Mobbning i stallet

En stallägare som annonserade att hen har lediga stallplatser berättade för ett tag sedan att någon som hade ringt på annonsen hade frågat om det förekom mobbning i stallet!

Inte den första frågan man brukar få och den fick mig att fundera på fenomenet.

För jag gissar att det finns en hel del som har råkat ut för det, eller?

Jag drabbades själv för en massa år sedan och minns hur otroligt obehagligt det var, trots att jag alltid tycker att jag har haft skinn på näsan och bla bla bla.

Det var 2 vuxna personer som då hade stått i stallet i många år som gissningsvis såg mig som någon form av ”inkräktare”(?) och som betedde sig mycket illa.

Det kunde handla om att de himlade med ögonen bakom ryggen på mig om jag pratade om något, de hittade på egna regler som de påstod gällde för stallet (som inte alls stämde när jag frågade ansvariga), de svarade otrevligt vid tilltal, skrev trista meddelanden på stallanslagstavlan osv.

Jag minns hur jag nästan tyckte det var obehagligt att åka till stallet och då har det ju definitivt gått för långt.

För att göra en lång historia kort slutade det hela dock mycket bra för min del och inte alls bra för övriga inblandade.

Jag fick helt enkelt nog en dag när min häst dessutom blev ”inblandad” i konflikten och är det något man aldrig ska göra så är det att ge sig på mina djur, inte ens verbalt (se den mycket talande bilden ovan…).

Jag gav den ena personen verkligen ”a piece of my mind” och var mycket saklig och iskall (det biter ännu bättre än att bara skrika och svära….) men lät personen förstå att detta som de höll på med var vuxenmobbning som jag inte tänkte acceptera mer.

Båda personerna sa upp sina stallplatser inom loppet av några dagar (nästa dag om jag minns rätt) och därefter bytte de stall x gånger som jag känner till.

Jag hade och har inte det minsta dåligt samvete för att de lämnade stallet efter många år för så som de betedde sig så var det långt ifrån ok och det var inte heller engångshändelser så att säga.

Annars kan man absolut bli ovänner och dylikt med sina stallkamrater och ibland också uppfattas på ett sätt som förvånar en själv.

För jag har faktiskt råkat ut för det sistnämnda vid ett tillfälle, och detta är också många år sedan, när det kom fram att en annan tjej i stallet påstod att hon nästan hade varit ”rädd” för mig under en period under hennes tonår!?!?

Hon berättade det själv efter några år; jag hade inte alls känt dessa vibbar men hon var mycket ung och osäker på den tiden och tyckte liksom att det var läskigt att tex rida i ridhuset när jag var där.

Enligt henne själv var det absolut inget jag hade gjort mot varken henne eller min egen häst som ”skrämde” henne utan det var mer att hon tyckte att jag var en bestämd, vuxen och hon blev osäker och nervös. Ja, jag blev både chockad och tyckte det var tråkigt att hon hade känt så en gång i tiden men kunde samtidigt inte göra något åt saken då. Och idag är tjejen en person jag gärna ber om hjälp och det är absolut inga hard feelings mellan oss.

Ja, detta var några berättelser ut mitt hästliv; har ni mobbats i stallet eller råkat ut för annat ni vill dela med er av?

7 kommentarer Skriv kommentar

  1. Anna

    Tycker det är så ledsamt att läsa om all form av mobbning. Hur ska vi kunna lära barnen när även vuxna beter sig så?!

    Svara
  2. Anna

    I stallet där jag red när jag var barn/tonåring var det fruktansvärt. Invecklade konflikter som involverade store grupper av vuxna och barn… Var som ett primitivt klansamhälle. Det är tydligen fortfarande tjugo år senare samma visa. Det gick tyvärr ofta ut över hästarna på olika sätt (hästar som lämnades ensamma ute sent på kvällen, inte fick sin kvällsmat när de andra fick osv).

    Jag upplevde det som att många nästan fick energi av alla dess bråk, de levde för sina fejder….

    Svara
    • Birgitta

      Jag har bara en enda gång personligen upplevt att en person ville ”straffa” (inte fodra) min häst för att hen inte gillade mig.

      Kan ju säga att det inte blev något med det och detta är något av det värsta man kan göra enligt mig (straffa oskyldiga djur).

      Svara
  3. Minstral

    Aldrig upplevt det som vuxen, men i min ungdom var det en ridlärare som psykiskt mobbade flera elever, däribland mig. Fruktansvärt var det och än idag ser jag rött när dennes namn kommer upp.

    Svara
    • Birgitta

      När du nämner det så skulle jag nog anse att en tränare jag kunde följa för många, många år sedan var en mobbare. Å andra sidan utsatte sig vuxna människor frivilligt för denna person trots att hen kunde säga de mest hånfulla saker till dom ”inför öppen ridå”!??!

      Jag fann det märkligt redan då och tror inte att sådant hade accepterats idag. Då var ryttare mer vana vid militäriska kommandon och härskarteknik….

      Svara
  4. Agneta Svensson

    Hej!
    Upplever just nu total utfrysning med vuxna människor (den äldsta 60+) som inte hälsar och vänder ryggen till när jag kommer. Låser dörren till sadelkammaren fast jag är där. Min häst får inte längre gå med sällskap i hagen. Började med att det skulle komma nya till stallet där jag hyr boxplats varav en direktimport från Portugal (5 dygns resa)i slutet av oktober. Efter att jag ifrågasatt att importerad häst skulle ställas in i stallet direkt från transport utan någon karantän och vem skulle stå för ev veterinärkostnader om smitta bekräftas blev påhoppen massiva. Till saken hör att stallägaren visste att det skulle komma en spekulant på min häst bara två dagar efter som jag isf var tvungen att avboka ( vill ju inte sprida ev smitta). Nu är inte stallet en frizon och återhämtning längre utan ytterligare ett stressmoment i livet. Mest besviken på vuxna människors sätt ( barn o ungdomar kan man skylla på oförstånd) att bete sig. Vi som ska fungera som föredömen till de yngre.

    Svara
    • Birgitta

      Hemskt att det ska behöva vara på det viset men är tyvärr inte förvånad. Har sett vad människor (tyvärr ffa kvinnor) i grupp är kapabla till. Och en del kanske inte vill vara med och frysa ut men vågar inte gå mot strömmen eller så vågar de inte ge sitt stöd i alla fall av risk att själva bli utfrysta.

      Om det är någon tröst kan jag absolut förstå ditt ifrågasättande, jag hade också ifrågasatt.

      Och det är säkert därför du upplever utfrysningen; för att du hade rätt per se och de andra vet att ett fel begåtts. Hade alla haft rent mjöl i påsen hade reaktionerna inte blivit så starka.

      I ditt fall, om du ska fortsätta att ha häst finns det 2 alternativ; bita ihop eller flytta. Beroende på hur stark man är kan man ta ett snack med mobbarna och öppet ifrågasätta tillbaka:

      ”Varför är dörren låst”, ”varför fryser ni ut mig” osv.

      Eller så byter man stall för att för sinnesro.

      Svara

Skriv en kommentar till Birgitta

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>