Det jag ska skriva om nu är ett fenomen som jag har funderat över sedan säkert 30 år tillbaka och det är precis samma sak nu, i dessa ”Corona-tider” och allt….
Det talas tex nu om massarbetslöshet pga Corona, ändå finns det branscher som inte hittar tillräckligt många att anställa?
Som ett exempel vet jag företag som söker målare och snickare- tydligen är det brist på dessa för ”man” får inte folk (hört av de som faktiskt jobbar i branschen).
Förra sommaren pratade jag med en man som drev en fönsterputsar-firma.
Han berättade att han erbjöd 26.000 i månadslön för detta okvalificerade arbete (dvs ingen utbildning krävs) men han hittade ändå inte tillräckligt många att anställa.
Just dessa exempel är sådant jag säkert vet och inte bara har hört/ läst om men jag är övertygad om att det inte är något unikt.
Ser även i min egen ”bransch” hur svårt det kan vara att få timvikarier till vad jag själv skulle betrakta som rena drömjobbet om jag var student.
Men intresset för att ”jobba extra” är så svalt ibland att jag nästan baxnar.
Sedan ska jag absolut inte dra alla över en kam; jag vet de, som liksom jag själv gjort i många år, jobbar långt mer än heltid så den kategorin finns också, absolut.
Men denna snedfördelning där det finns grupper i samhället som inte jobbat på ÅR medan andra som sagt jobbar mer än heltid; jag önskar verkligen att det kunde jämnas ut lite bättre.
Och allt handlar inte om att man behöver utbildning så vad beror det då på?
Igen; jag vet att det finns massvis med undantag OCKSÅ men jag har sett och hört för mycket för egen del för att bara avfärda ”det finns jobb om man vill jobba” som en skröna eller fantasi.
Sedan fattar jag absolut att en del jobb är både tråkiga, ”själsdödande”, ansträngande, dåligt betalda osv men om man inte kan försörja sig på annat vis (a-kassa och försörjningsstöd exkluderat) så menar i alla fall jag att man får bita ihop….tills något bättre dyker upp.
Så har jag själv gjort och slitit med alla möjliga arbeten som andra rynkat på näsan åt.
Jag minns så väl när jag diskuterade detta med en klient för många år sedan som hävdade att ”det var lätt för mig att sitta där på min fina stol för jag visste inte vad jag snackade om”.
Men sorry grabben….jag om någon vet precis!
Jag har både arbetat med lokalvård, hotellstädning, fabriksarbete, tunga stalljobb och dylikt och är otroligt glad att jag har den erfarenheten i bagaget.
Jag vet hur jag kan lösa eventuella ekonomiska bekymmer och jag kan göra det igen.
Håller ni med mig eller är jag helt ute och reser?
Senaste kommentarer