Dessa små blommor är banne mig föredömen 🙂 !

Inte de vackraste naturen har att visa men de kämpar oförtrutet; genom hagel, snö och minusgrader.

De böjer sig för på tok för stort motstånd ibland men kommer ändå tillbaka lika rakryggade efter ett tag!

Själv vet jag inte om jag kämpar på lika tappert men jag tycker ändå att jag håller igång bra här på Ryhus.

Idag har jag ridit på utebanan, packat en massa säckar med gödsel (endast 1/5 av stacken återstår….hurra!!!), Henke och jag har lagat en mega-gryta av högrev och så har jag ägnat tid åt de vanliga stallsysslorna och förberett inför dagar då jag har mindre tid (idag är jag ledig).

På tal om gödseln så skrev jag på ett annat forum att jag undrar om inte mina köpare minst lika mycket kommer ända ut hit i obygden för att de vill ha en liten utflykt?

Många har lessnat rejält i Corona-tiden som råder; de är uttråkade, ensamma…

Att odla kan vara ett sätt att fördriva tiden och att komma till Ryhus, se den fantastiska naturen, växla några ord och känna att man liksom gjort något konkret; det ska inte förringas…

Ha ha ha…nä…de som känner mig vet att det aldrig är någon ”full galopp” som gäller här 🙂 !

Men idag passade jag på att cantra lite i backarna bakom ridhuset och det var väl ökad galopp på sin höjd och mellangalopp för det mesta.

Det som är bra med Vicke är att man kan galoppera nästan var som helst och han bara rullar på i perfekt form, mjuk och avspänd- det märkte jag direkt redan när jag red ut när jag hade ägt honom i några dagar och så har det förblivit.

När jag skrittade i skogen kunde jag konstatera att det sågande jag hört hela veckan kom från ett parti nästan vid mina hagar och resultatet var väl synligt.

I morse var det lite halvfruset ute men med lite harvning blev banan tip top; bearbetningen gjorde att den tinade upp nästan medan jag körde på den.

Och som många gånger förut skänkte jag en tacksamhetens tanke åt mina pinnaharvar; tänk att något så billigt kan ge ett så bra resultat!

Och inte behöver man varken vara rädd om dessa järn-stycken eller serva dom; de är banne mig outslitliga vilket man definitivt inte kan säga om en del av deras modernare motsvarigheter.

Nu ska jag bege mig av för att förhoppningsvis äntligen avsluta historien med den påbackade dörren på min bil.

Över 13.000 har det kostat att byta den vilket nästan känns ”bortkastat” på en så gammal bil men det är ju inte jag som betalar utan det företag vars anställde (besiktningsmannen) orsakade skadan. Deras försäkringsbolag tar så klart hela kostnaden så jag har ”bara” behövt att krångla med lånebil och annat tidsödande.

Dessa mysiga bilder lyckades jag ”smyg-ta” på Vicke igår; han ligger i princip aldrig ner i hagen så jag vågade inte närma mig av rädsla för att han skulle flyga upp.

Innan flytten till Ryhus såg jag honom aldrig ligga ner i hagen någonsin- stallägaren såg honom vid ett tillfälle och jag konstaterade i efterhand att han inte mådde så bra den dagen och dagen därpå (eventuellt lite förstoppad).

Men igår i solen vågade han tydligen slappna av och som ni kan se av den sista bilden hade han dessutom en vakt som höll koll 🙂 !

Idag har han haft vilodag men inte legat ner så vitt jag har kunnat se men har säkert njutit av sin ledighet ändå.

Igår lyckades jag förresten med en ”klassiker”; jag gick i en lerig del av B:s hage när min ena ridsko plötsligt drogs av foten och ner i dyn.

Jag lyckades otroligt nog att inte trampa ner den skolösa foten rakt ner i gyttjan utan stödde mig på B medan jag, stående på ett ben lyckades dra loss den totalt dränkta ridskon 🙂 ! Så kan det gå när man går i makens tre nummer för stora skor skulle man kunna säga…..