Månadsarkiv: oktober 2020

Utvärdering; boxmatta

Som jag berättade för ett tag sedan har jag lagt in boxmattor till Vicke (sammanlagt 10 stycken) och jag känner mig nu redo för en liten utvärdering och redogörelse för hur jag ser på pros and cons med mattor:

Jag tror att mattor som man ”sätter ihop” som mina, dvs som har skarvar mellan sig lämpar sig tveklöst bäst om man har spånpellets som underlag och sämst om hästen står på halm.

Detta baserar jag på min egen uppfattning om olika strömedels uppsugningsförmåga där jag anser att ströpellets är outstanding.

Bäst är säkert att ha en enda hel matta men den lär väga ett ton att lyfta ut vid stalltvätt men den har å andra sidan inga mellanrum där urin kan tränga ner, samlas och börja lukta.

Så har man en häst på halm, som kissar på ett och samma ställe och en matta med skarvar; då tror jag det blir för äckligt med matta helt enkelt.

Sedan tror jag att man får strö hyfsat rejält även med spånpellets och matta även om en del hävdar att man kan spara in på ströet.

Ju mindre strö desto mindre som kan suga upp urin= enkel matematik.

Hur pass urin som blir liggande under mattorna påverkar luftvägar, allergier mm låter jag vara osagt men personligen tycker jag att det oaktat vilket blir för ofräscht helt enkelt.

Tisdag- en vanlig dag

Idag har det varit en vanlig, behaglig dag så här långt och om någon är nyfiken tänkte jag berätta lite mer detaljerat hur en sådan kan se ut.

Om jag inte har jobbat släpper jag ut hästarna vid 5.30-6, har jag jobbat släpps de ut så fort jag parkerat bilen, dvs runt 7.30.

Hästarna får mat så fort de släpps ut, Vicke får havre och morötter, den lille bara det sistnämnda. Eftersom det fortfarande finns gott om gräs får de inget stråfoder ute.

När hästarna är ute och om jag har jobbat går jag och hämtar Molly i huset (Henrik kör till jobbet strax innan 7) och så får hon vara med i och runt stallet i en knapp timme eller tills hon tröttnar och ställer sig vid ytterdörren 🙂 .

Jag mockar, lägger in hästarnas stråfoder; de har fortfarande fri tillgång i boxarna vilket i Baltis fall innebär att han äter kanske 3-4 kilo och Vicke ungefär det dubbla. Den förhållandevis lilla mängden gör att jag känner mig trygg i att de får i sig tillräckligt med gräs på de 10-13 timmarna de är ute annars hade de ”givetvis” ätit mer inne och med fri tillgång.

Att mocka och ”göra stallet” på morgonen är mitt bästa sätt att mysa på Ryhus, det är enormt rogivande.

Eftersom jag gör allting noga och långsamt tar det ca en timme och därefter kanske jag går in i huset och äter frukost eller så byter jag om till ridbyxor direkt.

Ska jag rida i ridhuset (som idag) har jag nästan alltid harvat dagen innan så att detta är förberett.

Efter ridningen är klockan kanske 10.30-11.30 och då släpper jag ut Vicke igen, alltid med mellis. Detta är han van vid sedan många år tillbaka så det tummar vi inte på 🙂 .

Mellis kan bestå av äpplen, morötter och/ eller mash; just nu är det en större mängd morötter, mash och lite lucern. Ponnyn får morötter för att inte känna sig förbisedd.

Ca 4 timmar senare serveras havre, lucern och mer morötter och betfor till Vicke, ponnyn får betfor och morötter.

Vid 18-19 tas hästarna in och då väntar havre och morötter i boxarna.

Jag har helt slutat att ge ”blötfoder” inne och är sååååå nöjd med detta beslut. Jag hade i tidigare stall helt kletiga väggar av Vickes enorma slabbande; detta är helt borta!

Om jag ska jobba kör jag till jobbet vid 19.30, är jag hemma lägger vi oss vid 21.30-22.00.

Eftersom hästarna har fri tillgång på stråfoder inne stänger jag stallet för natten direkt efter intag och även detta känns skönt och bra.

Jag ”springer” där ändå så mycket under dagen att det är skönt att få ett tidigare avslut än om jag skulle kvällsfodra vid 21-22-tiden.

Sunma summarum får Vicke kraftfoder 3 gånger om dagen plus ett mål mash och detta hoppas jag ska minimera risken för kolik. Just nu, både eftersom höet inte har några supervärden och eftersom gräset trots allt inte växer utan mer motsvarar ”bukfylla” så får Vicke både lucern, soja och olja i maten- dessa tillägg kan kompensera eventuell energi och proteinbristen i stråfodret tills jag börjar fodra med ett ”kraftigare” stråfoder som jag har räknat att hästarna kan äta vars 10 respektive 15 kilo av när det kommer och gräset dessutom har sinat ännu mer.

Den lille behöver ju inte den mängd näring som Vicke behöver, dels för att han inte rids alls och dels för att han väger rätt mycket mindre än sin stora kamrat.

Vicke å sin sida kan fodras med diverse tillskott eftersom hans gräns för hur mycket kan vill/ orkar äta ligger någonstans kring 15 kilo, det vet jag sedan många år tillbaka

Ja, detta var lite om mina hästrutiner, blev visst lite längre inlägg än planerat ha ha.

Titta på din häst

Jag har i ganska långa perioder tagit hjälp av både Olof på den tiden jag tränade för honom och Nina vad gäller ridning av Vicke, dvs båda tränarna har ridit min häst.

Olof gjorde exempelvis ett fantastiskt bra arbete med seriebytena i allmänhet och ettorna i synnerhet; jag har svårt att tro att jag hade lyckats med det sistnämnda över huvudtaget på egen hand och OM jag hade gjort det så hade det tagit oerhört mycket längre tid och säkerligen varit jobbigare för både mig och hästen.

Jag får ibland känslan av att det är lite ”prestigeförlust” för en del hästägare att låta någon skickligare rida men för mig är det bara positivt att ta denna hjälp.

Ridning är så himla svårt ändå så man behöver inte göra det svårare genom att kämpa på egen hand om det finns hjälp att få när man är i behov av den.

Bortsett från att en skickligare ryttare kan utbilda ens häst ser jag en annan stor fördel med att låta någon annan rida medan man själv tittar på och det är just detta: att man tittar!

När man betraktar sin häst från marken kan man se väldigt mycket som i alla fall i mitt fall liksom har blivit väldigt tydligt och klargörande.

Jag har tex kunnat studera galoppens utveckling från tralopp till ”riktig galopp”, hur benen förflyttar sig, hur magen lyfts, hur samlingen påverkar kvalitén osv.

I all ridning nu när Nina sitter på ser jag så tydligt Vickes önskan att dra sig lång och lite låg i stället för att hela tiden sitta på bakbenen och jag ser också hur Nina parerar detta skickligt och snabbt.

Detta är bara några exempel och i just vårt fall tämligen små nyanser; min häst är ju ganska välutbildad men även ”det lilla” kan påverka ganska mycket.

Så kan ni; tveka inte att någon gång låta någon annan rida och passa på att titta NOGA så får ni liksom ”dubbel hjälp”. Stå gärna nere i ridhuset och följ ekipaget över banan så att ni verkligen ser på nära håll!

En tredje ”sidoeffekt” av att tränaren rider och som absolut inte ska förringas är att tränaren också blir varse hur hästen är att rida.

Tränare är så klart olika duktiga att se allt möjligt från marken men det finns också hästar som ”ser ut på ett visst sätt från marken men känns helt annorlunda”.

Vicke har, glädjande nog, varit väldigt okomplicerad för både Nina och Olof att rida; ingen av dom har någonsin behövt några stora åthävor för att rida honom utmärkt och de har inte heller tyckt saker i stil med ”oj….det här var inte lätt”.

Men jag har tex en vän vars häst är låååångt svårare att rida än vad den ser ut och det har enligt henne varit en riktig ögonöppnare för andra när de velat hjälpa henne.

Så kan man, tycker jag att man hellre ska välja en tränare som kan och vill sitta upp än motsatsen.

Nu har man inte alltid dessa val men det är absolut värt att beakta enligt mig.

Måndag- gummistövlarnas tid

Ja nu känner jag mer igen hösten och inser varför jag det bara är vintern jag ogillar ännu mer!

De rätt många tidigare höstveckorna har invaggat mig i en behaglig tillvaro av relativ värme, en hel del sol, grästillväxt i hagarna bla bla bla.

Men när det som nu regnar mest hela tiden och blir mörkt fortare än i alla fall jag önskar…nä…

Vi kan vara överens om att gummistövlar är the thing to use här på landet, jag har fullt sjå med att inte halka i leran vid ingången till Vickes hage och min ridbana orkar inte längre stå emot all nederbörd.

Som ni kan se på denna bild nedan som togs medan det fortfarande var drägligt utomhus ligger banan väldigt strategiskt bra för vattenavrinning men det finns så klart gränser för allt:

Jag var och tränade för Nina tidigare idag och konstaterade medan jag passerade utebanan på väg till ridhuset att denna fina förenings bana är många gånger sämre än min ”amatörbana” eftersom deras har stora ytor bestående av enorma pölar vilket i alla fall jag inte har. Nä…det där med att anlägga en utebana är verkligen en konst som lätt kan bli ett misslyckande, det kunde vi konstatera i ett av gårdagen blogginlägg här om inte annat.

Nu ska jag stålsätta mig i någon timme till och inte ge efter för min enorma lust att rusa ut och ”rädda” hästarna undan regnet.

Vicke har ett täcke nästan som en presenning 🙂 och Baltis bevisar att vatten rinner av honom som en gås som jag brukar skoja om.

Men ni vet….båda är mina sockervaddshästar och tänk om de smälter bort i regnet ❤️?

