Idag har jag ägnat mig åt en massa småprojekt varav jag fick utmärkt hjälp med ett.
När jag skaffade Vickes traktor/foderdäck var det sommar och jag rullade ut det i hagen direkt ur min hästtransport med vilken jag hade hämtat det på däckfirman.
X månader senare, i djup lera runt hela däcket, försökte jag och Henrik att flyttade det till en torrare plats och låt mig säga så här; vi var inte ens i närheten av att rubba däcket en millimeter.
Jag hade lösa planer på att utlysa en tävling i ”Sveriges starkaste man” på Facebook (denna tävling hade kunnat kompletteras med ”mudwrestling i bikini” eller nåt för att verkligen befästa det köns-stereotypa) men kom på en mycket enklare lösning när vi ändå fick gjort lite dikningsarbete på Ryhus.
En traktorskopa fick helt enkelt ersätta våra klena armar och det gjorde den i ett nafs!
Jag måste för övrigt dela ut vars en liten gudlstjärna till mina pojkar som inte har rört en fena under flera timmars traktor/ grävskopearbete ganska nära hagarna. Men med hästar finns det så klart ingen lag; varför bli rädd för en enorm bullrande traktor när man kan hoppa i luften för ett litet löv eller en vattenpöl?
Ett annat projekt jag fullföljde idag var operation man-kapning!
Ni kanske känner igen känslan när man ibland liksom tittar till på något och tänker ”men herregud…hur ser det här ut”!?!
Så tänkte jag om Vickes hårsvall igår när jag insåg att han ”plötsligt” hade en ”travar-man”! Håret har så klart inte vuxit ut på detta vis över natten…det fattar jag med men tydligen har det gått mig obemärkt förbi på tok för länge.
Åh jag trodde att en man (som i en person) hade råkat ut för en olycka när jag läste rubriken. Vilken tur att det inte var det du menade!
Ha ha….ja, ”man” kan onekligen missförstås! Jag brukar faktiskt lika ofta säga hår om Vickes….