Som jag berättade för några dagar sedan är det nu konstaterat att B har mild PPID.
Än så länge går han på min utebana där det ”så klart” inte finns gräs men jag är nu verkligen i valet och kvalet hur jag ska göra framöver.
Oaktat om B själv skulle tycka att livet leker av att stå rakt upp och ner på banan medan Vicke mumsar gräs några meter längre bort så mår inte jag bra av detta.
Rent krasst har jag inte flyttat till en hästgård och byggt enorma gräshagar för att ha en häst stående på min utebana annat än temporärt.
Och det är inte det optimala livet för min sällskapsponny känner jag och därför måste jag ta ett beslut om x tid.
Det jag väger mellan är om jag ska försöka hitta ett bättre/ mer lämpligt hem till honom där han kan gå ute i en annan typ av hage eller om jag ska försöka chansa på att vänja in honom på gräs och vara livrädd att fången ska komma tillbaka varje dag. För fång är verkligen en fullständigt oberäknelig sjukdom som verkar kunna slå till när som helst och jag undrar om jag kommer att orka med denna oro i längden?
Jag har ju till syvende och sist häst för att det ska vara roligt och även om det givetvis inte alltid är just ”kul” så finns det ändå en gräns för vad jag vill utsätta inte bara B utan faktiskt även mig själv för.
Att ”läsa på” om fång och PPID hjälper tyvärr inte heller; det finns trettioelva olika sätt att hantera en häst som haft fång på och det enda säkra är väl att risken för återfall är absolut minst/ ingen om hästen går i grushage.
Att ha en 24 år gammal sällskapshäst mestadels stillastående i en hage utan bete eller sällskap….nej….jag tror inte att jag kommer att klara det.
Som jag känner idag kommer jag att chansa på gräshage och hoppas att medicin mot PPID samt större vaksamhet från min sida ska räcka.
Att hitta ett annat hem till en så pass gammal häst med fånghistorik och som bör medicineras tror jag blir för svårt- det ska vara hos någon som tex redan har en fånghäst och vill ha sällskap till denna.
Kan du inte byta hagar på pojkarna? alltså att B får gå i den hage som V har betat ner? men håller med….svårt ändå!
Problemet är att det finns trettioelva rön om vilket gräs som är mest lämpat för en fångponny om den ens ska äta gräs så allting verkar vara en risk.
Nerbetat gräs innehåller mer socker tex (i jämförelse med högt gräs). Dessutom finns risken att om man låter en häst som är van att beta gå på näst intill jord att den börjar äta sådant som den i vanliga fall ratat, dvs växter som kan ge kolik eller t.o.m. förgiftning. Eller så får hästen i sig en massa grus i sina försök att beta och får kolik.
Men kan han inte äta hö/grovfoder som han gjort tidigare? Oavsett kan du ju prova med gräs och skulle det inte fungerar så får han vandra vidare
Jo, han kan äta hö/ grovfoder men det är ju ändå inget liv att stå på en plan utebana 12 timmar om dagen, med eller utan grovfoder.
Skillnaden mellan honom och Vicke tex är ju att han inte rids/ motioneras alls.
Hans motion har bestått av att vandra upp och ner i en stor, kuperad hage och den rörelsen ska absolut inte underskattas. Den är jätteviktig för alla hästar men framför allt för en äldre häst som själv kan känna efter hur mycket/ lite den vill röra sig och i vilket hastighet.
Jag har haft en del fångisar och har. Under 20 års tid har jag kommit fram till att nerbetad hage är bäst. Sockerhalt eller ej.
Samtidigt är det det gräset hästarna helst vill äta?
Jag har delar av mina hagar som är extremt nerbetade och ändå står hästarna där och plockar med pyttegräs hellre än att gå 20 meter längre bort till längre men gulare gräs?
Skulle nog göra som du tänker. Och funkar det inte så är han ändå 24 år♥️…
Ja, det är så jag tänker.
Jag kan inte låta hela mitt liv kretsa kring en sällskapsponny hur hårt det än kan låta för vissa.
När jag läser hur en del med fånghästar vänder in och ut på sig själva så känner jag bara ”nej”. Ok om jag hade vetat SÄKERT att det skulle hjälpa till 100%, då hade jag faktiskt gjort det men när man läser om hästägare vars hästar fått fång vad de än gjort i princip (en påstod att hennes häst fått fång av att vräka i sig halm….) då blir det för mycket för mig.
Förstår ditt dilemma! Min ponny hade samma sjukdomsbild som din, han gick på bete sina sista år i livet och fången kom inte tillbaka. Det går ju såklart inte att dra några slutsatser av det, men det kan gå bra och det kanske är värt chansningen för er bådas skull?
Ja, det är nog så det får bli känner jag.
Jag kommer ju oaktat vad aldrig att ha mina hästar på bete dygnet runt utan max 12 timmar per dag och funkar inte det så får det tyvärr bli så….
Usch vilket tråkigt val 🙁 men som ovan och du skriver så kanske för B:s skull är det kanske värt att chansa. 24 är en fin ålder att uppnå i dagens hästliv endå och kanske hellre behöva tvingas ta bort en glad häst än att ha behövt ha honom på grus och ta bort pga gruskolik? Om han skulle vara glupsk eller så tex. Sedan kan man ju göra allt annat runt omkring till de mesta man kan. Som du skriver medicin och inte hela dygn ute osv. Känns ju tråkigt att behöva hitta ett annat hem när han nu verkar vara den optimala sällskapshäsyen för er annars.
Jag håller med om allt!
Jag hade definitivt provat med att successivt vänja in honom på gräs igen. Du kan ju varva med utebanan ett tag.
Går det inte så går det inte. Då har han iallafall dött lycklig .
Även om livet kanske kortas något ? Sånt vet man aldrig ?!
Så har jag alltid resonerat med mina hundar – som pga skador aldrig mer skulle få vara lösa. Vi tog då beslutet att de skulle få leva hundliv hur kort eller långt det än blev. Facit får man aldrig.
Tycker vi djurägare- även om man skall vara försiktig- är skyldiga våra djur att låta dem vara djur.
Att ta bort ett djur i rätt tid är också en skyldighet hur ledsamt det än är.
Håller tummarna för att det går !!!
Du kan ju göra så kallat strip bete i början med snabb stolp och lite tråd. Att man öppnar en bit varje dag tills hagen har den storlek man tänkt.
Fungerar faktiskt bra även om de inte har fång och inte ska äta för mycket gräs. Visst de kräver att vi människor lägger 5-10 minuter om dagen att flytta tråden men kanske hellre de än att hästen ska behöva gå i grusruta.
Sen brukar jag alltid tänka de är värre före midsommar för hästar att beta en efter, min egen knubbsäl fick inte tillgång till gräs för ens midsommar helgen. Han blir tjock som en tunna annars.
Jag tycker att du resonerar klokt och rätt.
Hoppas att det fungerar.