Sälja eller avliva en gammal häst, del 1

Jag tycker många gånger att ”Ponnymamman” har kloka åsikter vad gäller en hel del men den här gången tycker jag faktiskt att hon är ”ute och reser” rejält. Eller snarare så drar hon på tok för många hästar och deras ägare över en kam.

Jag kan absolut instämma i att en del säljer/ skänker bort sina gamla hästar för att de inte klarar av den känslomässiga och/ eller ekonomiska biten vad gäller avlivning men därifrån till att peka finger och uppmana hästägare att ”inte sälja sina gamla hästar” så där generellt…nej, det köper jag inte.

Och vad menas med ”gammal” för den delen? När är hästen gammal? Vid 20? Eller tidigare/ senare?

Även här vill jag påstå att det är otroligt individuellt; det finns hästar som tävlar framgångsrikt och på en hög nivå när de är 20 år.

Det som stör mig väldigt mycket när det blir diskussioner efter inlägg som Ponnymammans är alla dessa beskäftiga hästägare som äntligen får chansen att lufta sina åsikter om hur enormt präktiga de är.

”Åhhhh…jag kommer aldrig någonsin i hela mitt liv att sälja min lilla gulleplutt…för man säljer inte sina djur och han/ hon har faktiskt förtjänat att stanna hos mig i alla sina dagar”.

Men kom igen….vakna upp och inse livets realiteter skulle jag vilja säga till dessa blåögda töntar.

Ja ursäkta men om man inte förstår hur otroligt mycket ens liv kan ändras, ekonomiskt inte minst och dessutom verkar tror att man själv är den enda i hela världen som kan ta hand om en specifik häst…tja…då är man en tönt i min värld.

Och enligt dessa hästägares resonemang så antar jag att de menar att tex Baltis aldrig skulle ha sålts till mig utan att han skulle ha fortsatt att vara hos sin fd ägare fast denna inte längre hade något sällskap åt honom efter att hennes inackordering fick ta bort sin häst?

Eller…hon skulle ”så klart” till varje pris ha skaffat en ny inackordering bara för att B skulle ha sällskap eller kanske hade det varit bättre att avliva honom? För han är ju gammal gudbevars och en gammal häst ska inte säljas….

Ja, jag suckar trött för även om jag är partisk så fortsätter jag att hävda att man alltid måste göra individuella bedömningar och för all del ta sitt ansvar som hästägare men varför skulle detta ansvar endast ge utrymme för alternativen behålla eller avliva? Det finns andra lösningar! Ibland svårare/ krångligare- absolut men är det samma sak som att alltid välja det som är lättast och bekvämast för en själv?

Och argumentet att gamla hästar riskerar att fara illa vid en försäljning köper jag inte heller för det gäller alla djur, oavsett ålder!

Nej, det finns onekligen många djur som det absolut hade varit barmhärtigast att avskilja från jordelivet men det finns också fall där man absolut kan sälja en gammal häst som får många år till hos en bra, ny hästägare.

Nu tänker jag inte i första hand på mig själv för ingen vet hur länge B kommer att leva och jag har inte haft honom i ens 1 år men jag vet många, många andra exempel där ”gamla” hästar har fått det hur bra som helst i sina nya hem.

12 kommentarer Skriv kommentar

  1. Kim Westman Andersson

    Jag förstår hur du tänker , men sen mitt byte hade jag inte klarat av att sälja ,oavsett ålder , då får dom lämna jorden . Tyvärr men denna ångest för denna häst jag lämna har nog haft 10 nya ägare sen hon lämna mig ❤️

    Svara
    • Birgitta

      Man kan absolut ha världens otur när man säljer en häst; det har jag själv fått uppleva.

      Sålde efter stor vånda Décima till vad jag trodde var ett livslångt hem. Köparen, en kvinna i min egen ålder med egen gård verkade jättevettig, ville bara promenadrida, hade lång erfarenhet av hästar, hennes pappa hade också egen gård osv….

      Inte ens 1 år senare kommer kvinnan på att hon hellre vill ha en islandshäst (i stället för ett 170 cm halvblod) och hästen säljs.

      Jag kunde inte ha blivit mer chockad över denna vändning men det bevisar bara att allt är möjligt….

      Svara
  2. Ann Hammarlund Holst

    Instämmer helt. Och precis det du skriver; ”att man själv är den enda i hela världen som kan ta hand om en specifik häst” är ju extremt konstigt synsätt. Jag tycker de hästar jag sålt fått precis lika bra eller bättre hos sina nya ägare som samtliga har varit för-livet-hem. Nu har de hästarna förvisso inte varit sååå gamla utan mellan 11 och 16, men i alla fall.

    Svara
  3. Marlene Engström

    Det beror ju också på vad alternativen är! Jag skulle aldrig sälja en äldre häst som inte ska jobba mera till nån helt okänd, då får man nästan välja att nu tog livet slut. Men är det nånstans där det finns en relation och trygghet att här blir hösten tills den checkar ut, då är det inga problem. Och man känner att här kommer xxxx ha det det bra.

