Reagerar ni också ibland på att en del saker är mycket dyrare än ni trodde/ visste?
Detta tänker jag ofta på när jag ser hindermaterial annonseras ut.
Jag är ”uppväxt” på en ridskola där det fanns alla möjliga hinder i överflöd och de användes många gånger ganska oaktsamt så jag är liksom inte van vid att detta är något som faktiskt är väldigt dyrt och som man ska vara rädd om.
När jag nu ser vilka priser både företag och även privatpersoner tar för ibland gammalt, slitet, enkelt och fult hindermaterial inser jag att detta värderas lång mer än jag trott i alla år.
En annan sak som jag nyligen blev varse kostar en hel del och som jag tycker ofta glöms bort när folk förfasar sig över hovslagarpriser är deras utrustning.
Givetvis fattar både jag och de flesta att hovslagarens utrustning kostar men vet ni alla hur ofta den behöver bytas ut?
Det visste i alla fall inte jag men när jag frågade Markus blev jag lite överraskad.
Tex en vanlig rasp måste bytas ganska många gånger per år och det gäller en hel del annat också.
Just raspar är det som slits ner snabbast men mycket annat har jag liksom tänkt att man kan ha i ”hundra år”. Och det är dyra grejer…
Och är man seriös vill man, framför allt för sin egen skull, använda utrustning som fungerar lätt och bra, inte stå med utslitna raspar, tänger och annat.
Läste vad Du skrev om material kostnad som ’folk’ inte förstår!
Det knyter an till ämnet häromdagen- att ’låna/hyra’ andras dyra saker. De sista åren jag hade egen häst och stod i ett större privathäst – stall var det ständiga krav på att låna hyra mitt släp/ klipp maskin. Ingen verkade förstå att de hundralappar man ’kanske’ fick inte räckte för att hålla sina saker i gott skick. Ledde till massa merarbete för mig när någon omöjlig häst haft sönder något i mitt släp förutom att det alltid blev tjafs o dålig stämning.
Vad beträffar min nyinköpta fina sax var det en som lånade den till sin häst och sen klippte massa andra hästar i stallet mot betalning ???!!
Maken till fräckhet !! Ju mer jag ville ha mina saker själv desto mer irritation.
Dessutom hade jag en lättriden häst med hoppstam. En sån kan ju ’alla’ 11- åringar ( där jag kände mamman) lära sig rida o hoppa på ??!!
Önskar jag varit äldre o klokare o tuffare när jag var yngre! Inte nog med att saker slets på så tillbringade jag många kvällar härhemma med ’ att tugga fradga’.
Att låna någons sax för att klippa andras hästar mot betalning är så fräckt att jag knappt finner ord.
Vad gäller att låna ut släp gjorde jag det massor med mitt första, begagnade släp som jag själv köpte för runt 7.000:-. Då behövde jag pengarna och fick i princip tillbaka vad jag lagt ut genom att hyra ut det till stallkamrater.
Då var dealen att de fick ersätta allt de förstörde. Någon glömde att veva upp stödhjulet innan körning, en annan tryckte in den lilla rutan framme vid transporten och en tredje körde sönder kontakten. Allt ersattes utan diskussion.
När jag x år senare köpte ett helt nytt släp valde jag att inte hyra ut detta alls, delvis pga vetskapen att allt möjligt kan gå sönder. Valde också att köpa ett 1500-släp, delvis med baktanken att inte många bilar fick/ får dra det på vanligt körkort. Så behöver man inte ens säga nej….
Haha – vet vem som glömde stödhjulet !!
Jag köpte ett enkelaxlat på brenderup som ’havererade ’ i en bilolycka ( utan häst). Sen köpte jag också ett fint boogie släp det påstods vara säkrare. Och som du säger. Alla kan inte dra det. Men inte fick jag ha det ifred.
Men det berodde på att jag hade svårt att säga nej. Numera lånar/hur jag sällan ut något . Annat än till väldigt nära vänner och då gratis.
Och vad beträffar ’lån av kunskap’ är det samma där. Glömmer aldrig fick ägna många timmars möda åt att kolla upp diverse juridiska regler – inte ens mitt specialområde- som tack en ful pelargonia i en plastkruka?? !!
Detta pågick mycket under tiden på ’ridskolan’.
Numera bjuder jag på lånar ut – det jag vill till de närmaste annars är det NEJ !!
Och försöker bete mig likadant själv. Betalar alltid för hundhjälp trots att min bästis både har hundpensionat och är utbildad tränare. Vill inte utnyttja hennes kunskaper.
Jag vill också alltid betala när någon hjälpt mig med Vicke eller tidigare hästar. Har alltid haft superpålitliga, många gånger underbara personer som skött sina åtaganden till 200% och vill varken känna att jag utnyttjat någon eller känna ett tvång att jag måste ge en viss hjälp tillbaka. Har jag betalat har jag gjort rätt för mig och det kan aldrig bli ”snack”.
Precis- gör man rätt för sig oavsett vad – hamnar man aldrig i diskussioner.
Min pojkvän är ju veterinär och när han förklarar hur mycket deras utrustning som de behöver på kliniken kostar (både att köpa in och i service) så förstår man lite bättre varför kliniker med avancerade grejer är så dyra. Det krävs väldigt många användningar innan utrustningen lönar sig också. Jag tror att många djurägare inte riktigt tänker på det…