Mänisnaks hjnräa kan lsäa oedrn i vlkien odnrig som hlset, det edna vkitgia är att den fsötra och stsia btkosaevn stetir på rtät palts.Rsteen kan vraa hluler om bluler och du kan ädnå lsäa det uatn ngåra porlbem. Hägtfit va?
Jag tillhör dom som hyfsat ofta ”stör” mig på felstavningar och sådant som jag uppfattar som rent slarv; framför allt i annonser.
”Orkar man inte ens korrekturläsa några korta meningar är man inte särskilt seriös” kan jag tänka.
Men egentligen borde jag inte lägga energi på att bry mig, det inser jag själv.
Och när jag själv skriver i tex Messenger kan det bli lite ”hejsan svejsan” så jag är långt ifrån perfekt själv.
Sedan är det nog för de flesta skillnad på tex en jobbansökan och ett sms till en kompis och har man dyslexi så är man oftast också mer ursäktad.
Ha,ha.. javisst är det olika på vad man stör sig på.
Sms och MMS… då får mina vänner stå ut med mycket, dels ser jag lite sämre och försöker skriva utan glasögon sen har jag dyslexi….
Kan bli rätt knasigt när jag skriver på F B också.
Däremot försöker jag att vara så korrekt som möjligt på jobbet. Utskick till vårdnadshavare och annat som man ska skriva i jobbet. Ber gärna någon kollega läsa igenom för säkerhets skull.
Jag försöker låta bli att störa mig. Min syn blir sämre och jag behöver väl skaffa glasögon. Svårt ibland att upptäcka stavfel och hyss autocorrect ställt till med när man inte ser.
Jag stör mig mer på särskrivning eller när folk säger ”dra alla över en kant” eller skriver knappt begripliga meningar… Stavfel kan ju alla göra i farten, men jag skall erkänna att jag till exempel har väldigt svårt att stå ut med någon som systematiskt tar fel på ”de” och ”dem”.
Varför inte använda ”dom” om man är det minsta osäker? Det rekommenderade redan mina svensklärare för 40-45 år sedan.
Undrar hon som alltid haft 5:a i svenska trots invandrarbakgrund.