Har ni sett den här bilden förut?

Det har jag och igår hade jag min egen version så att säga. Men för att ta det från början:

När jag kom hem från den ”öppna banan” med Vicke och när vi skulle gå till hans hage tänkte jag på hur otroligt snäll han är med vissa saker.

Han går tex lös redan från stallet där jag tar av honom grimman och så promenerar han raka vägen till sin hage.

Förvisso handlar det om typ 50 meter och han är fullt medveten om att jag går bredvid med hans havrespann som hälls i tunnan i hagen men OM han hade velat hade han så klart kunnat springa….tja…om vi ska överdriva ”var som helst och hur länge som helst”. Men det gör han inte.

Nåväl….vi gick som vanligt mot hagen och när vi närmar oss denna ser jag Baltis som har stått i sin högvaktsposition och väntat ivrigt på Vicke så som han alltid gör när denne är iväg.

Men det är inte Baltis jag främst ser utan öppningen till hans hage, titta noga på bilden (som jag tog en stund senare):

Hagen har alltså stått ÖPPEN i…..4 jäkla timmar varav jag har varit iväg i 1,5!?!??!?

Hur jag kunde glömma att stänga? Tja….jag använde den andra ingången till hagen för första gången och tänkte inte på att hagen ju stod öppen vid den vanliga ingången.

Så klart väldigt, väldigt slarvigt och jag kan bara skylla på att jag hade mycket bråttom, bröt en rutin bla bla bla.

Jag kommer högst troligt inte att göra om det men det säger ju en del om B också?

Han ”måste” ha sett att det stod öppet eftersom han stod bara meter därifrån när jag kom?

Att han skulle ha varit ute och gått en runda och sedan kommit tillbaka tror jag absolut inte eftersom Henrik var hemma en del under de 2,5 timmarna jag var iväg och dessutom ”känner” jag Baltis skygga kynne- han föredrar hagens trygghet framför äventyr på egen hand även om det finns gräsfält med tio gånger så mycket gräs 50 meter utanför hans hage.

Men hade han gått dit hade han stannat där och inte tänkt ”oj….nu kommer nog Birgitta snart…bäst att lämna detta underbara gräsfält med saftig föda och ställa mig i hagen som om ingenting har hänt”. 🙂 🙂 🙂

Så kan vi bara utnämna honom till kungen av snällhet, Vickster till prinsen och mig till hovnarren?

Alltså…..man (läs: jag) börjar undra var vi är på väg?

Att en del ryttare inte vågar rida ut av olika anledningar brukar ha att göra med tidigare dåliga erfarenheter rent ridmässigt så att säga eller att nuvarande häst inte känns pålitlig nog att lämna inhägnat område med.

Men att man ska riskera att bli nerslagen när man rider ut???

Och råkar man inte ut för någon aggressiv medmänniska på sin (bokstavliga) väg så finns risken att hästen blir skrämd av allsköns fordon vars framförare inte vill/ vet hur man visar hänsyn i trafiken.

Är det inte bilar och lastbilar så är det ”bara” motorcrosscyklar och liknande fordon….

Eller så blir man jagad av någons ouppfostrade byracka…

Tro fan att en del gömmer sig i ridhuset och på utebanan!

Det är inte så ofta jag ändrar uppgjorda ridplaner med idag gjorde jag det faktiskt.

Hade tänkt att ta en skrittrunda i skogen men fick veta att jaktlaget var samlat eftersom det från och med idag är tillåtet att jaga dovhjort som vi ju har ”en miljon” av här.

Det finns inte bara många dovisar utan även en hel del jakttorn där jag rider och jag kände att jag nog vill låta jägarna rasta av sig i några dagar så vi inte plötsligt utgör en ofrivillig måltavla och Vicke grät nog inte över en vilodag.

Lite skämt och lite allvar; jag kommer ”så klart” inte att sluta rida ut i flera månader nu men lite extra försiktighet kommer jag att iaktta; framför allt med Molly som springer lös.

Tyckte att gårdagens fläskpannkaka blev så god att jag körde en repris idag och gjorde en till; jag har inga problem med att äta samma sak några dagar i rad om det är gott.

Bilden föreställer Ryhus egen arborist som tuktade till ett träd i sin provisoriska hage.

Förutom detta träd som jag inte vet vilken sort det är har vi även 2 enorma björkar nära stallet och en del pileträd utmed vägen så det kan allt bli lite lövkost när gräset tryter.

Det verkar inte så vanligt att ”man” fodrar med havre numera eller?

Ska jag vara ärlig är det för mig personligen enbart en kostnadsfråga; jag tycker helt enkelt att det är en för stor prisskillnad mellan olika färgglada müslifoder och pellets jämfört med den långt billigare havren.

Jag kan få runt 5 kilo havre för samma peng som vad 1 kilo müsli kostar och ja…jag vet att näringsinnehållet kan variera, dock inte så mycket att prisskillnaden är befogad enligt mig.

Jag vill i detta sammanhanget verkligen slå ett slag för att man, om man vill fodra med havre, försöker hitta en när-boende bonde att köpa den av.

Havre är ju en ren råvara så jag ser ingen som helst fördel med att köpa den i en foderaffär för mer än det dubbla priset om man kan köpa den direkt av producenten.

Jag har själv aldrig köpt havre ”i affären” men hörde att den där numera kostar över 8 kronor kilot; själv betalar jag 2 kronor. Transportkostnaden är densamma eftersom jag köper den i närheten av min bostad och då jag dessutom handlar många hundra kilo åt gången behöver jag inte handla så ofta= miljövänligt.