runt på en del olika resmål.

Denna gången vill vi förena sol och bad med lite sevärdheter, den mixen känns mest lockande efter att ha gjort några resor där vi mest ägnat oss åt våra solbrännor ha ha.

Samtidigt är vi inte intresserade av för mycket kultur och/ eller ändlösa vandringar till fots; det är för tröttande om vi reser till något varmt land.

Ja, vi får se var vi hamnar och sökningarna på nätet är många.

Idag finns det ju så mycket information att hämta genom några knapptryck och det finns massor man kan boka redan hemifrån och långt innan man kommer till resmålet och många gånger uppmanas man också att ha detta klart för att slippa köa för biljetter, för att få olika rabatter och paketpriser på flera events osv.

På tal om att slippa köa läste jag förresten om en tjänst som löst detta för nattlivsälskare; www.keyflow.com som man får olika förmåner genom att ansluta sig och också kan hitta olika nattklubbar och dylikt världen över.

Så det där med att stå i ändlösa köer, vare sig man vill in på någon klubb sent på kvällen, kanske medan regnet strilar eller det är minusgrader eller man besöker någon sevärdhet på dagtid- det är snart ett minne blott känns det som och jag gissar att det är få som kommer att sakna det?

Måndag- skänkeltest

När jag red i morse var gårdagens ”skänkeldödhet” helt borta och jag hade ärligt talat inte förväntat mig något annat heller.

För att verkligen utmana oss red jag en del ”ettor” och gjorde 10 stycken 3 gånger och 12 stycken som avslutning och där om någonstans måste i alla fall min häst lyssna på skänklarna vilket han alltså gjorde bra.

Nu har jag precis kommit hem från en mammografi- tycker att det är jättebra att man blir kallad på regelbundna kontroller och det vore vansinne att inte utnyttja detta.

Veckan som gått

Denna veckan blev det ett ganska hastigt slut på de många veckornas intensiva sol och värme; det har regnat en del, gräsmattor överallt återhämtar sig förvånansvärt snabbt och mörkret smyger sig på, både på morgnarna och kvällarna.

Jag tillhör inte dom som längtar till hösten; den kommer oftast väldigt snabbt ändå och med den inte bara mörkret utan många gånger också regnet som alla som har hund och häst ogillar (väl?).

Förra hösten var gräslig på den punkten; som jag minns det var det (för) många dagar med nederbörd och jag hade gärna sluppit leran som alltid blir regnets följeslagare.

Under den gångna veckan har jag tränat på som vanligt, varit hos Olof och genomfört en gräslig tävlingsstart 🙂 .

Får skylla mig själv; det är inte alltid bra att ”prova något nytt” (tävla utan sporrar) så nu vet jag DET!

Söndag- dum idé

Idag fick jag en idé som med facit i hand visade sig vara urkorkad!

Jag rider sedan flera månader tillbaka utan sporrar i alla sammanhang utom på tävling och märker inte den minsta skillnad när de är av eller på…trodde jag ja…..

Idag fick jag för mig att skippa sporrarna på tävling och det gick hur bra som helst på framridningen och uruselt inne på banan.

Jag funderade faktiskt på att avbryta ritten för det kändes som att jag satt på en helt annan häst än min egen- en som sov eller var död!

Fruktansvärd känsla och jag kommer aldrig att göra om detta misstag.

Nu pratar vi inte mer om den saken utan förtränger och går vidare!