Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Min höga ålder till trots 🙂 läser jag Nellie Berntssons blogg, en tjej jag hade kunnat vara mamma till (hon är 18 år).
Och det slår mig så skönt det är att ha vuxna läsare som jag och slippa de ganska frekventa ifrågasättandena och mycket märkliga frågor (och påståenden) hon får på bloggen även om hon dels mycket sällan besvarar sådant och dels säkert skrattar hela vägen till banken.
Jag slipper svara på varför jag duschar innan jag åker till gymmet (fast jag har varit i stallet hela dagen och ridit 6 hästar) eller varför jag vill ha ridhus fast jag har dessa nämnda hästar som tävlas i hoppning på en hög nivå. Bara 2 av massvis exempel 🙂 !
Men som sagt betalar sig hennes blogg bra medan min inte så mycket ha ha ha!
I morse var det träning för Nina som vanligt och vi fortsätter på vårt upplägg med att vi båda rider. Väldigt nöjd med det.
Var även väldigt nöjd med dagens andra projekt; hjälpa god vän att lasta hennes häst.
Gossen hade drabbats av temporär minnesförlust och gått från mycket lättlastad till inte så villig att äntra ett släp men han kom idag ganska snabbt ihåg hur handhavarna ville ha det så det tog inte speciellt lång tid.
Jag är ju lite av en självutnämnd lastningsexpert och har gett många råd om detta tidigare på bloggen men får jag bara ge 2 skulle jag vilja säga följande:
Ta hjälp av någon som är lugn och har tid!
Det vanligaste felet är att de som ska lasta har bråttom och blir arga väldigt snabbt= dålig kombination, trust me!
Hittade detta 7 år gamla inlägg om hur jag lastar på ett ungefär och har inte ändrat mina åsikter sedan dess.
Sedan finns det ingen manual som går att tillämpa på alla hästar rakt av och anledningarna till att en häst inte vill gå in i en transport kan också variera oerhört och måste beaktas men en allmän förmåga att ”läsa” hästen är nog det viktigaste av allt när jag tänker efter.
En ständigt återkommande fråga då Henrik och jag ska resa någonstans är vem som ska passa vår hund Molly.
Hittills har vi haft tur att en av Henriks vänner kunnat göra det alla gånger utom en, personen har tonårsbarn som älskar Molly och kan hjälpa till med rastningen av henne men de vill också resa bort över sommaren så det gäller att vi inte är borta samtidigt.
Våra funderingar kring lämplig passare fick mig att konstatera att jag numera känner massvis med människor med katt, fler än de som har hund och jag vågar inte lämna Molly till kattägare då de vi känner inte har katter som är vana vid hundar.
Men hur som helst; kattfunderingarna fick mig att bli nyfiken på hur vanligt det är med detta djurslag; om det bara är inbillning från min sida att det är så pass många har katt eller om det stämmer. För jag kan inte minnas att det var lika vanligt när jag var yngre eller så beror det på i vilka kretsar man rör sig?
Hittade denna undersökning som verkar vara den färskaste och den stödjer mina tankar i alla fall; enligt den är det fler som har katt än hund, ca 20 % av Sveriges hushåll faktiskt!
Sedan gissar jag att inte alla registrerar sina katter eller ens ser sig som kattägare ”fullt ut”- jag tänker på en del stall där det kan finnas x katter som kommer och går lite som de vill?
”Kan bara inte tycka det är okej när ridskolor tillåter eleverna att ha med sig egna stigbyglar.
För mig handlar det om mycket mer än att ungen älskar sina stigbyglar, eller fått dem av mormor, eller att barnet sparat ihop till dem eller att de passar såååå mycket bättre och det dessutom är sött…
För mig handlar det om att barn & unga skall rida i det som finns om det som finns är helt och passar oavsett om det är 3år gammalt och värt 70 kr.
Alternativet är nämligen att vi direkt kommer att särskilja på barn vars föräldrar inte har råd med märkeshets, Att barn som verkligen behöver komma ut från lägenheten och röra på sig men vars hemsituation inte klarar kostnaden av trender. Att barn blir mobbade för att de inte har de andra har eller att dryga skitungar skryter om sitt och tycker de är bättre än andra för att de har mer, eget & nytt.
Tänk på det när ni talar med er klubb & er ridskola. Det är inte gulligt eller ”fritt” att ha eget till skolhästarna, Det finns betydligt mer negativt som kan komma ur det än det finns gott i det……”
På den tiden jag själv red på ridskola kan jag inte minnas att någon någonsin hade med sig egna saker till ridlektionerna men det förvånar mig i sak inte att det tycks förkomma nu.
Och jag måste instämma med ovanstående skribent; jag hoppas verkligen att man på ridskolorna håller på att det är den utrustning som de tillhandahåller som ska användas.
Absolut kan jag förstå glädjen i att vilja använda egna saker men någonstans får man sätta en gräns och när man lånar en ridskolehäst får man också acceptera att lämna eventuella egna prylar hemma.
Hetsen över all möjlig, många gånger väldigt dyr utrustning är säkert tillräcklig som den är…
Som jag har berättat tidigare börjar årets bästa tid nu enligt mig!
Bilden ovan tog vi i förrgår på stranden i Lomma där man får gå med hund fram till 1 maj så vi passar på.
Vi brukar alternera mellan några olika platser för våra längre hundpromenader; Dalby stenbrott och Skrylle vid Södra Sandby är andra omtyckta vandringsstråk för oss.
Jag väger något kilo mindre nu när jag har tagit av både termobyxorna, långkalsongerna och mina dubbla jackor 🙂 , nödvändiga med lite otympliga följeslagare under många månader.
Henrik, som inte är lika frusen har invigt lite nya vandringsplagg, varav en del faktiskt säljs som jaktkläder men så klart går lika bra att använda vare sig man går med eller utan bössa 🙂 !
Molly, hunden utan underhudsfett har också lättat på klädseln eller rättare sagt lämnar numera täcket hemma och tycker gissningsvis också att det är skönt med den varmare årstiden!
Oj….kan inte minnas när nostalgin slog emot mig med sådan kraft som då jag nyligen såg denna produkt på Börjes!
Herregud…min första och nog enda burk köpte jag för över 30 år sedan och skulle ärligt talat inte göra igen 🙂 !
Smörjan är verkligen….tja ”smörjig”- ett fett som inte går av för hackor 🙂 !
Minns ni?
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer