Månadsarkiv: juni 2021

Skrivet

Onsdag- invigd

I morse invigde Vickster den tredje hagen och jag undrar vad alla dovisar som stod inne i den tänkte när han kom intraskande. Förmodligen ingenting- de lever i god harmoni med hästarna och gör som de vill; flyttar sig om de känner för det och stannar kvar om de inte har lust att gå 🙂 . Om ni förstorar bilden ser ni några av dom utanför hagen!

Det värmde i alla fall gott i mitt hjärta när jag såg Vicke lägga sig ner efter några timmar och ett bra pass på utebanan; detta var något jag inte såg en enda gång på 6 år innan flytten till Ryhus.

Den här vackra superponnyn fick också byta hage och går nu i den hage Vicke tidigare gick i.

Som ni kanske ser har det lilla livet fällt av 98% av sin hemska ragg och jag kan inte se mig mätt på honom. Inte nog med att hans hovar har en mycket bättre kvalitet än Vickes; sommarpälsen är helt fantastisk och han ser klippt ut på halsen medan Vicke, som egentligen har fin hårrem ser ut som en lurv i jämförelse. Hur f…n är det möjligt? B är ju snarare en ”ur-ponny” än någon smäcker, framavlad korsning som ser ut som en miniatyr av ett fullblod???

Eftersom Vicke aldrig har varit så rund som han är nu (jag vill inte kalla det tjock/ fet men välnärd 🙂 ) har jag bestämt mig för att strypa den fria tillgången på ensilage eftersom risken finns att en öppnad 150-kilos bal hinner bli dålig i värmen när hästarna är så mätta av gräs.

Nu blir det i stället trist hö som jag erfarenhetsmässigt vet att ingen av dom kastar sig över men antingen får de äta det som serveras vid intag eller så får de vänta på gräset utomhus; ungefär där går min gräns för hur bortskämda de får vara ❤️!

Skrivet

Trädgårdsjobb vs dressyr

Igår, medan jag röjde upp ytan ni ser på bilden ovan slog det mig att trädgårdsarbete har en hel del gemensamt med dressyr!

1 Att hålla en hög nivå på sin naturtomt är precis lika tidskrävande som att ha samma nivå på dressyren. Det är ett never ending arbete med båda och precis när man känner sig färdig/ nöjd med ett visst moment dyker det upp något annat som behöver tas om hand.

2 När man är mitt uppe i sitt trädgårds- eller dressyrarbete är det lätt att glömma hur det ”var” tidigare, vad som var ett problem, vad man ville förbättra osv.

Och för en utomstående kan detta vara ännu svårare att se.

Tittar man på bilden ovan kan man tex tänka ”usch vilken tråkig yta” om man inte vet att det har sett ”tusen” gånger värre ut innan jag ryckte loss hur mycket nässlor som helst, klippte ner massvis med döda grenar på busken osv. Så förbättringen för mig som VET hur det såg ut innan är enorm medan ytan för en utifrånbetraktare kanske ser bedrövlig ut.

Och så är det verkligen med dressyr också! En dålig galopp har kanske varit ÄNNU sämre, en nästan obefintlig travökning kanske inte var någon ökning ALLS tidigare osv.

3 Den tredje saken jag bittert erfor igår var att man bör ha rätt utrustning både när man rider och jobbar i trädgården annars kan man få ont/ skada sig både här och där!

Skrivet

Tisdag- bränd

I morse var jag och Vicke hos Nina och tränade och just nu befinner vi oss i stadiet där jag har fått en hel del nya insikter (Nina: ”tänk hur länge jag har tjatat om det här”) och några polletter ramlar ner då och då så det känns utvecklande och kul.

Hemma har jag fortsatt min never ending röjning av ”ogräs och annat” och nu känner jag hur det bränner på armarna av alla nässlor.

Jag fick flera par trädgårdshandskar av min mamma nyligen och de är så klart oumbärliga när man jobbar med denna typ av röjning men de täcker ju bara händerna, inte armarna och t-shirt var inte bästa jobb-plagget känner jag nu….

Skrivet

Betesreducerare eller ej

Sitter och läser en diskussion på Facebook om betesreducerare, något vi ”pratat om” även här på bloggen.

Blir lite glad när jag inser att det inte bara är jag som är ”6 år” och tycker synd om hästar som har denna typ av….enligt mig…munkorg på sig- många skulle inte heller drömma om att sätta det på sina djur.

Jag fattar absolut att det handlar en del om att förmänskliga hästar, att det säkert finns djur som är helt ok med betesreducerare osv men det spelar ingen roll för mig- jag skulle inte klara av det. Och jag vill inte må dåligt i onödan.

Precis som andra inte skulle klara av att ha sina hästar ensamma i hage medan jag inte har en sekunds betänkligheter kring detta i mitt eget fall (det finns även för mig hästar jag aldrig skulle ha ensamma).

Till viss del handlar det för mig om vad man kan leva med som djurägare, bortsett från vad som är lagligt osv.

Allt är inte svart eller vitt och det som passar vissa kanske inte passar andra (både människor och djur).

Jag skulle inte klara av att se min häst kämpa med att plocka upp strån genom reduceraren; då fick den hellre gå i en grushage och slippa frestelsen helt.

Och när jag läser andras erfarenheter av hur deras hästar försökt att få av sig reduceraren, fått skav, ”sett lidande ut” osv så förstärks min åsikt.

Men som sagt; det är lätt för mig att ha åsikter, framför allt nu när jag har enorma, underbara hagar som många hade dödat för och dessutom hästar som kan gå där.

Skulle någon av hästarna få fång kanske jag inte skulle vara lika kaxig?

Kan som en parentes nämna att jag är lika rabiat motståndare till munkorg på hundar och måhända bidrog detta till att förkorta Soyas liv?

Hon hade en kronisk tarminflammation samtidigt som hon ”stoppade allt möjligt i munnen” och jag hade utan tvekan kunnat stoppa en del genom att alltid ha henne i koppel eller ha munkorg utomhus.

Jag valde motsatsen av olika anledningar och valde också att avliva henne vid 8 års ålder innan både denna sjukdom och hennes epilepsi hade ”förstört” henne. Men åter igen; man gör olika val och ska kunna leva med dom.