Var och gav blod för några dagar sedan och fick nyss detta sms; det tycker jag är ett bra sätt att uppmärksamma oss blodgivare!

Har tjatat om detta genom åren men vill verkligen slå ett slag för att man ska bidra om man får (det är ju inte alla som kan/ får bli blodgivare)- en dag kanske man själv svävar mellan liv och död pga blodbrist?

Vicke och jag har också svävat höll jag på att säga…nä…kanske inte just svävat men i alla fall motionerat på utebanan.

Och den lille transformeras framför mina ögon näst intill 🙂 !

Han låter hälsa att han inom kort kommer att byta plats med sitt alter ego ”Tävlingshästen” aka ”EM-ponnyn” och vistas på okänd ort i, enligt ägaren, alltför få veckor framöver.

Då kommer ni att få beskåda en annan typ av ponny än den fluffiga ni sett under hela hösten, vintern och fram tills nu. Jag längtar….och det gör hans snart utslitna Magic Brush också….

Skåne förnekar sig aldrig vad gäller att gå från iskyla till hetta och vice versa! Det är samma visa varje vinter och vår, ena minuten springer man i långkalsonger för att stunden efter svettas i t-shirt eller tvärtom; man njuter av en mild höst och så plötsligt är det snöstorm och x minusgrader.

Således har vi haft rejäl värme idag, som en härlig sommardag!

Tyvärr är inte allt guld som glimmar; även flugorna vaknade omedelbart till liv och det var bara till att packa upp flugmössorna!

Vad säger ni förresten om den här Fluffen?

Får kanske kalla honom ”Halv-Fluff” ett kort tag till för sedan ser det minsann ut som att han kommer att ersättas av samma tävlingsponny som var här förra sommaren 🙂 ?

Då var han sååå fin och det ser lika lovande ut så här långt!

Vicke och jag har varit hos Nina och för att använda ett slitet uttryck så är det mer och mer som kommer på plats och nu märker jag i alla fall var det svajar och brister utan att Nina ska behöva påtala det.

Ska jag sammanfatta min senaste analys så är det att jag måste ha kvar Vicke i ramen hela tiden, lyckas jag med det så blir det en stor skillnad på ett sätt jag inte förstått tidigare. Låter flummigt men huvudsaken är att jag själv vet vilken känsla jag ska leta efter och framför allt verkligen rida i varje, varje, varje steg. Det är där jag har slarvat (läs; inte fattat hur bokstavligt detta måste arbetas med).

Här ser ni förresten en soldyrkare som njuter:

Molly rullade sig minst 3 gånger på bara några minuter och såg verkligen ut att njuta av livet!

Så här glad är man (om ni undrar över min märkliga min på korten….) om man har haft ridsällskap av inte bara Malin som var här för 14 dagar sedan (syns på den andra bilden) utan även Nina!

De tre sista bilderna är tagna bakom mitt ridhus av Henrik.

Alla tre hästarna skötte sig utmärkt och vi skrittade omkring i skogen i väl över en timme och i fint väder!

Jag är ingen uteridningsmänniska per se och diskuterade detta med hur viktigt det är att ha en häst som går att rida ut säkert och bra med en annan ryttare för ett tag sedan.

Ryttaren påstod att det inte spelade så stor roll för henne hur hästen beter sig; hon klarar sig utan uteritter och kan i värsta fall tömköra eller promenera med en sådan häst skulle den visa sig vara helt knäpp.

I sak förstår jag henne men dels tycker jag att det är nästan farligare att tömköra än att sitta på (det är för MIG lättare att tappa hästen och jag har tyvärr också gjort det med ganska trist resultat) dels tycker jag att det är urtråkigt att promenera med häst (även kopplad hund så det gör jag aldrig).

För mig är det inte ett 100%-igt krav med supersnäll uteridningshäst à la Vicke men det ska nog ändå rätt mycket till att jag skulle köpa en häst som var liksom bevisligen ”svår” med detta och där jag redan visste det innan köp (att Kreon var så galen som han var hos mig visste jag tex inte).

Dels är jag definitivt ingen tuff ryttare så jag hade aldrig testat att rida ut en galning ( och absolut inte ensam i skogen här) och dels skulle jag tycka att det vore förfärligt tråkigt (för hästen mind you) att bara rida på utebana/ i ridhus.

Själv skulle jag tycka att det hade varit väldigt synd att gå miste om alla de väldigt härliga uteritter jag haft med alla möjliga hästvänner genom åren för hur roligt jag än tycker att det är att träna och tävla så är det faktiskt nästan lika roligt att rida med bra sällskap i fint väder och underbar natur. Inte varje dag så klart men att kunna göra det är ändå väldigt mycket värt.

Idag började jag dagen med en massa pyssel i mitt stall och i lösdriften; det är något av det mest rogivande och trevliga jag vet (ja, jag är konstig….jag vet).

Sedan blev det ridning på utebanan, harvning av densamma och därefter lite socialiserande på avstånd med några trevliga hundägare som jag lärt känna.

Efter lunch tyckte jag att vi kunde åka och ta en fika på en café hyfsat nära oss som jag läst om på en sida på Facebook som heter ”Utflyktsmål i Skåne”.

Ni vet hur man ibland gör sig en bild av något utifrån det man hört/läst och så är verkligheten inte på långa vägar som hur man föreställt sig det; utan att gå in på några negativa detaljer var det exakt det som visade sig vara fallet med detta café men nu har vi varit där i alla fall.

Konceptet som sådant var väldigt trevligt; ett café i ett boningshus ute på landet men skyltningen var i princip obefintlig och vi körde omkring läääänge innan vi hittade dit.

Måhända känner folk i trakten till stället men med tanke på att vi var de enda besökarna så hade i alla fall jag gjort bättre reklam för min verksamhet.