Here we go again; om ensamma hästar i hagen

Ända sedan jag började blogga för långt över 10 år sedan har x läsare över tid försökt att skuldbelägga mig över hur jag har valt att ha mina hästar i hagen.

”Man” har tyckt att hagtiderna har varit för korta, hagarna för små eller utan gräs, hästarna har gått ensamma osv.

Ibland har jag instämt i kritiken, ibland inte.

Jag tycker alltid att jag har försökt att ha ett helhetsgrepp på min hästhållning där jag varken betraktat hagvistelse eller annat som det allena saliggörande för hästens trivsel och mitt eget välbefinnande.

Jag har tex aldrig övervägt att flytta någon häst hur många mil bort som helst ”bara” för att få mer hagtid/ bättre hagar om allt annat varit bra i det stall jag stått i.

En del av mina hästar har gått med sällskap, andra inte…det har berott på olika omständigheter så som att tex Kreon var väldig aggressiv mot andra hästar i hagen och hans egen uppfödare (tillika veterinär) avrådde mig från ihopsläpp efter att han skadat några hästar hos henne.

Vicke har i perioder haft sällskap och i perioder gått ensam och det har berott på ”tillgången på lämpligt sällskap”.

Att ha hästar ihop i hagen är en risk, så är det bara.

Min tidigare häst Archie fick tex tas bort pga en sparkskada i hagen, en bloggläsare råkade för ett tag sedan ut för samma sak med sin häst.

Ska jag ta denna enorma risk ska jag känna att sannolikheten ändå är liten att häst X ska skada Vicke eller vice versa även om det inte behöver gå till ytterligheter som avlivning.

Nu sedan jag själv äger 2 hästar förstår jag om vissa förutsatte att jag skulle släppa ihop dom och när jag inte har gjort det så ifrågasätter vissa mitt agerande.

Jag behöver givetvis varken förklara eller försvara mig i sak; jag är 54 år gammal, äger hästarna själv och gör som jag vill med just detta men jag ska ändå slösa lite tid och bokstäver på att bemöta tex skribenten ”Anna” som under inlägget som heter ”Skitiga boxar” kände sig nödgad att göra en för mig märklig jämförelse. Så här skrev Anna:

”När man tycker att det är viktigare att det är rent än att hästarna ska få umgås med varandra…”

Jag har redan svarat Anna men för den som missat mitt svar så kommer det här nedan. Jag hoppas att jag därmed har klargjort min ståndpunkt igen och tycker ni fortsatt att jag gör fel får ni så klart göra det men behöver inte slösa tid på att försöka omvända mig eller komma med x argument för varför jag enligt er/ forskningen eller Gud fader gör fel.

Jag anser att jag känner mina egna hästar bäst och gör vad som känns bäst och säkrast för både dom och mig.

Innan man ojar sig ska man kanske också fokusera på att mina hagar är byggda så att hästarna alltid, var de än står i sina mycket stora hagar, kan se varandra och som sagt även röra varandra på många platser om båda vill medan de också är skyddade från varandras eventuella sparkar/ bett genom ett staket.

Ingen av mina hästar behöver den andre för motion och uppbyggande lek så som en unghäst kräver men däremot blir det ohyggligt sårbart om tex den lille skulle skadas så att jag måste köra iväg honom för vård. Att de kan smågnabbas över staketet anser jag är fullkomligt tillräckligt och inget någon av er skriver kommer i dagsläget att ändra min åsikt; hur mina hästar mår är långt viktigare än hur alla möjliga tyckare anser att jag bör göra. Nedan mitt svar till ”Anna”:

”Det handlar verkligen inte om att väga dessa två saker mot varandra.

Mina hästar kan ”umgås” fullt tillräckligt med varandra om de önskar. De har 2 av 4 sidor på sina hagar där de lätt kan nå varandra om båda vill, över ett lågt staket utan ström (det är mycket, mycket sällan jag har strömmen påslagen).

