Nedan en text jag hittade på Facebook och som jag tycker är väldigt bra råd från en hovslagare.

För att förenkla denna yrkeskategoris vardag försöker jag att både tänka på att ha en ”uppfostrad” häst, att alltid betala i tid och att alltid försöka anpassa mig efter när det passar hovslagaren bäst att komma.

Jag vet inte hur många gånger jag läst och hört om hovslagare som beter sig märkligt och rent av illa; de försvinner helt, gör sig onåbara, gör ett uselt jobb osv men det finns även hästägare som inte är mycket bättre.

Att inte göra rätt för sig (betala) behöver vi inte ens diskutera men också detta att ha en häst som behöver jagas, mutas, bremsas och jag vet inte vad och ändå utgöra en direkt fara för hovslagaren- nej…det är inte ok!

Här kommer texten:

HOVSLAGAREN – OUMBÄRLIG ELLER FÖRBRUKNINGSVARA?

Hovslagare är ett ganska hårt och slitsamt arbete. Alla stall är inte perfekta. Alla hästar står inte som ljus. Det får man acceptera om man valt hovslagaryrket. Fast någon gång händer det att man tvingas tacka nej p.g.a. undermålig arbetsmiljö eller livsfarliga hästar. Folk tycker då som regel att jag är lat, rädd, klen eller oförskämd. Det kan jag leva med. Jag är ensam i mitt företag och är således mitt eget skyddsombud.

I det stora hela trivs jag med mitt jobb och vill gärna fortsätta med det. Några saker kan jag dock uppleva särskilt frustrerande och onödiga:

Ohanterade, understimulerade eller bortskämda hästar. Jag tycker det är oerhört respektlöst av hästägaren att tro det ingår i mina åtaganden att kunna sko eller verka en häst på 3-4 år, eller äldre, som gått på lösdrift hela livet, knappt blivit hanterad eller tränad. Risken att bli allvarligt skadad är överhängande. Sådana hästar måste man ge sedering eller, vilket är att föredra, uppfostra. Jag förväntar mig att hästen är tränad inför uppgiften, kan stå uppbunden själv och lyfta benen så pass att jag kan utföra mitt arbete. Detta ska hästen kunna utan att samtidigt äta morötter.

Hästar som är stressade eller oroliga är svåra och ansträngande att jobba med – ibland omöjliga. Hästar blir nästan alltid oroliga om de är ensamma i stallet. Därför måste man ta in en sällskapshäst. De blir också uppspelta när det är dags för mat. När hovslagaren jobbar är det förbjudet att fodra, lägga upp foder eller skramla i fodertunnorna. En annan sak som gör hästar stressade är spring och stök i eller utanför stallet, speciellt när man passerar in och ut med andra hästar. Fråga först, som du gör när du träder in i ett ridhus.

När hovslagaren kommer bör hästen ha stått i boxen en stund, främst för att kissa. Hästar vill absolut inte kissa på det hårda golvet eftersom det stänker på benen. Därför håller de sig i det längsta och blir då väldigt stingsliga. Ta aldrig in en häst från hagen för att direkt binda upp den på stallgången.

I vissa stall känns det som en överraskning varje gång hovslagaren kommer – det saknas lämplig uppbindning och/eller skoplats. Jag tycker det är viktigt att hästen har utrymme både framåt och bakåt; dels för att de inte ska känna sig trängda och dels för att jag ska få plats att göra mitt jobb. Box eller utomhus är för den sakens skull inga tänkbara arbetsmiljöer. Att sko i en spolspilta kan bli farligt om hästen får panik, eftersom man då blir trängd inne i spiltan. Fixera aldrig hästens huvud, vilket är lätt hänt om ägaren väljer att hålla hästen i grimman under skoningen.

Hästens ben och hovar ska vara torra och rena. Om de är blöta eller gyttjiga blir de hala och kalla på vintern. På sommaren är det plus i kanten om man använder flugtäcke och flugspray.

