Månadsarkiv: januari 2019

Fredag- iväg

After ride

I morse åkte Vicke och jag till Olof, vi har någon minuts kortare körväg dit från nya stallet.

Olof skojade om att vi skulle kunna rida hem till honom över Revingefälten men det hade nog tagit några timmar så det kommer vi INTE att göra ha ha.

Fokus idag låg på skolorna som vi fick till riktigt bra.

Jag konstaterade åter att när Vicke glor på ”saker” (en stol, hindermaterial, whatever) längre fram på kortsidan, vilket han kan göra hos både Olof och i ridhuset där jag tränar för Nina så bidrar ju även DET enormt till att något vi redan har svårt för blir ännu svårare för då vill ju Vicke inte gå åt det hållet och att både få till böjning, tvärning, rätt väg och ja…ni fattar…på en motvillig ål..nej, det underlättar inte.

Ibland kommer vi in bra i rörelsen men ”tappar det” efter några steg men nu känner jag i alla fall direkt när det händer och har också en strategi- jag fortsätter hellre i skritt och korrekt än låter honom trava vidare i en ”tappad sluta”.

Med ihärdighet kommer detta att bli bättre och bättre i stället för att jag tillåter Vicke att smita.

Hade över lag en bra känsla hela passet och kunde köra hem mycket nöjd.

Stallbyte

Vicke och jag inledde det nya året med att byta stall- supertrist tycker jag men nödvändigt.

Jag fick i november veta att Vicke sprang ganska mycket i hagen, ett beteende som jag dittills varit helt omedveten om eftersom han alltid stod som ett ljus så länge jag var i stallet (jag brukade köra hem redan vid 10-11).

Tydligen triggades han bland annat av när någon skulle ta in sin häst för att rida men även annat, ibland helt oförklarligt för det mänskliga ögat, fick honom att galoppera omkring- ett beteende jag verkligen inte vill ha, av många anledningar.

Givetvis måste man acceptera att hästar rör sig i fritt tillstånd, absolut, men det måste liksom ske med måtta och inte utgöra risk för vare sig aktuell häst eller andra hästar på anläggningen.

Hagbyte hjälpte inte och jag anser att om en häst inte lugnar sig/ ändrar beteende efter 4 månader- då är det dumdristigt att inte vidta åtgärder.

Absolut skadar sig hästar på alla möjliga vis oavsett hur mycket man än försöker att överbeskydda, säkra upp, vara pro-aktiv, you namn it men om man flera gånger får påtalat för sig att ens häst gör något icke önskvärt- ja, då hade i alla fall jag aldrig förlåtit mig själv om det hände en olycka.

Jag har som sagt inte den blekaste aning om varför Vicke sprungit omkring på detta viset- en bidragande orsak skulle absolut kunna vara den grusväg som går utmed hagen och som sett till läge och storlek är rätt så livligt trafikerad av alla möjliga fordon (bilar, traktorer, lastbilar) och hästar (både kör och ridhästar) men jag har å andra sidan aldrig upplevt en anläggning där så många hästar kunnat ligga ner utomhus helt avslappnade, oavsett väder.

Måttet för min del rågades då jag fick ett telefonsamtal från en stallkamrat som sett Vicke gå omkull (halka) i hagen- detta dagen efter att jag hade skrivit på kontraktet för ny stallplats.

Sedan dess (detta hände kring jul) har jag bara vågat släppa ut Vicke medan jag själv har varit i stallet och det hade så klart blivit ohållbart i längden- så vill jag inte ha häst.

De som känner mig förstår nog hur otroligt stressande hela denna story har varit för mig- jag har aldrig känt sådan tvekan inför en resa som då vi trots allt åkte till Dubai.

Jag har nästan hoppat till varje gång telefonen har ringt eller Messenger har ”plingat” och så kan jag inte ha det.

Jag var livrädd att det skulle hinna frysa i hagarna innan flytten- att galoppera på knöggligt underlag är typ det sista min häst med sin gamla hovledsskada och klena framhovar behöver.