Jag tycker detta är både fullt tillräckligt och så säkert som jag önskar för mina hästar.

Båda är extrema ”gamar” vad gäller kraftfoder och skulle säkert slåss rejält kring detta och möjligen om stråfodret också. 

Jag kan inte veta säkert så klart eftersom jag inte är en häst men det verkar för mig som om hästarna trots allt gillar varandra även om Vicke är snabb på att ge den lille tjuvnyp så fort han kommer åt. Jag tycker detta är fullständigt onödigt och genom att ha ett staket mellan dom kan båda välja om de vill ”umgås” med den andre eller ej.

Ibland står de och ”tjafs-nafsar” varandra i huvudet/ på halsen över staketet men jag får ju förutsätta att båda är med på denna valack-lek för annars skulle väl i alla fall den ena gå sin väg? Detta räcker som sagt fullkomligt gott för mig och merparten av hagvistelsen går/ står hästarna inte ens nära varandra vilket de väl borde göra om de suktade så efter den andres sällskap?

Nej, du Anna….din kommentar känns bara som ett försök att skriva något elakt om saker du inte har full koll på. Att jämföra hagvistelse med hur man har det i stallet ser jag ingen som helst relevans i?

Jag är måhända FÖR överbeskyddande mot mina hästar men jag sover gott om natten och gläds åt hur otroligt fina de båda är och hur enormt harmoniska de är.”

12 kommentarer Skriv kommentar

  1. Minstral

    Jag är också väldigt försiktig, Diva är rent ut sagt en subba och hon sparkade ju av benet på sin hagkompis för några år sedan så han fick avlivas akut.

    Svara
      • Birgitta

        Det som stör mig i hagdebatter är att många uttalar sig som om deras ord eller för all del forskning är den allenarådande sanningen.

        Vad är det som tex säger att mina hästar hade ”umgåtts” massor om jag släppte ihop dom? De hade kanske ÄNDÅ valt att gå i var sin ände av hagen?

        Och ärligt talat; hade jag sett tendenser att ”åhhh…mina hästar vill ständigt vara nära och gosa med varandra” så hade jag släppt ihop dom men jag ser inga sådana tendenser trots att de som nämnts både KAN stå nära och ”pilla på varandra” över staketet.

        Jag kan bli förtvivlad när jag läser på sociala medier hur en del in absurdum tvunget ska ha sina hästar ihop trots att de själva vittnar om att tex den ena hästen tar all mat, mobbar den andra, slåss osv. Men nej…man vill ändå ha dom ihop för hästar är flockdjur gudbevars….

        Svara
  2. Anja K Phersson

    Givetvis är det mycket bättre för ett flockdjur att gå i flock, det säger sig självt. Sen är det inte alla hästar som trivs tillsammans och har man som i ditt fall enbart två så är det svårare. Att sen hästar ändå kan trivas och finna sig i situationen är en annan sak-hästar är otroligt anpassningsbara. Men att hålla hästar ensamma är inte för deras bästa-det är för att de ska kunna passa in i våra liv/önskemål/förutsättningar. Nu har dina stora hagar med sysselsättning i men tyvärr finns det gott om hästar som hålls i små platta hagar(sjukhagar i mitt tycke) och hur kan man med gott samvete ha det så är för mig obegripligt.

    Svara
  3. Elizabeth Torrisi

    Bra Birgitta. Ingen häst ska utsättas för att gå ihop med någon som titt som tätt angriper dem. Man glömmer lätt att skodda hästar gör mycket mer skada än oskodda samt att det behövs oerört stora marker o många hästar om de ska formera sig i naturliga flockar. En utstött häst mår oerhört dåligt.

    Svara
  4. Birgitta

    Icke att förglömma har jag häst främst för att RIDA.

    Och att som hobbyryttare dessutom har förmånen att ha lyckats utbilda sin häst upp till svår klass är få förunnat och något jag värderar oerhört och är mycket, mycket rädd om.