Update om gödselmaskarna

När vi flyttade till Ryhus för snart ett halvår sedan var gödselplattan helt tömd av föregående ägare så jag har så att säga byggt upp den från grunden med Vickes och Baltis gödsel.

Vicke står ju på spånpellets och Baltis på halm och jag skulle beteckna den förstnämnda som ganska/ normalt renlig och ponnyn som extremt renlig.

Detta parat med att de går ute ungefär halva dygnet gör att det inte blir några jättemängder gödsel men jag vill ändå försöka hålla stacken så liten som möjligt och började som en åtgärd intressera mig för gödselmaskar som jag läst om lite på nätet. Eftersom många var mycket positiva och ingen hade någon negativ erfarenhet eller varning att utfärda valde jag att skaffa maskar; dessa fick jag gratis av en annan stallägare som jag känner sedan många år tillbaka.

Jag har nu haft maskarna i några månader och vill påstå att det inte är inbillning att stackens tillväxt avstannat, dvs stacken ser i princip likadan ut nu som för 1 månad sedan.

En del skulle man kunna ”skylla” på att jag stampar stacken väldigt noga och att höstregnen liksom plattat till ytan men jag är övertygad om att även maskarnas jobb bidrar till att stacken inte växer.

Andra, som haft maskar i sina stackar hävdar att de ibland inte behövt tömma dessa på många år så min erfarenhet verkar ju stämma med deras.

Med detta sagt skulle jag utan tvekan rekommendera alla med eget stall att införskaffa maskar och de verkar i alla fall i Skåne inte alls svåra att få tag på.

Ser i diskussionsgrupper om hästar på Facebook att stallägare generöst erbjuder andra att hämta lite mask gratis eller mot en ringa summa och sedan förökar sig de små krypen rätt snabbt och mycket.

Tycker man att maskar är äckliga behöver man inte vara rädd för att de ska börja kräla lite varstans eller synas på toppen av stacken, de håller sig nergrävda så att säga så man slipper se dom 🙂 !

Jag ser själv inte att man har det minsta att förlora på att skaffa maskar, antingen misslyckas man av någon anledning (om stacken är för torr och man inte vattnar den trivs inte maskarna lika bra) men då har man liksom inte förstört något eller lagt ut några pengar eller så lyckas ens maskuppfödning och då behöver man inte tömma sin stack så ofta.

Det sistnämnda kanske man inte alls bryr sig om ifall man har egna marker och maskiner och lätt kan sprida ut gödseln på åkern men det är ju långt ifrån alla med små stall som har dessa möjligheter.

Och alla kan inte heller få gödseln hämtad gratis av någon tacksam bonde/ odlare utan måste betala för bortforsling så åter igen; maskarna kan hjälpa mycket! Jag är jättenöjd så här långt!

Söndag- kalas

Igår hästloppis, i morse Vickes och min träningsarena och nu i eftermiddag har det varit hundkalas i ridhuset!

Jätteroligt att kunna använda ridhuset till lite allt möjligt och man måste ju bara älska initiativet att en hund firar sin 1-åriga födelsedag tillsammans med likasinnade på detta vis.

En stor fördel med just whippets är att man kan ”fösa ihop” ganska många av dom utan problem- de kan leka fint trots att de aldrig träffats förut. Det kan man verkligen inte göra med alla raser!

Tanken var god

I artikeln ovan redogörs för ett projekt som uppenbarligen misslyckades helt trots en ganska ansenlig summa.

Det handlar om en grannkommun till mig och som framgår av artikeln (från i år) så anlades två ridbanor för skattemedel som blev så dåliga att de knappt blev använda utan stod mer eller mindre oanvända i många år och som nu ska tas bort.

Verkligen tråkigt att det blev som det blev när man faktiskt ändå var villiga att satsa en slant på ridsporten men man (jag) kan ju inte låta bli att undra hur i hela fridens namn man kan misslyckas så med ett ridbaneprojekt för miljoner?

Skåne är väl ett ”häst-landskap” om något och nog borde man ha kunnat hitta konsulter/ sakkunniga som hade kunnat se till att ridbanorna blev så pass vettigt gjorda att de faktiskt gick/ går att använda?

Lördag- loppis

Idag har jag haft hästloppis i mitt ridhus och det var jättekul och något jag absolut vill göra om!

Bortsett från att jag sålde lite grejer och köpte något smått fördrev jag några timmar i trevligt sällskap med både gamla och nya bekantskaper.

Träffade tex en fd arbetskamrat som återupptagit ridningen och som jag inte sett på flera år och lärde känna en familj som jag nog kommer att ha något litet samarbete med i framtiden.

De som kom för att sälja sade sig vara nöjda med sina förtjänster och hela upplägget och de som köpte gjorde verkliga fynd enligt min uppfattning.

Det är ju aldrig lätt att veta på förhand vad folk ska sälja, hur många som ska dyka upp osv så det kändes extra roligt att det var så mycket fina saker som nu kommer andra ryttare/ hästägare till glädje och nytta.