    Svara
  4. Helena Andersson

    Kan bara hålla med, finns inga enkla val i det läget och inget ”facit” på vad som är ”den rätta lösningen”…..

    Svara
  5. LenaB

    Brukar också gilla det hon skriver men den här gången kan jag inte hålla med, tog faktiskt lite illa upp…
    Har själv köpt/tagit över två gamla hästar, en som vid tillfället var 17 och som ägaren ville ha utdömd men inte lägga pengar på behandlingen som krävdes, denna häst fick ”läka ut” hos mig och ridas igång och ett år senare debuterade vi MsvC, tyvärr gick hon bort i kolik ett par år senare, men jag vill nog säga att hon fick några sista bra år, trots ägarbyte vid högre ålder. Min nuvarande häst är 21 och jag köpte honom vid 19 års ålder, pigg och glad och numera mkt präglad på sin nya matte;-), så nej jag kan inte se att han på ngt vis har farit illa av sitt ägarbyte.

    Svara
  6. Marie Ultege

    Ja, allt är inte svart och vitt. Förstår hur Ponnymamman tänker också. Problemet vid all försäljning är ju att du som säljare inte har någon koll på vad som händer i framtiden. Ett alternativ för oss har varit att lämna hos fodervärd som bor på samma ort. Nu tror jag inte att min nuvarande gamling skulle passa in där om, gud förbjude, något skulle hända henne. Jag tror att det är lättare att behålla gamla, oridbara hästar om man har egen gård, men som inhyrd är det inte lika lätt att ”samla” på hästar. Är väldigt kluven i frågan.

    Svara
    • Birgitta

      Ja du har ju själv köpt en ”gammal” häst som du dessutom rider på Marie och tänk så synd det hade varit om du inte hade fått denna chans, så som du avgudar ditt sto!

      Svara
  7. Cecilia Johansson

    Beror helt på hästen . Min 31 åring skulle jag aldrig sälja vidare. Ta honom från hans trygga flock och stressen med nytt hem nu när han är låg i rang och börjar se dåligt ; nej tack. Däremot för 10 år sen skulle man ju kunnat sälja honom då han var i full tävlingskondition och skördade rosetter . Problemet då och nu är bara att han skrämmer livet av varje unge som sitter upp på honom .

    Svara
    • Birgitta

      Exakt- ”det beror på hästen” är ett mycket klokt resonemang. Med tillägget ”det beror även på var och till vem”.

      En del hästar finner sig godmodigt i allt, andra blir stressade även i hemmamiljö så fort något ändras.

      Det är samma med ”att sälja till ridskola” tycker jag som faktiskt har gjort det en gång. Den hästen ansåg jag var lämplig och köpet verkade också mycket lyckat under alla år de ägde honom medan tex min tidigare häst Kreon hade varit totalt olämplig som lektionshäst.

      Jag förstår också till 500% att Baltis karriär som lektionshäst blev kort; en sådan vacker lufs attraherar så klart många små barn men hans inneboende skygghet för människor han inte känner tex är ju totalt olämplig på en ridskola. Att de ens behöll honom så länge (1 år) gissar jag berodde på att han aldrig gör något elakt- han bara vänder på klacken och går. Men det är ju ”illa nog” på en ridskola hi hi!

      Svara
  8. Anna Ask

    Jag kan dock förstå vad hon menar. Det gör ont i mig när jag ser annonser om oridbara äldre hästar som ägarna verkar förvänta sig att någon annan skall ”stå för fiolerna” att erbjuda några års pensionärsliv.

    Ett åldrande halvblod kostar ju fortfarande ganska mycket pengar att äga och jag tror inte att det är särskilt realistiskt att förvänta sig att någon annan skall vilja betala för en häst som på sin höjd kan vara sällskapshäst. En härdig ponny som äter mindre och klarar att vara barfota är ju inte samma sak som en häst som kanske måste gå skodd, behöver mycket mat för att inte falla ur osv.

    Givetvis är det toppen om man kan hitta ett bra hem till sin äldre häst och jag håller absolut med om att ”behåll eller avliva” inte måste vara de enda alternativen. Men jag håller också med henne om att det känns rätt egoistiskt när man har ”använt upp” en häst att tro att man kan lämpa av den på någon annan för att slippa de sista omkostnaderna. Att avliva en häst är ju ganska dyrt, vilket jag tyvärr ofta tror är en anledning att folk vill skänka bort en häst som uppenbarligen inte har många år kvar.

    Jag kan faktiskt se hennes poäng även om hennes inlägg generaliserar väl mycket.

    Svara
    • Birgitta

      Absolut har Ponnymamman rätt vad gäller VISSA hästar! Det jag vänder mig emot är generaliseringen.

      En svårighet är också att tex halvblod och ponnys OFTAST åldras olika snabbt och som du skriver Anna kostar väldigt olika att hålla.

      Det går inte att jämföra vad Baltis kostar i ”uppehälle” jämfört med Vicke, både vad gäller strö, kraft och stråfoder, skoning och försäkring.

      Svara

Skriv en kommentar till Birgitta

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>