Skylt hos par som brukar upplåta sina stubbåkrar för ridning!

Kolla vilken fin bild jag lyckades ta på Baltis igår! Som en riktig liten king ha ha!

Annars är det inte alltid så lätt att fota eller filma djur…det vet vi alla som har försökt.

Tex så ville jag för måååånga veckor sedan visa er hur otroligt söt Baltis är när han kommer tultande vid intaget på kvällen, medan Vicke oftast redan står vid grinden eller masar sig dit i långsam skritt kunde Baltis för ett tag sedan komma i full fart och det såg så gulligt ut.

Som sagt ville jag visa detta och bad Henrik stå redo med telefonen. Vad händer?

Dag 1: Baltis kommer mycket riktigt i full karriär men Henrik håller telefonen ”på fel håll” så filmen blir liten och kass- oanvändbar!

Dag 2: Jag är ensam och då kommer Vicke i full galopp vilket inträffar….ALDRIG och DET hade blivit en jättebra film….om jag hade haft min telefon med mig som jag har 999 gånger av 1000.

Dag 3 och till dags datum…..453 dagar senare eller nåt så har BÅDA hästarna insett att skritt är gångarten som gäller, om de inte som sagt redan står uppfodrande vid sina grindar och inte kan komma in fort nog.

Så det blir nog inga filmer med fladdrande manar och svävande ben….ni får nöja er med bilder som den ovan!

I morse var det temperaturmässigt betydligt svalare än de senaste dagarna men det kändes absolut inte så när jag red på gräset, både Vicke och jag blev rejält svettiga.

En stund senare åkte jag för att veckohandla och när jag körde hemåt såg jag att himlen var rent svart.

Den tidigare väderleksprognosen hade lovat regn vilket sedan ändrades till att det inte skulle komma en droppe på hela dagen och jag som bara väntat på nederbörd pga helt uttorkade hagar hoppades på i vart fall några droppar.

Ja, nog fick jag mina droppar…minst sagt….

Jag hann precis hem innan himlen verkligen öppnade sig och kortet ovan visar inte tillräckligt tydligt hur det nästan flöt på vår lilla väg.

Eftersom det är så varmt tänkte jag ha is i magen med hästarna men när det hade mullrat en stund tog jag det säkra före det osäkra och tog in dom.

Jag hann bli fullständigt ”spolad” innan jag ens var framme vid hagarna där hästarna stod med nerböjda huvuden och det kändes såååå skönt att ha dom inomhus om det skulle börja åska rejält.

Regnet upphörde ganska snart och när det värsta mullret hade tystnat efter en timme eller lite mer fick de komma ut igen, Vicke hade då hunnit rulla sig i boxen så att han var helt vit-spånig medan Baltis väntade med att rulla sig ute så att han blev….ska vi kalla det ”brun-grusig” 🙂 ?

Nu hoppas jag att vätan gör gott för mina hagar som har sett ut som Afrikas stäpp/ savanner ett tag.

Det knastertorra, obefintliga gräset till trots tyckte mina hästar att jag kunde ta mitt utlagda hö och ”shove it” ….hö äter man i boxen och inte ute typ.

Jag anade att detta skulle vara deras gemensamma åsikt men gjorde ett försök men nu blir det inget mer spill på ett tag utan de får nöja sig med fri tillgång i boxarna.

När vi flyttade till Ryhus hittade vi en del saker som föregående hyresgäster hade valt (glömt?) att lämna kvar.

Den här skottkärran kunde jag inte förstå varför de lämnade kvar (de har också stall och hästar) :

Kärran är rejäl och rymmer mycket men när jag vände på den förstod jag varför den inte fick följa med i flyttlasset.

En del undertill hade rostat sönder och när jag hade kört med kärran några gånger gav underredet upp.

En pensionerad vän till Henrik erbjöd sig att försöka svetsa ihop skottkärran och kolla så bra det blev:

Det är alltså det som han målat rött som är ihopsvetsat och nu har jag en fungerande kärra igen!

Älskar denna typen av återbruk; när man kan använda något länge till i stället för att bara slänga och köpa nytt.

Jag HAR 2 kärror till; en ny och en jag köpt begagnad men de behövs alla eftersom jag vill kunna plocka bort bajs från både ridbana och ridhus så enkelt som möjligt.