Ett ämne vi dryftat flera gånger här på bloggen och jag tycker att det är väldigt intressant att läsa om hur andra gör och resonerar.
Själv skulle jag inte drömma om att föreslå gemensam ekonomi för Henrik; jag har alltid förfogat helt över mina egna inkomster oavsett om jag varit i ett förhållande eller ej och för mig och mina partners har detta alltid fungerat jättebra.
När man har ett så otroligt dyrt intresse som jag tycker jag att det är både ologiskt och tja….nästan oförskämt att anse att alla inkomster och utgifter ska delas lika; min häst är ju en väldigt stor och för mig frivillig utgiftspost som Henrik ärligt talat inte har någon ”nytta” av alls.
Jag vill inte heller behöva stå till svars för varför jag tränar x gånger i månaden, om jag verkligen behövde köpa xx till Vicke eller whatever.
Jag tycker dessutom att Henrik ibland lägger pengar på vissa saker som jag aldrig hade betalat så mycket för (kläder framför allt) men eftersom han gör vad han vill för sina pengar liksom jag gör vad jag vill för mina så blir det aldrig några diskussioner.
Jag vet av andras erfarenhet att just ”penga-tjafs” är både vanligt och kan vara enormt stressande i ett förhållande, framför allt när någon eller båda har en tight ekonomi.
Men det finns så klart inget rätt eller fel; det handlar om att man tillsammans hittar ett system som båda är ok med.
Om det sedan innebär delad eller gemensam ekonomi, om man ska dela allt lika eller procentuellt utifrån vad man tjänar…ja, det bestämmer man tillsammans.
Vårt system fungerar för oss, andra gör på andra vis.
Vi har delad ekonomi. Alla räkningar (huslån, el osv) dras från hans konto och sedan lever vi på min lön. Det enda som dras från mig är min mobiltelefon och vår tv, och bilen tas från halva mitt handikappsbidrag, då det alternativet finns här vilket innebär att enda kostnaden är bensinen. Ingen av oss har någon jättedyr hobby, även om han lägger pengar på tv-spel och diverse konsoler. Vi går sällan eller aldrig ut och festar och reser inte om det inte är nödvändigt. Vi kollar alltid med varandra innan vi handlar ngt ”extra” då det sällan finns rum för utsvävningar om vi inte planerar i förväg.
Jag skulle aldrig kunna ha helt separat ekonomi, funkar det för er och andra så är det ju bra, men för oss så har vi ingenting som är ”mitt och ditt” utan det är vårt. Oavsett hur man har det, så är kommunikationen viktigast, är båda parter nöjda med upplägget, så
Jamen precis, huvudsaken är ju att de inblandade är nöjda, vad omgivningen tycker är egentligen helt ointressant.
Vet att någon tycker att det verkar krångligt att dela upp ”allt” men vi tycker att det är superlätt. Alla gemensamma räkningar (hyra, el, internet och Mollys försäkring) delas 50/50 och samma när vi veckohandlar. Med swish tar det ju bokstavligen sekunder att föra över pengar till varandras konton.
Vi har delad ekonomi. Vi betalar gemensamma kostnader procentuellt utefter våra inkomster. I övrigt förfogar vi över våra inkomster som vi vill.
För mig är det stor skillnad när man är gifta – och dessutom har barn, det skulle kännas märkligt att dela upp ekonomin. Vi kör allt gemensamt och bråkar aldrig om pengar. Jag har hela tiden haft ett dyrare intresse, men första 7-8 åren hade vi hans dotter boende varannan vecka vilket förstås kostade pengar. Det jämnar ut sig i slutänden tänker jag. Vi betalar olika räkningar som av slump mest hamnat på någon av oss. Har egna samt gemensamma sparande. Om man vill köpa något ”onödigt” som är dyrt så säger man det/”fråga” den andra först. Vi är ju gifta och lagen säger ju att vi äger allt tillsammans (om man inte har enskild egendom).
Ska väl förtydliga att gemensam ekonomi i mitt fall skulle innebära att Henrik var med och betalade de ca 10.000 Vicke kostar per månad. Det tycker jag hade varit väl magstarkt.
Och hur skulle en ny häst för säg 200.000 betalas? Skulle vi dela på den kostnaden när det bara är mitt intresse? Nej, det skulle inte alls kännas bra.
Pengar är alltid svårt speciellt om det är stora skillnader i vad man tjänar eller vad man prioriterar/vill lägga pengar på. Hör t ex om förhållanden där kvinnan tjänar minst och ändå betalar för barnens kläder och prylar. Det lättaste är väl om man tjänar ungefär lika men så är det ju sällan. Jag kan tycka att det är rimligt att man betalar procentuellt av de gemensamma utgifterna, t ex mat, hyra, gemendamt sparande osv. Sedan får man själv använda sina pengar som man vill. Men tycker som sagt att det borde vara procentuellt till hur mkt lan tjänar. Säg att en tjänar 50 000 och en 25 000, har man en hyra på säg 10 000 så är det ju inte rimligt att man delar 50/50 utan att delas i proportion till vad man tjänar. Men jag är ju singel så borde kanske inte ha så mkt åsikter om detta haha, vet ju att det inte alltid är så självklart. Det viktigaste är nog att man har samma syn på pengar, måste vara skitjobbigt om det skapar bråk.
Jag gillar inte den där procentuella uppdelningen som du och många förespråkar.
Att man tjänar olika beror oftast på val man gjort i livet och gör pågående. Jag har tex valt en 3,5 årig högskoleutbildning för en högre lön. Jag jobbar också natt av delvis samma skäl; dvs man tjänar mer på nattarbete. Sedan kan man ha olika inställning till att jobba extra på olika vis; för att ta mig och Henrik som exempel är han inte alls intresserad av detta medan jag är mycket intresserad av det. Ska jag då ”straffas” för att jag väljer att jobba mer genom att också få betala mer av våra gemensamma utgifter?
Just i vårt fall och just nu tjänar vi ganska exakt lika mycket men det har inte alltid varit så och kan som sagt ändras en hel del beroende på hur jag väljer att jobba mer än med ordinarie jobb.