Jag har stora gräsytor på 3 av ridhusets sidor och eftersom en av dom blev väldigt fint ansad idag kunde jag därefter använda den som tillfällig ridbana.
Det gjorde jag förra året också och det fungerar helt ok.
Det är alltså en träda som sköts av godset vi hyr Ryhus av så detta är inget som vi ansvarar för.
Jag har precis ätit ett litet mellanmål (läs: onyttigt småätande) ; en glassbåt!
Denna form av glass har jag inte ätit på en evighet och den fick mig att minnas en klient som jag hade för väldigt många år sedan.
Det var en gammal man som jag besökte en gång i månaden då han hyrde sin bostad via socialtjänsten och det var min uppgift att se till att allting sköttes som det skulle (vilket det gjorde).
Varje gång jag kom på hembesök bjöd mannen på en glassbåt och jag som kan vara lite kinkig med att äta hos personer där det är lite si och så med städningen kunde fika utan tvekan eftersom de ju är styckvis förpackade.
Det sorgliga var att jag kändes som mannens enda sällskap och han verkade se mycket fram emot dessa kontrollbesök.
Och så blir tyvärr livet för vissa när de blir gamla….det har jag sett flera gånger.
Att en socialsekreterare blir nästan det enda sällskapet och att man i övrigt är väldigt ensam.
Ja, eller en hemtjänstare eller annan tillfällig support man har….inte roligt…fint minne ändå!
Ja för hemtjänsten är nog detta tyvärr ”vardagsmat”…..
Och än värre blev det med Covid Det kom in en mycket gammal patient för blodtransfusion, och hens stora sorg var att inte gå umgås och socialisera under sin sista tid. Det var förra sommaren och tyvärr dog patienten innan vaccinet han komma
Det där med att äta hos patienter/klienter med tveksam hygienisk situation har en vän löst genom att hen har diabetes, fungerar oftast att använda som ursäkt och är väl accepterat.