Månadsarkiv: september 2020

Lördag- snabbtorkning

Det regnade verkligen MYCKET igår och jag fick uppbåda alla krafter för att inte mesigt springa ut för att ta in hästarna flera timmar i förtid.

Det som ”räddade” dom från sin överbeskyddande (läs: knäppa) ägare var att jag sprang ut i ösregnet vid ett tillfälle men när jag såg att de betade hur lugnt som helst långt ifrån grindarna så besinnade jag mig. Men jag kan ju säga att Vickes relativt nya Horsewaretäcke INTE var snustorrt på insidan när jag väl tog in dom.

Baltis har ju en mammutpäls redan och såg bekväm ut med att vara dyngsur men Vicke är ju nyklippt och det vräkte verkligen ner.

Dock kunde jag i morse, när jag skulle ta in Vicke för att rida och han stod högst upp i sin hage, konstatera att där faktiskt finns ett träd utanför hagen vars grenar VÄL skyddar om man (läs: Vicke) är smart nog att ställa sig där så nu måste jag verkligen sluta med mitt fjanteri och inse att hästarna överlever hur mycket det än regnar. Baltis har för övrigt ett liknande träd i sin hage så det blir ingen orättvisa om de bara är lika smarta båda två och inte ställer sig mitt i hagen när det vräker på.

När jag kollade regnmätaren i morse kunde jag konstatera att den var full till brädden och så här såg det ut utanför min ridbana:

Ridbanan, som igår var rejält ”pölig” och oridbar (jag hann ju dock rida innan regnet) såg idag ut så här:

Den gick huuuur bra som helst att rida på idag och jag sa till Henrik att det är lite ödets ironi att när jag nu har ett eget ridhus, en vad jag trodde ouppnåelig dröm sedan hur länge som helst, så behöver jag i princip inte använda det för att utebanan är så bra.

Men jag är inte naiv; banan må vara hur bra som helst just nu men om inte annat vid minusgrader kommer jag ”givetvis” inte att försöka rida där.

Mocka ridhus/ utebana

De flesta som har ridhus/ utebana har någon ranglig skottkärra där man kan lägga gödsel.

I sig smart och bra men vad tror ni om denna?

Jag tror den skulle funka utmärkt till de med egna banor som inte nyttjas så ofta, annars blir den nog snabbt full.

Fredag- spindelväv och oförutsedda utgifter

Dagens väderleksprognos varnade för massvis med regn och jag försökte därför hinna med så mycket utomhusaktiviteter som möjligt innan det körde igång.

Jag hann både rida Vicke på utebanan, harva densamma och klippa en skottkärra med gräs till B innan det började skvala och då ägnade jag en liten stund åt att städa läktaren i mitt ridhus.

Som jag berättade härom dagen är min målsättning inte att ha ett skinande rent stall och samma sak gäller ridhuset.

För att uppnå detta skulle jag få ägna oproportionerligt mycket tid till att sopa, skura, sopa lite till osv för en så stor yta som man dessutom rider i (grus som ofrånkomligt dammar lite) går inte att hålla kliniskt ren men därmed inte sagt att jag vill låta spindelväv och smuts liksom ta över.

När jag hade sopat klart var det dags för nästa projekt på listan; byte av en lampa till en av strålkastarna på bilen.

Jag märkte när jag harvade banan att en lampa inte fungerade och eftersom vi har flyttat till än så länge lite okänt territorium visste jag inte var jag kunde få bytt denna snabbt.

Men Facebook har räddat mig förr och gjorde det igen; ett snabbt inlägg i en grupp som heter ”Veberödsgruppen” gav tipset att besöka en närliggande liten verkstad.

15 minuter och 100 kronor senare var lampan utbytt och jag kunde passa på och plocka några påsar äpplen till hästarna i närheten.

Hållbarare skyltar?

Jag läser då och då hur partners till hästmänniskor, personer som ibland inte kan/ vet ett dugg om hästar kommer på utmärkta förbättringsförslag som den insnöade hästpersonen aldrig skulle figga ut 🙂 .