Sedan är det väl rena turen att Vicke varken hann skada sig, trampa av skorna eller stirra upp någon annan häst så att DEN blev skadad innan flytten och nu är det bara att hålla tummarna att beteendet inte upprepas i det nya stallet.

Jag har några gånger fått frågan om Vicke inte har trivts i stallet men jag kan med handen på hjärtat inte påstå att jag sett minsta tecken på detta.

Tvärtom har han aldrig ätit så mycket som under dessa månader (fri tillgång på stråfoder ingick), han ser fantastiskt fin ut i hull och hårrem och han har varit helt som vanligt att rida, dvs positiv, framåt och tja….utan något förändrat beteende alls.

Jag kommer att uppdatera mer längre fram men kan redan nu berätta att detta stallet är mindre (8 hästar totalt), att det finns en lösdrift precis bredvid Vickes hage (alltid sällskap) och att hans utebox vetter mot hagen som bara ligger några meter därifrån.

Hela miljön är också lugnare då det inte går någon väg vid stallet/ hagarna så mycket bättre förutsättningar än så har jag inte kunnat skaka fram när flyttbehovet blev så akut.

Jag hoppas detta blir bra och känner i alla fall att jag har agerat- inte bara hoppats på det bästa….

Torsdag- utbytt

Efter ett ridhuspass med fortsatt fokus på kontakt och många halvhalter begav jag mig till Börjes för att byta ut mitt läckande täcke.

Bytte till detta och hoppas att det blir bra!

Har sett på bland annat Facebook att stormen som varit har orsakat en hel del förödelse runt om i Sverige.

Hos oss har det varit förhållandevis lugnt måste jag säga och det är jag så klart tacksam över.

Ser också att tävlingssäsongen redan är igång i Skåne- idag hoppning i Helsingborg.

Vet inte om det är bra eller dåligt att vi numera tävlar året runt, eller kan göra det om vi vill- frestelsen att åka iväg när man egentligen borde stanna hemma av olika anledningar kanske blir för stor?

Målvikt och hur man når den

Jag är äntligen tillbaka på min målvikt efter några månaders kämpande och flera månaders slarv med för mycket onyttig mat dessförinnan.

Om hur man går ner i vikt finns det en miljard tips, råd, rön, tabletter, pulver, träningsscheman bla bla bla.

Själv håller jag mig till teorin om att man måste äta mindre kalorier än man förbrukar- så ”enkelt” är det i min värld och funkar för mig.

Jag försöker att ha ett hum om hur mycket kalorier olika sorters mat innehåller och anpassar ätandet till detta.

Eftersom jag till 90 % tycker att ”onyttig” föda är godare än nyttig så kan jag inte äta lika stor mängd av tex äppelpajer, kexchoklad och pannkakor som av frukt och grönsaker men jag unnar mig ”allt”.

Sedan hävdar jag med en dåres envishet att ”daglig vägning” är en enorm hjälp om man inte vill gå upp i vikt- väger man sig så pass ofta hinner man snabbt märka vartåt det barkar innan det hinner rusa iväg på tok för mycket.

Jag har i perioder inte vägt mig och pang…det var detta som hände för ett tag sedan.

I mitt fall handlar det mycket om jag är lyckligt lottad på så vis att jag alltid har en platt mage 🙂 .

När jag går upp i vikt sätter sig kilona ganska jämnt över hela kroppen varför det tar x kilo innan det börjar synas.

För en vän till mig råder som exempel raka motsatsen.

Nästan all ”övervikt” sätter sig på magen, armar och ben är tex ”pinnsmala” hela tiden medan buken stadigt ökar i omfång. Då är det lättare att se vad som händer om man inte väger sig men jag kan alltså inte se det så lätt på mig själv.

Alltså är det vågen för mig och så klart koll på vad jag stoppar i gapet.

Är jag sugen på en kanellängd kan jag absolut äta en rejäl bit men då minskar jag intaget av annat.

