Jag tycker att en hages beskaffenhet är sååå viktig och är nog hispigare än de flesta vad gäller att se allt möjligt kring denna som en potentiell skaderisk.
Tyvärr är det ju så att många skador inträffar i just hagen och oavsett om hästen går ensam eller med andra och oaktat hur den ”ser ut” men det finns ändå underlag som skrämmer mig mer än andra.
När det tex är fruset och hela hagen består av vassa ”små-kratrar”….ja, det är nog den värsta typen av markförhållanden om ni frågar mig.
Djup slirig lera är inte heller något drömscenario och så blir ju många hagar om det regnar mycket.
Sedan jag flyttade Vicke har jag kunnat konstatera vilket underlag jag skulle välja om jag fick bestämma helt fritt och vintertid, när det ändå inte finns något ätbart gräs hade jag utan tvekan valt sandunderlag.
Jag ser hur fantastiskt snabbt mängder av vatten rinner undan i Vickes hage och även när den är dyngsur så blir det inte så halt som i lera.
Sedan vill jag absolut ha gräs i hagen större delen av året men fick jag välja hade jag helst haft en sandhage som ett alternativ när det är rejält blött.
Jag med! Tack o lov har vi sandgjord! Får dock inte snåla med loppfröna (som man köper billigast på Gekås livsavdelning)
Vi har med sandjord vilket gör att hagarna ofta torkar upp inom en vecka från tjällossning, lite värre dock i den hagen som ligger nedanför den gamla banvallen dit rinner tyvärr allt vatten men vi har sätt till att få ett dike i hagen så de mesta hamnar där.