Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 57 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även ett 18-årigt varmblod, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Så här ”luffig” såg Vicke ut när jag red igår 🙂 , idag var vi lite mer presentabla när vi tränade för Nina.
Underlaget är ju nyligen utbytt i Granelundshallen och det har verkligen blivit superbra även om det var mycket bra även tidigare.
Idag tragglade vi vidare med slutorna och det är nog tur att allt inte är lika svårt att ”få till” för då hade jag nog gett upp 🙂 . Hur många år har jag försökt att få till dom korrekt liksom?
Men bortsett från det hade jag en bra känsla och var nöjd!
Hemma släppte jag ut Vicke i en provisorisk hage där det fortfarande finns lite grönt gräs; i hans egen hage är allt torrt som fnöske just nu och lite (eller mycket) regn, gärna nattetid, hade behövts!
Nu är vi äntligen färdiga med ett projekt utanför mitt stall och att färdigställa det har varit win-win på rätt många plan.
När vi flyttade till Ryhus låg dessa enormt tunga stenblock utanför ridhuset, gud vet varför eller till vad de hade använts till:
Hade de inte vägt ”ett ton” styck (totalt 8) hade vi kört dom till tippen men nu fick de ligga kvar tills vi faktiskt kom på ett vettigt användningsområde.
Jag tog aldrig kort på baksidan av mitt stall när vi fick tillträde men ni får tro mig att det växte knähögt ogräs i mängd mellan själva stallet och gödselstacken och detta röjde jag givetvis upp.
Därefter har jag bara haft gräs på denna gång, i alla fall efter att alla nässlor var uppryckta med rötterna.
Så här såg det ut när vi började vårt projekt:
Bortgrävning av gräset:
Den första plattan på plats:
Markduken (en rulle) köpte jag för 75 spänn på annons.
Projektet fortskrider:
Mycket av det gräs och jord som grävdes ur hamnade i denna håla som ändå behövde påfyllning (här fanns en damm som vi fyllde igen när vi flyttade in):
Det var inte bara jord vi grävde bort; vi hittade även 3 järnskor, en hovborste och 4 snösulor!
Här är alla plattorna äntligen på plats och jobbet att få dit dom var ibland som ett gympass! Bara att släpa dom från ridhuset krävde förutom en säckakärra rejäla krafter:
Lite betongfärg från Byggmax för 259 kronor för att få en jämn färg som säkert kommer att slitas bort ganska snabbt:
Detta blev kanske inte den snyggaste lösningen; ”riktig” marksten hade blivit mer estetiskt tilltalande men då hade kostnaden ökat betydligt, det hade krävts mer jobb att åka och köpa materialet osv.
Nu ”blev vi av med” plattorna utanför ridhuset samtidigt som jag fick en yta mindre att klippa gräs och rensa ogräs på!
Kostnad under 350 kronor och några timmars rejäl motion 🙂 !
Både Henrik och jag är lediga denna veckan och passar på att suga ut allt som går av sommaren.
Vi kan inte klaga på vädret så här långt men tyvärr gör det också att gräset i hagarna torkar bort.
Nästa vecka ska det regna mycket säger prognosen och då tar det sig förhoppningsvis igen.
Idag passade vi på att äta lunch på Järnvägskrogen i Staffanstorp innan vi storhandlade och nu ligger vi i trädgården och solar.
Vicke fick ett lugnt skrittpass i morse där jag först red runt på de olika ängarna kring Ryhus och sedan gjorde lite skolor och piaff i denna gångart på en äng lite längre bort.
Jag har flera gånger berättat om att jag kan ha vissa saker i hur många år som helst.
Här är ett exempel; denna jacka har jag haft i säkert 20 år om inte mer.
Fick låna den av en stallkamrat på ridskolan när jag skulle klippa en häst (för att inte håra ner mig) och när hon sedan inte ville ha tillbaka den har den hängt med i alla år.
Jackan används ju bara 3-4 gånger om året men ändå!
Och nu hade jag faktiskt den på mig när jag målade vårt förråd, den blev helt kladdig av färg men just Falu rödfärg går av hur lätt som helst i maskin så den blev ”som ny” igen 🙂 !
Ofta när man tycker att något är roligt beror det på att det finns större eller mindre korn av sanning/ igenkänning i skämtet och denna bild har jag lika roligt åt varje gång jag ser den.
Fast tro mig; när Vicke ignorerar mina skänklar på tävling är det allt annat än roligt så detta är något jag försöker fokusera på nu; att göra honom mer vaken för både skänklar och säte och att inte själv bli ”klämmig” vilket jag gärna blir omedvetet.
Så dagens jobb blev en fortsättning på gårdagens i detta avseende och jag var nöjd när vi var klara. Det handlar massor om mig själv och vad jag gör, som sagt omedvetet och ska det bli någon förändring måste JAG förändra mitt sätt att rida.
Henrik och jag fortsatte också gårdagens projekt som snart är klart, det återstår lite målning som jag hoppas kunna avsluta imorgon.
För kanske 15-20 år sedan, när det började bli vanligare att man fodrade hästarna med annat än hö upplevde jag att det kom en ”botulismvaccin-våg” och många valde att spruta sina hästar med de då 3 doser som behövdes för tillräckligt skydd.
Då krävdes också att man var några stycken som vaccinationerade samtidigt för sprutorna kom i något slags ”5-pack” eller hur det var, annars blev det väldigt dyrt.
Numera upplever jag att det är väldigt ovanligt att man vaccinerar hästar i Sverige, läste i någon diskussion på nätet att Anna Hassö skrev att ”om vi får in 100 försäljningshästar är 1 vaccinerad”.
Jag slutade vaccinera för många år sedan, ingen av mina hästar har numera något skydd.
Ska kanske tillägga att jag under alla år packat mina egna höpåsar och dessutom stått i stall med väldigt torrt ensilage vilket jag tror gör risken för botulism näst intill obefintlig.
Idag undrar jag hur ni resonerar; är ni ”better safe than sorry” eller har ni också lagt ner vaccinationerna?
Igår skördade jag några av de få plommonen vi har på vårt träd.
Jag la vars 2 plommon (tog ut kärnorna) till hästarna och kunde i morse konstatera att den ena ville ha och den andra inte.
Så är det med en hel del som jag ger gossarna; det den ena gillar vill inte den andra ha och vice versa. Lite konstigt men då blir det mer till den andra.
Plommonen blir således Baltis godis liksom brännässlor och diverse gräs som jag hugger åt honom- Vicke lämnar i princip allt.
Höt äter den stora hästen desto hellre och i stora mängder medan den lille kan lämna nästan allt för att då som sagt hellre äta gamla nässlor, pilblad och gud vet vad.
Dessutom dricker den lille i princip inte en droppe vatten i boxen så det är ju tur att han gör det i hagen samt att jag också ger honom en stor spann betforvatten där. Konstig ponny 🙂 !
Idag red jag på en av ängarna vid ridhuset; jag tycker det är jättebra att ha en stor yta att träna på när underlaget tillåter.
Idag tränade jag bland annat på att inte glo ner i Vickes nacke i allmänhet och när jag rider seriebyten i synnerhet; det är en mååååångårig ovana som tydligen är svår att få bort.
Henrik och jag påbörjade också ett litet projekt som jag kommer att visa er när det är klart; det är inget märkvärdigt alls så ni behöver inte sitta som på nålar ha ha ha!
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer