Jag kan bara hoppas att det nya året blir minst lika bra som detta och att dagens ridpass är en indikator på vad som väntar.
Träningen för Nina var lika rolig som vanligt och det sker ständigt små, små förbättringar för att jag får fler och fler aha-upplevelser och en känsla för hur det ska kännas.
Vet inte om det är fantastiskt eller hopplöst 🙂 att det fortfarande finns så mycket att lära?
En annan förhoppning är att vi tar oss igenom dagen och framför allt kvällen och natten utan allt för mycket ångest för Mollys del.
Det har smällt otroligt mycket mindre i våra trakter jämfört med samma tid förra året men när det kom ett rejält smatter igår kväll blev Molly bokstavligen helt skakig direkt.
Det är så ledsamt att se sitt djur så och dessutom helt i onödan men tyvärr kan vi inte göra så mycket åt andras idioti.
Vi hade faktiskt ursprungligen hyrt en stuga några mil hemifrån och långt ut på landet men när det kom till kritan valde vi ändå att vara hemma ikväll av olika anledningar.
Nu får vi i stället flytta in tv:n i sovrummet, ha på volymen högt och stänga in oss där och hoppas på det bästa.