Nu kan Henke sälla sig till den skaran 🙂 !

Skyltar som den på bilden fick jag höra ”blåser sönder” väldigt snabbt och efter att själv ha satt upp en med några bitar ståltråd blev jag snabbt varse att det stämde. Det tog inte jättemånga veckor innan skylten hade lossnat eftersom hålen hade spruckit.

Maken tyckte att jag kunde prova med nyckelringarna som ni ser och…..ta i trä….det verkar fungera.

Jag ska så klart inte ropa hej…denna skylt har suttit uppe i kanske lite mer än en månad men det är ju en väldigt liten kostnad om man vill prova?

Torsdag- massage

Igår fick Vicke besök av en massör för en genomgång så idag fördriver han tiden så här:

Som synes finns det fortfarande en hel del gräs kvar i hagarna så den stödfodring jag påbörjade för ett tag sedan avbröt jag efter bara någon dag eftersom i princip allting lämnades orört.

Och kunde hösten vara som den är nu hade jag definitivt slutat med allt gnäll om densamma utan bara varit tyst och tacksam.

Massagen ja…den unnade jag djuret mest för att ett tillfälle dök upp så att säga och absolut inte för att jag tycker att något känns ”konstigt”. Men alltid bra att få en second opinion eftersom det är lätt att man blir hemmablind även om inget undgår Ninas argusögon 🙂 !

Och som alla andra gånger (inte så många förvisso) som Vicke har fått massage så hittades inget stort, aningen spänd i länd och bogar men inget alarmerande på något vis utan så som arbetande djur kan kännas.

Jag frågade faktiskt massören om hon någon gång hade gått igenom en häst där hon inte hittade något alls och fick svaret ”nej”.

Och det förvånar mig inte. Även jag som anser mig vara fullt arbetsför bla bla bla känner mer eller mindre alltid av ”något”, stort eller smått, snabbt övergående eller sådant som sitter i ett tag.

Medan Vicke alltså har slappat idag har jag varit hyfsat aktiv och gjort lite småsaker.

Dels har jag klippt några kilo gräs till mitt andra lilla djur och plockat x kilo äpplen i trädgården och dels har jag gjort inte mindre än 2 magnifika ostpajer. Plötsligt händer det…. :

Jag inspekterade mina maskar nyss 🙂 och konstaterade att de lever och verkar ha hälsan.

Måhända/ troligen men kanske inte 🙂 så tycker jag jag faktiskt att min gödselstack är….tja….om inte precis mindre i omfånget så i alla fall oförändrad. Dvs det sker ingen tillväxt och skulle det stämma så är det verkligen fantastiskt. Dessutom ska ju maskarna förhoppningsvis bara bli fler och fler.

Titta efter annat?

Är ni också sådana att ni, när någon publicerar en hästbild tex tittar efter annat än det avsedda så att säga?

Den som har publicerat bilden vill tex visa ”min häst blir ryktad på stallgången” och jag tittar mer efter exempelvis hästens hull, hur boxfronten är målad, vilka grejer som ligger framme….lite sånt…

Framför allt efter att vi byggde mina boxar tittar jag jättemycket på hur andras stall ser ut; vad det är för boxar, hur väggarna är målade osv.

Eller om någon tar en bild på sin häst utanför ett ridhus försöker jag se om jag kan lista ut vilket ridhus det är.

Eftersom jag själv glor på en del bilder in i minsta detalj försöker jag att tänka på vad jag själv fotograferar så att sådant som är mindre smickrande inte syns.

Tänkte på detta då en vän gjorde följande kommentar:

”Läste en intervju med XX och då var där bilder inifrån stallet . När man zoomade in bilderna kunde man se att det var riktigt vidrigt på väggarna och det var inte ett års skit alltså. Riktigt ingrott. Hur kan man som offentlig person ens ta in folk där?”

Jag såg den bifogade bilden och kunde bara instämma, skulle aldrig visa sådana bilder själv!