Hej och välkommen! Jag heter Birgitta, är 58 år och har ridit sedan jag var 15. Jag bor med min man, vår hund Molly och min häst Frenchman på en gård vid Björnstorp i Skåne. Hos oss bor även en 18-årig varmblodstravare, ett sto jag kallar Bibbi och som agerar hagsmycke och sällskap åt Frenchie. Mitt stora intresse är dressyr och jag köpte Frenchie, 12 år i februari 2022 som min nya tävlingshäst i denna gren. På bloggen berättar jag framför allt om mitt liv med djuren. Dessutom tar jag dagligen upp olika diskussionsämnen, både kring hästar och annat och vill gärna veta vad just DU tycker.
Nu börjar det märkas att det inte har regnat på många dagar; dels börjar gräsmattan anta en gulaktig ton och dels är min utebana ganska dammig.
Jag ”räddas” av att jag ju alltid rider ensam, hade vi varit flera som red samtidigt hade det nog yrt upp en hel del damm omkring oss men nu märks det faktiskt inte mer än ytan inte är riktigt så fast som jag vill ha den.
Jag kommer inte att salta banan oavsett; det känns som för mycket pengar när det inte stör mer än så här och dessutom löser sig allt (även saltet ha ha ha ) med minsta lilla eventuella nederbörd.
I morse började Molly skälla utanför stallet; ungefär som hon endast gör om hon ser/ hör någon som hon inte känner.
Men jag kunde inte se en enda människa eller något annat konstigt hur jag än tittade fast hon skällde flera gånger med små pauser.
Efter någon timme sprang hon ut på ett stort gräsfält vid vårt hus och jag gick efter.
På en plats låg hälften av en dovis-bebis, hade jag inte sett bak-klövarna hade jag trott att det var en stor hare men halva kroppen saknades (huvudet framför allt) och den såg ut att ha ätits på nyligen med ”färskt”, rött kött.
Nu undrar jag om det kanske var en räv eller rent av varg som strök omkring och åt på dovisen och att det var detta Molly reagerade på eller är det för långsökt?
Då har min Fluff bytt plats med sitt alter ego Supershine!
Supershine ska vara på Ryhus ett tag, sedan kommer Fluff tillbaka och om det blir som förra sommaren blir Supershines besök allt för kort!
Jag sa till Nina sist jag tränade att fick jag välja en sak att glo på en hel dag så skulle jag välja att titta på detta praktexemplar; jag kan nästan inte se mig mätt på honom just nu.
Annat är det när pälsen står ut som det känns flera meter från kroppen och Fluffy dessutom har valt ut hagens lerigaste plats att göra sig ”fin” på…då kan ägaren lätt hålla sig för skratt.
Jag är även fortsatt fascinerad över var denna hårrem kommer ifrån; den lille är för mig långt mer en ”ur-ponny” än hans långt smäckrare ponny-fullblodskorsningar som man kan se på tävlingsbanorna.
Som jag skrev på Instagram ser Vicke, min ögonsten, ut som en luffare om man jämför hans hårrem med lilla ponnyns….det är verkligen både märkligt och orättvist 🙂 !
Och nej; jag har varken sprayat Supershine med något medel, badat honom eller ens ryktat….det är bara så han ”är” !
Sommaren fortsätter att visa sig från sin bästa sida, massa sol och värme men också lite fläktande vindar som jag tror hästarna uppskattar. Det brukar hålla insekterna stången ganska bra.
Ska jag tro på väderleksprognosen ska det inte regna på många dagar framöver och hur mysigt det än är så behöver gräset (=mina hästars huvudsakliga föda just nu) bevattning!
Vicke och jag har varit hos Nina och tränat och jag hade en genomgående bra känsla.
Nina påtalade förresten att förra veckans ”väl utfyllda Vicke” såg en aningens mindre välnärd ut idag vilket även jag tyckte mig se.
Det där med djurs hull är i alla fall för mig en ständig källa till funderingar; det gäller att hålla dom ”lagom” av många olika anledningar men det sker banne mig inte per automatik.
Idag blev det också en lunch med Henrik på vårt stammis-ställe som lagar rejäl husmanskost vilket vi båda uppskattar så när jag kom innanför dörren efter både träning och mat somnade jag i soffan som en stock 🙂 !
Att en häst som byter ryttare/ ägare efter relativt kort tid i sitt nya hem blir halt eller ”bara” beteendeförändrad är inte jätteovanligt och det har skrivits mycket om detta.
Ofta anger man som förklaring till skador att den nya ryttaren rider ”annorlunda” (läs: sämre), att utrustning, skoning, underlag etc förändras osv och det instämmer jag verkligen i kan påverka enormt.