Vissa hästägare, ibland erfarna sådana, är omedvetna eller struntar fullständigt i det ovannämnda. Det är helt okej, men då kan man inte förvänta sig ett fullgott arbete, att jag är intresserad av att hålla god service eller ge rabatterat pris. Fast det spelar kanske ingen roll, det finns ju fler hovslagare och ingen är väl oumbärlig..?

Jag vet att det finns många hovslagare som kommer för sent, inte kommer alls, går under jorden, ringer inte upp, gör slarvjobb. Sannerligen en skam för yrkeskåren. Sen finns det faktiskt dem som har en oerhört hög arbetsmoral, kommer vid utsatt tid, gör förstklassiga arbeten, jobbar nästan alla årets dagar, alltid ställer upp och i princip alltid är tillgängliga.

Kommer ni ihåg att jag för några veckor sedan berättade om hur vissa (läs: maten) saker var urdåliga på ett hotell i Italien förra sommaren (annars kan ni läsa här)?

Hur som helst fick jag för ett tag sedan för mig att kolla upp hotellet på Tripadvisor igen och det slog mig åter hur tex 2 personer kan uppfatta exakt samma sak på heeeelt olika vis. Nedan exempel på en skribent som gav hotellet betyg 5 medan den andra gav betyg 1.

Betyg 5:

”Älskar detta hotellet! Mycket mysigt med privat hotellstrand och strandbar med den bästa pizzan vi ätit! Rätt basic frukost men mycket gott bröd. Vill man prova det kalabresiska köket är detta hotellet ni ska bo på, varje kväll finns det två menyval på dagens rätter, en som är med kalabresisk mat. Mycket vällagad mat och fin salladsbuffé med solmogna tomater och kalabresisk rödlök. En bit från stan men hotellet har shuttle som går fram och tillbaka för 9€. Stor parkering, tillgång till tennisbanor och kanoter. Vi kommer definitivt komma tillbaka igen!”

Betyg 1:

”Ligger långt ifrån den stora staden Tropea. För att ta sig in till staden (som man vill göra varje dag eftersom det inte finns någonting att göra på hotellet) så kör hotellets personal in till stan i en buss som är dyr. Man får komma överens om en tid med personalen då de hämtar en i Tropea. Maten var under all kritik. Vill inte ens beskriva ”upplevelsen”. Helt oförståerligt hur vissa har gett detta hotellet mer än lägsta betyg. Jag brukar inte vara kräsen, men detta var så dåligt. Har aldrig haft det tråkigare på en semester innan. Bortkastad tid. Och föressten! Standen suger! Stenig och full med krossat glas.”

Vi var som jag har berättat tidigare väldigt nöjda med det mesta så vi kan varken instämma i att det var tråkigt på semestern eller att stranden ”suger” men den som skrev nedanstående om maten tyckte exakt som vi tydligen 🙂 :

Maten var rent ut sagt bedrövlig och får lägsta betyg. Man får fylla i ett papper under dagen om vad man ville ha för mat av det som gick att välja mellan den dagen. Engelskan var dålig och felskriven i pappret, så det var inte alltid man förstod vad det var för mat. Jag ska skriva några exempel på vad man kunde få för mat. Första dagen fick vi en potatisgröt som bestod av en blandning av vatten och potatispulver med två ännu hårdare brödbitar i. Detta gick inte att äta. Man får tre måltider under middagen, potatisgröten var den första. Sedan var det två tunna köttbitar på en liten tallrik i olja. Också helt oätbar. Efter det blev det en melonskiva som vi kunde få i oss, men inte mycket att hänga i granen. Det här var kvalitén av maten hela veckan. Vi fick sitta inomhus och äta middag hela veckan i ett rum som påminde om ett fängelse. Vi frågade personalen om vi kunde få sitta ute, men då suckade dom djupt och sa att det inte fanns plats ute. Jag och min tjej fick åka till Tropea och köpa mat som vi sedan fick äta efter middagen hela veckan för att bli mätta.