Kanske tycker ni att detta låter lätt eller svårt, för mig är det otroligt lätt i teorin men kan absolut vara svårt i verkligheten när man bjuds  allt möjligt onyttigt eller bara är sugen eller ser det  på extrapris i affären eller whatever.

För mig överväger förmågan att komma i kläderna och känna mig ”fin”  så jag biter (bokstavligen ibland) ihop och äter inte allt jag vill och framför allt inte i de mängder jag vill.

Onsdag- bra Börjes!

Blåsig dag igår och blåsigt idag!

Vicke fick en vilodag och stod i bra lä och åt frukost när jag körde hem.

Angående mitt inlägg om Börjes tycker jag mest att det är sorgligt att så många tycker att man får skylla sig själv när man inte köper täcken för över tusen spänn eller som ”inte fattar hur jag orkar bry mig”.

Det är precis sådana resonemang som gör att vi konsumenter kan fortsätta att ”blåsas” av oseriösa företag- hur ska det bli en förändring om man bara rycker på axlarna och som en tjej skrev på Facebook (där jag också publicerat inlägget) att hon gjorde: ”slängde täcket i soporna”.

För mig personligen är 600 kronor inte mycket pengar och jag har för övrigt andra täcken så jag sitter inte i sjön men det finns också de som kanske har sparat i månader för att kunna köpa ett nytt täcke så man ska inte heller alltid bara utgå från sig själv när det handlar om pengar och för mig är det i detta fallet en ren princip.

Regntäcke ska klara regn….typ.

Men nog om detta, jag har idag besökt Börjes personligen och även pratat med ansvarig i Tingsryd som förstod mig till fullo, var helt med på att det är viktigt med nöjda kunder och lovade att jag kan byta ut täcket mot ett annat.

NU är jag nöjd 🙂 !

Bu för Börjes

Köpte ett Himalaya regntäcke för 599:- på Börjes i Malmö för ganska exakt 1 år sedan (27 december).

Upptäckte för 2 veckor sedan att täcket läcker som ett såll efter 2 (!!!!) timmars snöande, täcket under var blött överallt.

Täcket är i utmärkt skick (Vicke går ju ensam i hagen) och ALDRIG tvättat!

Täcket är använt i januari, februari, mars, april, november och december= 6 månader och ej dagligen utan vid regn.

Jag blev givetvis väldigt förvånad när jag upptäckte läckaget och vände mig genast till butiken där jag köpt det för att reklamera täcket.

Svaret jag fick där, och även när jag mailade Börjes centralt var att jag borde ha impregnerat täcket eftersom regn och UV-strålar gör att impregneringen som sitter på täcket när det är nytt försvinner?!?!

Alltså…..jag har haft x täcken under 30 år som hästägare och aldrig impregnerat dessa och de har ändå klarat mer än 2 timmars snö.

Jag misstänker att jag fått ett ”måndagsexemplar” då många hästägare på nätet vittnar om att täcket är utmärkt på alla vis men uppenbarligen känner Börjes inte till begreppet ”goodwill” utan vägrar bara helt sonika att byta ut täcket.

Själv är jag både förvånad och besviken och köper inte förklaringen med impregnering.

Jag har frågat massvis med hästägare om DE brukar impregnera sina täcken och de flesta svarar nekande.

Någon tyckte att detta är vad man får räkna med när man köper ”billigt skit” men det kan jag definitivt inte hålla med om då jag dels inte anser att 600 kronor är ”billigt” (jag menar inte heller att det är dyrt men det finns billigare täcken på marknaden) och framför allt då jag inte tycker att man ska räkna med att en vara per automatik inte ska fylla tänkt funktion bara för att den inte kostar mer.

Och var ska man i så fall dra gränsen? Vid 1000 kronor, 1500 eller mer?

Jag hade inte sagt något om täcket började läcka efter en hel dags regnande eller jag visste med mig att det är ”söndertvättat” men när ett aldrig tvättat täcke läcker överallt efter 2 timmar då känner jag att det verkligen inte är ok.

Men vad tycker ni? Är det jag som är kinkig och ska jag skylla mig själv för att jag köpte billigt och inte impregnerade?