Månadsarkiv: januari 2020

Tisdag- outdoors

Började dagen på osedvanligt vis; genom att städa under badkaret!

Jag funkar som så att har jag väl sett något som stör mig så kan jag inte ”ha det osett” utan då måste det åtgärdas direkt om det går.

Och ”råkar” man se hur det ser ut under badkaret så tarvar det åtgärd…så mycket kan jag säga 🙂 !

Efter denna tvagning var det dags att åka till stallet för sedvanliga och mindre vanliga sysslor så som foderurlastning ur bilen.

Insåg också glädjande nog att det skulle gå att rida på utebanan med benäget bistånd av den här kamraten:

Som jag skrev i ett inlägg på Fejjan kan jag nog räkna på ena handens fingrar de gånger jag ridit dressyr utomhus i januari men idag gick det helt ok även om jag höll mig till lite mer kravlös ridning och ett förkortat pass.

Jag passade på att galoppera en del under lättridning och red bara lätt i traven och så skippade jag samlingsarbetet till förmån för lite friskare tempo.

Kom hem lagom till lunch som jag och Henrik åt tillsammans.

Tvingade honom att erkänna att köttgrytan jag gjorde igår hade renderat mig en topplacering i ”Sveriges mästerkock” och hoppas att han menade vad han sa he he…

Nu har jag och Molly kommit hem efter att ha hjälpts åt att ta in alla hästar från sina hagar så nu är det soffläge för oss båda!

En orättvis hästvärld

Jag har genom åren i flera inlägg berättat om min härliga vän Marlene med hästen Leon, Vickes gamla BFF.

Marlene är förlamad från armhålorna och neråt efter en ridolycka för många år sedan men hon rider ändå, älskar hästar i allmänhet och sin egen Leon i synnerhet med en kraft jag sällan skådat.

Hon vill gärna komma ut och tävla några gånger om året men har över tid nekats dispens att ställa upp i ”riktiga” tävlingar för pararyttare eftersom hennes sadel räknas som ett otillåtet hjälpmedel.

Marlene sitter alltså fastspänd i sadeln och om det ”fuskiga” eller ej gentemot andra medtävlare i detta låter jag vara osagt även om man säkert fattar även risken med det= går hästen omkull är det bye bye Marlene rent krasst.

Nej, vad jag vänder mig emot är att Marlene vissa år fått dispens att tävla, andra år inte.

Hästen är densamma, sadeln likaså och så även klasserna Marlene vill tävla (lätta klasser så det handlar inte om att sno någons OS-plats precis).

Nedan kan ni själva läsa hennes inlägg på Facebook och kanske försöka påverka på något vis om ni vet råd?

Det här är inget kul inlägg. Genom åren har jag inte använt sociala medier för den kamp jag drivit flera år för att ge mig rätten att få ta del av en värld och vara med på samma villkor som alla andra. Men nu är det för mycket.

Jag och Leon får helt enkelt inte ses som ett ekipage och starta dressyr, eller paradressyr, enligt Svenska Ridsportförbundet ånyo avslag för dispens 2020. Sedan 2014, när jag började söka dispens för att starta med min sadel som nödvändigt hjälpmedel ( eller trillar jag av hästen) har ibland jag beviljats, eller inte beviljats dispens. Avslagen har vilat på lite olika argument, men oftast att sadeln inte är godkänd internationellt. Eller att vi har ”osportsliga fördelar”. Gentemot vem? Och på samma underlag har vi också beviljats dispens. Så här kan det bara inte längre hålla på. Det liknar en fars!

Ingen som nekar mig dispens har nånsin tagit kontakt för att hjälpa mig lösa det hela på ett positivt sätt, eller verkar vara intresserade i att faktiskt förstå var som händer när man blir helt förlamad från armhålorna, och varför jag behöver den support jag behöver.
Applådera för att jag faktiskt kan fortsätta med att rida – knuffa inte bort mig!

Det gör mig så ledsen. Den ”inkluderande paravärlden” är helt tyst. Jag trodde Sverige behövde fler pararyttare. Men inte alla får vara med.

Det gör mig också lika ledsen att Svenska ridsportförbundet genom sina beslut agerar mot mig på ett sätt som gör det svårt att kunna fortsätta vara ideellt aktiv. Jag hade så gärna fortsatt bidra till sporten jag älskar. Men hur kan jag sitta och prata om att ” alla skall kunna tävla” när jag själv är utesluten?

