Som synes fortsätter viljornas kamp! Jag trycker tillbaka vintergrönan, dovisarna drar upp den! Skitkul….NOT!
Det ska bli intressant att se om det finns några krafter kvar hos dessa stackars plantor att rota sig och därefter sprida sig – fortsättning lär följa!
Enligt väderleksprognosen skulle det bli svalare idag än igår; det blev det INTE!
I stället gassade solen och när jag kom fram till den ridskola där Vicke och jag skulle rida en Pay and ride kunde jag konstatera att det var ungefär tretusen grader i ridhuset.
Jag träffade också många bekanta från förr och fick några trevliga pratstunder samt hann se min goda vän Lena rida lite.
Min egen ritt kändes fin men på framridningen hände något jag aldrig upplevt med Vicke på de snart 8 (!) åren jag ägt honom.
Han släppte plötsligt bettet fullkomligt; mer än han någonsin gjort när han höll på med detta från arbete undandragande försvar och jag blev väldigt förvånad. När jag red förbi speglarna (halleluja för dom) kunde jag dessutom se att att han gapade och ”joxade” en hel del med munnen vilket fick mig att misstänka att han på något vis lyckats få tungan över bettet. I sak inte konstigt eftersom mitt träns sitter väldigt löst åt alla håll och kanter men ändå…
Och mycket riktigt, när jag hoppade av för att undersöka munnen såg jag vad jag misstänkt och det var bara att ta av tränset, tränsa om och därefter var allt som vanligt igen.
En bekant som jag inte träffat på tusen år påtalade att Vicke såg så ”juste” ut när jag red och det är något jag hört förut. Han ser för andra ofta väldigt ”medgörlig” och bussig ut och det är han ju också men det är ändå lika roligt att få höra det ❤️!
