Månadsarkiv: april 2021

Gräslig skillnad

Från förra sommaren!

Nu när gräset så sakta har börjat spira märker jag stor skillnad på Vickes beteende på kvällarna.

Innan det fanns gräs att beta vågade jag knappt gå utanför huset efter 17.00- då kom han direkt fram till grinden och liksom tyckte att ”nu är det dags för intag” även om han hade ensilage i däcket.

Om jag å min sida tycket att ”nej…lite till kan ni gott vara ute” stod han kvar demonstrativt en lång stund och verkade hoppas på det bästa…dvs att jag skulle ta in dom.

Nu med gräs att äta ratar båda ensilage i hagen (så jag har slutat att lägga ut det sedan en vecka tillbaka) och även om jag inte dyker upp förrän bortåt 20.00 så står även Vicke högst upp i hagen och verkar inte jätteivrig med att gå hem även om han alltid kommer strosande så fort han ser mig.

Väldigt skönt med denna förändring och det gör ju inte ont att boxarna är renare och mängden ensilage som äts även inne i stallet har minskat (båda har fri tillgång).

Måndag- hår i vår

Det ”luriga” vädret fortsätter; nollgradigt tidigt på morgonen för att sedan bli soligt och hyfsat varmt resten av dagen. Så länge solen skiner njuter jag- den kortvariga kylan avhjälps lätt med ett täcke några timmar.

Fluffis fortsätter att ömsa päls; kolla bilderna!

Han är inte precis förtjust i att bli borstad så jag passar på medan han äter mellis och är fokuserad på maten, annars får jag sätta på honom en grimma för att han inte ska vandra iväg. Och har han väl börjat gå…då går han och inget kan stoppa honom 🙂 !

Även Vicke har gått; i hans fall ett ridpass på utebanan. Jag försökte tänka på domarens input från i lördags; att få ut halsen mer.

När det var dags för lunch körde Henrik och jag till vår kvarterskrog i Staffanstorp som numera har synbart mindre gäster mitt på dagen. Det är väldigt glest mellan borden även om jag förstår att många inte vågar äta ute. Vi sitter alltid måååånga meter från alla andra och brukar dessutom passa på att ta med oss mat hem så att även nästa dags lunchmåltider är säkrade.

När vi ändå var i Staffanstorp passade jag på att veckohandla på City Gross och jag konstaterade som vanligt att jag var i princip den enda med munskydd i affären.

Jag tror absolut inte att ett enkelt munskydd hjälper till 100% men samtidigt är det en så enkel åtgärd att jag har svårt att förstå de som inte använder dom. De kostar så lite och kanske hjälper lite och det argumentet räcker för mig. Och om inte annat inbillar jag mig att andra automatiskt håller bättre avstånd till mig om jag har munskydd?

Jag har idag lagt lite tid på att strukturera upp min lösdrift lite bättre och burit upp halmbalar som jag tidigare haft stående direkt på betonggolvet upp på loftet i stället. Jag gillar att det ser ordentligt ut omkring mig och med småbalarna flyttade blev det också mer utrymme på ”markplan”.

Nu vill jag bara ta det lugnt resten av dagen och njuta av att vara ledig.

Hästtävlingarna nu- ett spel för galleriet

Just nu pågår det diverse debatter på sociala medier huruvida reglerna för vilka som får tävla är orättvisa eller ej.

Jag kommer inte att kommentera sakfrågan utan kan bara konstatera att så länge Pay and rides och Pay and jumps är tillåtna är allt med regler osv enligt mig ett spel för galleriet.

Helgen som gick ordnades det i Skåne flera Pay and rides tex och intresset fyllde de arrangemang jag kollade till sista plats.

Skillnaden mellan att tävla dressyr ”på riktigt” och att delta i Pay and ride är enligt mig NOLL, i alla fall för min del och ur smittskyddshänseende.

Att det är mycket ”smidigare” att åka till en Pay and ride där jag varken flätar eller sätter på mig tävlingskläder är en sak men som sagt; vad gäller risk för smitta finns det ingen skillnad…

Jag har alltid åkt ensam eller med maximalt en medföljare, jag ”pillar” aldrig på andras hästar, stannar inte kvar på tävlingsplatsen efter avslutad ritt bla bla bla.

Så ja, om ni frågar mig hade det absolut gått att tävla dressyr precis som vanligt även just nu.

Söndag-delad glädje


Idag har jag haft besök av en supertrevlig kvinna som också tränar för Nina och hon och hennes häst red med mig och Vicke i skogen.

Ni kanske minns att jag berättade att jag och en annan av Ninas elever bytte häst med varandra för ett tag sedan; det är hästen ni ser på bilden ovan.

Efter 1,5 timmes skritt under konstant prat av oss människor var vi tillbaka i stallet och jag passade på att visa runt på Ryhus och säga hej till min ljuvliga fluffboll som även Malin tyckte var en sötnos.

Jag rider ju alltid annars ensam här så trevligt sällskap är enormt uppskattat och det tror jag även Vicke hade instämt i.

Nu när jag har sett alla 6 avsnitten måste jag igen slå ett slag för Belgravia som ni kan se gratis på SVT play.

Helt i klass med Downton Abbey (som jag älskade) tycker jag och ”man” hade helt klart kunnat suga ut mer ur serien genom att brodera ut handlingen så att det blev minst några avsnitt till. Se den!

Lördag- fullt blås

Nyss hemkommen från en Pay and ride i full storm!

Måste vara extremt Coronasäkert eftersom vi, bortsett från alla de vanliga ”försiktighetsåtgärderna” red fram i ett stort ridhus som var öppet tvärs igenom så det blåste rejält samt red själva programmet utomhus!

Jag red en MSV A:1 och var sååååå nöjd med ritten. Tyckte att jag verkligen kunde rida alla moment genomtänkt och liksom steg för steg och även om procenten bara blev 61,5 var jag som sagt väldigt nöjd och skyller på en ”sträng” domare. Men hellre det…jag tycker ofta att det delas ut lite väl mycket glädjepoäng på träningstävlingar vilket kan göra en orutinerad ryttare ledsen och förvånad när den därefter deltar i en ”riktig” tävling med avsevärt lägre slutprocent på ritten.

En sak som jag skulle vilja tipsa alla tävlingsarrangörer om och som varken är tidskrävande eller dyrt är att vara noga med harvning av både framridning och tävlingsbana.

Ett underlags betydelse för hästens hållbarhet kan inte nog betonas och att kräva maximal prestation på stenhårda, gropiga, potatisåker-djupa eller på annat vis ”olämpliga” underlag är inte juste mot hästarna tycker jag.

Dessutom kan underlagens beskaffenhet tveklöst vara det som avgör vilken tävling man åker till om det finns flera alternativ så detta är bara ett tips i all välmening.

Och om man som arrangör av någon anledning inte har möjlighet att harva…för att traktorn har gått sönder, föraren blivit sjuk eller vad vet jag så bör man nämna detta på tävlingsplatsen eller helst redan i ryttarmeddelandet och inte bara ”låtsas som det regnar”.