    Jag kommer inte att kunna snyta ut en ny Vicke skulle något hända med den nuvarande och då är det kanske inte heller så konstigt om jag gör vad jag kan för att hålla honom oskadad.

    Min underbara ponny är av andra anledningar oerhört värdefull för mig och han är dessutom ingen ungdom längre, tvärtom, så även honom vill jag skydda så mycket det bara går.

    Hästar skadar sig ändå ”på allt och alltid” ….det vet alla som någon gång ägt dessa djur….

    Svara
  5. Anna Ask

    Man får ju vara lite realistisk också… De flesta hästägare håller inte häst på ett sådant sätt att naturliga flockar kan bildas. Det kanske möjligen vissa uppfödare kan uppnå men knappast någon som sporthästar.

    Ser inte riktigt vad för skillnad det skulle göra för dina hästar om de var i samma hage, som du skriver, vill de hänga ihop så kan de ju det.

    Svara
    • Anja

      Min sporthäst går på lösdrift med flock, fungera alldeles utmärkt. Möjligt en större skaderisk men han trivs inte på annat sätt så valet är enkelt

      Svara
      • Anna Ask

        Jo men jag skrev naturlig flock. En grupp hästar är ju inte samma sak som en flock som i det vilda. Min poäng var inte att inte sporthästar går att hålla i grupp utan att det oavsett vilket är väldigt få hästhållare som kan skapa förutsättningar för verkliga flockar så som hästar skulle organisera sig naturligt. En grupp av hästar är i regel långt ifrån en riktig flock, även om sådana grupper ofta fungerar bra också.

        Svara
  6. Manda Stillnert - En travhäst & allt där i mellan.

    Alla våra går ensamma nu, två hade kunnat gå ihop men de har helt olika matbehov. Stoet som är dräktig är en riktig apa i hagen och inte alls rolig och ha ihop med andra prövat flera gånger under hennes liv, den ända de fungerat riktigt bra med var en gammal 30 plus valack. Troligtvis för att han inte var tjafsig av sig.
    Min egen drog på sig en senskada i samband med att han gick med andra hästar, hans f.d tränare sa till oss när han kom att han trivs bäst själv, han är inte elak mot andra hästar men blir utåtagerande mot sig själv och gör sig illa stup i kvarten, och de kan han göra även när han går själv så de räcker och blir över.

    Svara
  7. Frida

    Våra tre går tillsammans och vi har i princip alltid haft våra ihop. Har haft en häst som fick gå själv då han var elak, jagade, bet och sparkade efter de andra. För många år sedan hade vi en sparskada med brutet ben och avlivning som resultat, vilket ju så klart kändes fruktansvärt. Jag hade inte tvekat att dela på flocken om jag kände att det behövdes, t ex om det är mkt bråk och stök men vill gärna ha dem ihop om det går. Har sett ett riktigt slagsmål i ett stall där jag jobbade, de hade väldigt små hagar och de gick 2 och 2. Dessa släpptes ihop och i ett par dagar stod de i varsin hörna och ignorerade varandra tills en dag då de rök ihop, det var en häst och en B-ponny och jag trodde att de skulle ha ihjäl varandra på riktigt. Till slut halkade ponnyn och gled in under staketet mellan hagarna. De klarade sig men vilka sårskador på bägge två, helt sönderbitna var de båda två. Det är inget jag vill uppleva igen så skulle jag ana minsta tecken på bråk så vill jag sära på dem. Men jag är glad att våra klarar att gå ihop, det är lugnt och harmoniskt, även vid fodring, inget bråk vid in och utsläpp, de ställer sig i rätt ordning vid grinden osv. Det finns mkt vinster med att dem ihop, de kan klia varandra, sällskap och lyckligare hästar men det måste kännas säkert och tryggt. Tycker nog att stl på hagen är viktigare än om de går i flock eller inte, små fyrkanterr bedrövligt.

    Svara

Skriv en kommentar till Elizabeth Torrisi

XHTML: You can use these tags: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>