Läste denna korta artikel (merparten av den är tyvärr låst) och det där med att hästar kan påverka ens parrelation är ju ett ämne jag skrivit om många gånger.
Ofta när jag läser exempelvis en blogg där någon beskriver hur hon (det är alltid en kvinna) har börjat tillbringa mycket tid i stallet så tänker jag ”antingen är relationen till partnern dålig eller så kommer den snart att ta slut” och faktiskt får jag oftast rätt.
För så verkar det ofta vara; att få partners accepterar att den hästintresserade tillbringar hur mycket tid och oftast även pengar på sitt djur. Samtidigt är det också inte ovanligt att man ”flyr” till något man tycker om när andra saker i ens liv är dåliga.
Om detta kan man givetvis tycka massor; jag redogör bara för mina erfarenheter.
Det hjälper inte alltid att redan i början av relationen vara övertydlig med hur mycket engagemang en häst kräver….och pengar icke att förglömma. När/ om bråken börjar är det lätt att hästen får skulden för en massa annat; oförskyllt eller ej.
Jag kan absolut förstå frustrationen hos en partner som kanske inte själv har några intressen när hästägaren är iväg flera timmar varje dag, kommer hem sent och helt utsjasad och dessutom kanske har mycket begränsad ekonomi till annat än det hästrelaterade.
Även om man visste detta från början så har man ju rätt att ändra sig….
Mitt främsta råd för att om möjligt undvika hästrelaterat ”tjafs” är att ha skild ekonomi och inte göra sig beroende av en partner för att kunna ha sin häst.
Allt annat får man försöka att komma överens om, kompromissa eller vad som nu passar båda.
De var jag mycket tydlig med när jag träffade min sambo att jag hade häst och hon tog mycket av min fritid. Dessutom gick jag fortfarande i gymnasiet så kom hem sen på eftermiddagarna och då var de ju hästen som gällde. Men han är kvar ännu efter 10 år så något rätt måste vi ha gjort.
Kanske så enkelt som att han ÄVEN har egna intressen och ett eget liv? Och unnar dig sådant som glädjer dig!
Jo han fotograferar ju en hel del ute i naturen och spanar på djur, visst ibland gnisslar han lite om hästarna men samtidigt så brukar jag svara honom att jag aldrig någonsin sagt till honom att han inte få åka på sina fotoresor och liknande med vänner. Så de är ju såklart ett givande och tagande.
Finns inget som gör mig mer grinig på min snubbe än när han tycker jag kan korta av/strunta i tiden i stallet. Då tar jag extra tid på mig. När han är hos mig är han på besök i mitt liv och får anpassa sig, avskyyyyyyr att vara stressad i stallet.
Big no no….ja.
Mycket tacksam att Henrik fortfarande efter 5 år inte får sådana idéer och det hade han ärligt talat inte haft något för (mer än min irritation).
Det är sällan man hör män med samma bekymmer. Män kan ju så klart också ha tidskrävande och dyra intressen, skillnaden tror jag är att kvinnor förväntas leva för sin familj på ett annat sätt än män. Män förväntar sig att kvinnor ska vara tillgängliga jämnt och många kvinnor är så klart skolade in i den rollen. När män har tidskrävande intressen så märks det inte lika mkt då det ändå oftast är kvinnan som ser till att allt där hemma fungerar. Säger inte att det är så för alla men den patriarkala strukturen finns ju överallt och när kvinnan avviker från den med då t ex ett hästintresse så blir det problem.