Det finns såklart även bra och engagerade personer inom förbundet, som genom åren stöttat, försökt få fram ärendet, pushat. Men det är inte de som suttit på beslutsmandaten.

Leon är 19 år i år. Ta i trä – han är gladare och friskare än nånsin – och vi vill fortsätta komma ut lite på skånska klubbarna som vi kunnat göra – då och då, beroende på dispens. Jag har alltid blivit så bra bemött när vi är ute. Och har väldigt svårt förklara varför jag ibland får vara med, och ibland inte.
Nu prövar jag bestrida hanteringsordningen en gång till.

För jag och Leon, vi är ju desamma hela tiden. Jag har världens bästa Leonkung. Och vi vill ju bara vara med.

Osmart produkt?

En hästbekant sedan urminnes tider publicerade nedanstående text till ovanstående bild på Fejjan och jag måste säga att jag absolut håller med honom.

Jag ser inget värde i att ha mobilen i schabraket alls och definitivt inte vid uteritt. Skulle man ramla av så blir det liksom svårt att ringa efter hjälp om inte annat….

Men vad tycker ni? Något ni skulle kunna tänka er att köpa?

”Sitter och bläddrar i pappers tidn Ridsport, och ser detta…Snyggt och Smart…Det är andra gången dom försöker lansera denna wojlock, med ficka för telefon… Första gången var innan smartphone, med andra ord ett tag sen…Och det blev väl ingen storsäljare….Jag personligen rider aldrig med min lur…Expl på banan i träning /tävling(eller kör bil ..vilket är förbjudet) Men rider jag ut .Då har jag den alltid med mej, men i jackfickan som följer med mej om jag åker av😱ingen andvändning av denna ”smarta” wojlock , när man ligger där och ser baken på hästen. Och JA jag rider ut ensam ibland. Förlåt😔Jag blir så häpen över sånt här.. Men snygg är den… som en wojlock brukar se ut🔎som kostar 699:-..kom o köp konserverad gröt.🥴

Måndag- samling och bjudning

Undrar hur många hundra timmar jag tillbringat här 🙂 ?

Körde till ridhuset i morse och fick ett jättebra pass där jag fokuserade på 2 saker, samlingen och bjudningen.

Det förstnämnda blir inte bra utan det sistnämnda så det går ju hand i hand tycker jag.

Jag avslutade passet med lite seriebyten; först 3 byten i var fjärde, sedan fem byten i var tredje och avslutningsvis 6 byten i vartannat 2 gånger i rad.

Den sista serien kändes såååå fin även om jag misstänker att Nina, om hon hade sett den, helt berättigat hade ifrågasatt vägen 🙂 då det blev något märkligt mellanting mellan byten på kvartslinjen och snett igenom men själva bytena…ahhh….så fina, jämna och i samling!

Åkte efter stallsysslorna och köpte foder; vetekli och sojamjöl.

Passade på att utnyttja en rabattkupong som gav mig 100:- om jag handlade för över 400:- och denna gången kunde jag faktiskt använda mig av den och inte som den gången jag fick något liknande erbjudande som dock var fyllt med så många ”gäller dock ej….” att kupongen egentligen blev värdelös.

Nu har jag precis lagat färdigt en köttgryta som var planerad som middag igår men som sköts upp pga brist på både tid och ork (det blev ”nödmiddag” på Ikea i stället 🙂 ).

Söndag-sol och skritt

Otroligt vad lite sol kan göra för humöret!

Jag skrittade ut Vicke en timme på morgonen och när vi kom tillbaka, lagom till hans brunch såg det ut så här:

På eftermiddagen var det dags att ”skritta” med det andra djuret och det blev på stranden i Lomma:

Och med denna bild, som blev mycket sämre än planerat avslutar jag veckans bloggande 🙂 !

Ekologisk återvinning

Gult guld 🙂 🙂 🙂 !

Här ett tips på vad man kan använda kiss/ gödselvatten till!

Man lär sig banne mig något nytt varje dag 🙂 !

Annars har jag mest fascinerats av hur/ varför katter ibland dricker gödselvatten fast de har tillgång till rent vatten!

Gödselspridare 🙂