Härom dagen läste jag en fråga på nätet: ”Sätter ni hästens säkerhet före ert eget välmående?”
En väldigt vid fråga tycker jag och egentligen en som jag anser är omöjlig att svara rent generellt på då det kan bero så mycket på situationen enligt mig men jag blev ändå förvånad över att nästan alla som svarade gjorde detta jakande, liksom utan reflektion.
Själv är jag inte lika tvärsäker, tvärtom.
Visst tycker jag oerhört mycket om Vicke och jag tycker i alla fall själv att jag lägger både massvis av tid, pengarna och omtanke på honom men jag skulle nog inte kasta mig framför en bil för honom för att förhindra att han blev påkörd så som någon gav som exempel att hon hade gjort.
Jag tycker att Vickes säkerhet och mående absolut påverkar mig massor men jag försöker också att anpassa mitt liv så att det blir så bra som möjligt för oss båda.
Jag hade tex säkert kunnat hitta ett stall som passade Vicke ännu bättre än vad detta gör men jag tar lika mycket hänsyn till att det ska passa mig och hade tex inte varit villig att köra dubbelt så lång sträcka till stallet som jag gör idag ”bara” för att…tja…säg….hagarna var bättre.
Hur känner ni?
Offrar ni ”allt” för att ge er häst det tycker är optimalt eller låter ni egoismen komma med på ett större eller mindre hörn? Kan ni ge något exempel?
Jag tänker att jag måste ta ett ansvar för mina djur, men jag skulle inte heller kasta mig framför en bil för dom. Nu har jag ingen häst längre men det är samma sak med hundarna jag har. När jag hade häst fick han alltid vila, gå i skritten eller longeras en stund på fredagar för då ville jag gärna hem till mitt fredags-mys.. kanske egoistiskt? Men sedan red jag alla andra dagar. Ibland kan jag ha dåligt samvete för hundarna, att jag inte stimulerat dom tillräckligt, men då brukar jag tänka att det finns mååånga hundar som har det betydligt sämre än mina. 🙂
Jag har slutat ha dåligt samvete för mina djur. Jag vet att de trivs och mår bra alla tre, och det räcker för mig. Skulle absolut inte kasta mig framför en bil för hästen, men däremot skulle nog instinkten slå till med hundarna. Inte för att jag älskar dem mer (fast det gör jag, om jag MÅSTE välja), utan för att bilen flyttar nog på sig för hästen snarare än för mig…
Klart det finns mer att göra, fler tillsatser att ge, fler promenader de kan få, men de lever lyxliv alla tre redan nu, så jag lutar mig tillbaka och är nöjd =)
Tycker att, mycket pga ”nätet” hästägare är väldigt duktiga på att skuldbelägga varandra eller som jag har tagit upp många gånger på bloggen, liksom tävla med varandra om vem som tex har sin häst i största hagen, flest timmar osv.
Jag känner att man måste bestämma sig för var ens egen acceptabla nivå ligger kring allt som har med hästar att göra och sedan utgå därifrån.
Det ultimata stallet finns tex inte enligt mig utan man kommer alltid att få göra avkall på något.
Ska man lyssna på ”alla andra” lär man bli knäpp för alla tycker så mycket och så olika.
Pratade med min man om detta härom dagen fast vad gäller hundar.
Han hade i tjänsten besökt ett hundpensionat och förfärats över att hundarna låg i ”bås” – väldigt långt ifrån ”hemmamiljö” så att säga.
”Jag hade hellre struntat i att åka på semester än att lämna Molly där” sa han och jag instämmer helt.
Det finns inte på kartan att jag hade lämnat henne så ens för en dag medan uppenbarligen massvis med människor gör så utan att ha det minsta lilla problem med det.
Så man resonerar olika och agerar därefter.
Det beror ju på hur man menar. Jag hade inte riskerat mitt liv. Jag är ju dessutom redan ganska egoistisk eftersom jag har häst för träning och tävling. Hade jag frågat hästen skulle hon nog hellre gått på bete och få bli fet. I det lilla sätter jag ju hästen först, mina pengar går åt till att hon ska ha det bra, jag lägger mer tid på hennes välmående än mitt eget, jag tar ju hand om henne före mig själv efter tex en tävling. Men i det stora är det ju jag och mina intressen som styr. Jag har ju häst för att jag vill tävla, annars hade jag haft ett stall med typ omhändertagna hästar vilket också hade varit roligt, men inte det jag vill just nu. Sen är det ju så att min häst jobbar en timme per dag, jag jobbar 8, det är ju inte alltid så kul, men något får man ju offra.
När det gäller hunden är det nog mer känslor inblandade, älskar henne på ett annat sätt, men hon får snällt genomlida en vecka på pensionat när vi åker iväg. Dock sitter hon ju inte i en bur hela dagen utan går i rasthage och promenader 2 ggr per dag. Hon kanske inte tycker det är roligast i världen, men livet kan inte vara roligt jämt. Vad är en vecka liksom?
Det finns bra alternativ till hundpensionat tycker jag; vi anlitade ”Dogbuddy” en gång när vår bekant inte kunde passa Molly.
Till Dogbuddy anmäler man sig som hundpassare i sitt hem och det är en helt annan sak för oss.
Vi valde ett medelålders par som själva hade haft hundar i många år och som absolut inte hade något emot att ha en hund i soffan och sängen 🙂 .
Kostnaden var som för hundpensionat och det finns försäkringar osv så man lämnar liksom inte bara hunden vind för våg.
Vi var mycket nöjda.
Så kan man ju också göra, vi är dock mycket nöjda som det är och Asta verkar trygg och tillfreds. Hon tycker ju ändå allt är tråkigt förutom att vara gårdshund så hon gillar nog ändå att vara på ett pensionat på landet med hästar..
Huvudsaken är att det fungerar bra!
Vår klena hund hade ju dött på pensionat….
Dels ligger hon aldrig på golvet utan i sängen/ soffan och dels är hon väldigt försiktig runt andra hundar så hundpensionatslivet hade inte alls passat just henne.