En annan faktor som slog mig nyligen som säkert påverkar men som vi kanske inte tänker på har också med den nya ryttaren att göra och jag ska illustrera med ett exempel:
En bekant köpte för länge sedan en ”projekthäst” vars hållbarhet var ifrågasatt.
Hästen har hos sin nya ryttare fungerat utmärkt i många år och medan en del skulle tillskriva detta ”god ridning och dito omvårdnad” ser jag även andra faktorer som JAG är övertygad om har bidragit minst lika mycket om inte mer.
Till att börja med rids hästen på en väldigt basic nivå (näst intill som en unghäst) och det sätts sällan någon fysisk press på den så att den bli trött, får träningsvärk, får känna att ribban liksom höjs rejält.
I min värld är det ganska naturligt att skaderisken ökar ju mer ansträngande arbete man utför med sin häst, även om man försöker att öka kraven successivt och jag tror för att ta till ytterligheter att det är större risk att en häst som går i piaff och passage och gör seriebyten 5 dagar i veckan löper större risk att överansträngas än en häst som utför LC-rörelser lika ofta.
En annan faktor som jag tror påverkar alla hästar men framför allt de som är i grunden lite svagare är mängden viloperioder, både ”microvilor” (någon dag här och där) och vila i någon vecka i taget.
Och just denna häst, i exemplet ovan vilar enligt mitt sätt att se det väldigt ofta.
Så kombinationen ”knappt ansträngd vid ridning” och ständiga vilodagar/ veckor tror JAG har gjort att hästen håller sig frisk men det är så klart omöjligt att bevisa.
Det hade varit intressant att se om hållbarheten hade förblivit densamma hos en ryttare som red tuffare pass på en regelbunden basis och som dessutom red 6 dagar i veckan 48 veckor om året.
Att vi som ryttare dessutom har subjektiva uppfattningar om vad som är att ”rida tuffa pass”, vad vi tycker är frekvent ridning eller ej förutom det mer självklara; vår varierande ridskicklighet gör att det blir ytterligare en faktor i lotteriet när man köper häst; ytterligare förändringar som kan påverka hästens hälsa och ridbarhet.
Dagar som dessa, när man kan sitta ute i underbart väder och äta frukost efter att alla stallsysslorna är avklarade och hästarna betar nöjt önskar jag banne mig inget mer av livet!
Joooo…..jag önskar att dagens inköp:
…..dessa fina blommor…..inte hamnar som mellis i gapet på dovisarna som as we speak ligger och jäser i Vickes hage…säkert 30 stycken.
Kanske planerar de nya nattliga räder mot Ryhus men det slog mig faktiskt också att jag inte behöver göra det krångligare än vad de är….bara lite mer tidsödande:
Jag kan ju faktiskt ta in krukorna över natten och så är det problemet löst!
Jag gav Vicke en vilodag efter gårdagens fina arbete- jag kunde ha ridit ut men tror inte han är ledsen över att slippa skritta ut i skogen i den värme som råder.
Just nu är det faktiskt näst intill insektsfritt vilket förvånar mig men det gör också att jag inte behöver spraya hästarna med Ultra Shield som är det som hjälper bäst tycker jag.
Vicke är bara sprayad 2 gånger hittills och den lille inte alls men båda går med flugluvor nästan varje dag eftersom det främst är där jag ser insekter (på deras ansikten).
Luvorna, som är köpta på Gekås för runt 70:- är superbra; lätta att sätta på, har inte gett tillstymmelse till skav och skyddar även öronen.
Vicke har 2 eller 3 gånger genom åren fått ett rinnande öga sommartid (försvinner direkt med salva men ändå så onödigt) så luva vill jag använda så fort det behövs medan jag helst inte vill sätta på honom flugtäcke även om jag har två stycken som legat oanvända i flera år.
Jag tycker dels att han har täcke på sig så stora delar av året ändå och dels sitter de inte superbra vid rullning och många timmar ute.
På tal om absolut ingenting måste jag visa en bild på min viktigaste älskling trots att jag mest tjatar om hästarna och doggy:
Den här mannen har börjat spela golf…..måhända en ny Tiger Woods i sin linda 🙂 ?
Ett ämne jag tagit upp flera gånger förut men det kan inte betonas tillräckligt många gånger; att köpa en ridhäst utan att just prov-RIDA är banne mig ett fruktansvärt lotteri och jag läser hur ofta som helst om köp som inte blev som tänkt.
Och ja, det kan alla köp bli, även om man köper en t-shirt på nätet men här handlar det om ett stort, levande djur som man förväntas ta hand om på bästa vis trots att det kanske skrämmer skiter ur en, kostar multum och inte alls motsvarar ens förväntningar.
Man kanske dessutom saknar tillräckliga kunskaper och riskerar att skada sig allvarligt samtidigt som den stackars hästen riskerar att bli en vandringspokal.
Ibland tror man att man har ”tjänat” på att köpa en häst billigt, inte sällan från utlandet, men när man efter köp inte kan bruka hästen så som man tänkt, när man ”måste” anlita veterinär, equiterapeut, sadelutprovare och gud vet vem mer så blir det inte så billigt i slutändan.
Nedan ett ypperligt exempel på ovan; personen skriver i en senare kommentar att hen inte ens ridit på sin häst 4 månader senare!!!!!
Detta då andra undrar om hen ”gett hästen tid att landa”.
Herregud säger jag….det ska absolut inte behövas månader av invänjning innan man kan rida på en normal hobbyhäst. Det är oftast det rådet okunniga ger (att man ska ge hästen tid) och det skadar måhända inte men att vänta i flera månader är ingenting som är någon alls garanti för att hästen ska ha förändrat sig till det bättre.
Ja, jag hoppas att köparen nedan inte är allt för besviken över sitt köp och dessutom reder ut det hela men hoppas också, naivt måhända, att andra tar lite lärdom och inser farorna med att inte provrida sin häst innan köp.
För övrigt anser jag att hästägaren verkligen griper efter halmstrån vad gäller avmaskningen, precis så som man tenderar att göra när man är desperat även om planerade åtgärder till 99% inte hjälper:
”Köpte, efter att ha letat häst i Sverige, i en tid av så få bra hobbiehästar på marknaden, en Polsk häst som på alla filmer såg ut att vara trygg och framåt.inriden och inkörd på 5 år.
Fick en häst som var introvert och rädd för alla saker som kom nära. Grimma, träns, sadel osv. Även om jag höjer händerna för fort och högt. Men otroligt snäll och nyfiken. En go pärla som förefaller ha inre spöken. Men lätt gå ut med, sällan rädd för träd, sten, byggsaker, bilar osv
Har haft hit veterinär, equiterapeut, sadelprovare som alla konstaterat att han är en rädd, men otroligt go, fin, mjuk och välmående häst. Men när jag gjorde ”kolla masken” visade det sig att han har en otroligt stor mängd stor och /eller liten blodmask, 1050 epg, väntar på odlingssvar. Och jag undrar om någon vet hur det påverkar en hästs kynne. Jag vet att hästen kan avmagra och så, vilket han inte gjort.
Jag jobbar med horsemenship, med klickträning osv och vi gör massor av framsteg, men viss dagar är det som om vi är tillbaka på ruta ett igen.”
Som synes fortsätter viljornas kamp! Jag trycker tillbaka vintergrönan, dovisarna drar upp den! Skitkul….NOT!
Det ska bli intressant att se om det finns några krafter kvar hos dessa stackars plantor att rota sig och därefter sprida sig – fortsättning lär följa!
Enligt väderleksprognosen skulle det bli svalare idag än igår; det blev det INTE!
I stället gassade solen och när jag kom fram till den ridskola där Vicke och jag skulle rida en Pay and ride kunde jag konstatera att det var ungefär tretusen grader i ridhuset.
Jag träffade också många bekanta från förr och fick några trevliga pratstunder samt hann se min goda vän Lena rida lite.
Min egen ritt kändes fin men på framridningen hände något jag aldrig upplevt med Vicke på de snart 8 (!) åren jag ägt honom.
Han släppte plötsligt bettet fullkomligt; mer än han någonsin gjort när han höll på med detta från arbete undandragande försvar och jag blev väldigt förvånad. När jag red förbi speglarna (halleluja för dom) kunde jag dessutom se att att han gapade och ”joxade” en hel del med munnen vilket fick mig att misstänka att han på något vis lyckats få tungan över bettet. I sak inte konstigt eftersom mitt träns sitter väldigt löst åt alla håll och kanter men ändå…
Och mycket riktigt, när jag hoppade av för att undersöka munnen såg jag vad jag misstänkt och det var bara att ta av tränset, tränsa om och därefter var allt som vanligt igen.
En bekant som jag inte träffat på tusen år påtalade att Vicke såg så ”juste” ut när jag red och det är något jag hört förut. Han ser för andra ofta väldigt ”medgörlig” och bussig ut och det är han ju också men det är ändå lika roligt att få höra det ❤️!
Om bloggen
Bloggen drivs sedan flera år tillbaka och med dagliga uppdateringar där du får läsa om min vardag med djuren men också om sådant som jag tycker är bra, dåligt, galet eller som jag förundras över i både häst och hundvärlden (och ibland också i den “vanliga människovärlden”).
Du kommer förhoppningsvis att bli både road och oroad, provocerad och lära dig en massa nytt; både av mig och mina kloka läsare och du är mer än välkommen att själv lämna dina avtryck på bloggen.
Senaste kommentarer