Läser ett inlägg på Facebook som kort sammanfattat handlar om att någon har tagit kort på en häst med dåliga hovar i en hage. Personen undrar vad den ska göra.

Otroligt många svarar att personen ska anmäla ovan till Länsstyrelsen; tack och lov svarar många andra även att personen först bör försöka tala med/ hitta hästens ägare.

Jag kan absolut förstå de som anmäler till Länsstyrelsen om de gjort i vart fall en liten ansträngning att hitta en ägare/ markägare eller läget är direkt extremt allvarligt, kanske till och med livshotande men när jag läste alla beskäftiga svar i tråden blev jag lite mörkrädd.

Visst; det är ibland svårt att avgöra vad som är vad, det är måhända bättre att ”anmäla en gång för mycket än en gång för lite” osv men en del människor tycks så otroligt konflikträdda och/ eller bekväma att de tycker att om de bara lyfter luren och ringer in en anmälan anonymt så har de gjort sitt liksom.

Och eftersom Länsstyrelsens personal dels inte precis sitter och sover vid sina skrivbord eftersom de har så lite att göra dels faktiskt råkar ut för okynnesanmälningar kanske man ska tänka ett varv till innan man drar igång något?

Att ha civilkurage nog att försöka ta kontakt med en djurägare/ markägare borde vara steg 1 i min värld; om detta sedan inte går av någon anledning bör man givetvis gå vidare.

Och ja, jag fattar absolut att det i vissa fall verkligen inte är görbart av vilken anledning det än må vara men att bara random uppmana alla som ser något som känns det minska ”fel” i någon annans häst/djurhållning att anmäla kan få väldigt förödande konsekvenser.

Valfrihet i all ära men här är jag faktiskt glad att Skatteverket satte ner foten!

Härom dagen diskuterade vi huruvida lösdrift underlättade/ var tidsbesparande och jag tänkte idag spinna vidare lite på detta tema; dvs fråga er vad ni tycker sparar tid i stallet?

Själv tycker jag till att börja med att man kan skilja på tidsödande och ansträngande arbete vs motsatsen.

Något kan således vara tidsödande men enkelt, tidsödande och ansträngande, sådan som görs snabbt och utan ansträngning och till sist sådant som görs snabbt och med ansträngning.

Man kan inte alltid få både sådant som görs snabbt och utan ansträngning men det bör vara ens mål tycker jag.

Annars får man väga fördelarna vs nackdelarna med de andra alternativen; kanske orkar man anstränga sig rejält om jobbet går snabbt eller så föredrar man sådant som tar tid men inte kräver någon större fysisk ansträngning?

Ett eget exempel på en tidsbesparande åtgärd är att jag försöker att köpa så stora kvantiteter foder och strö som möjligt.

Dels blir det ofta billigare och dels slipper man köra fler gånger vilket så klart tar tid (och kostar bensin).

Det är förvisso lite (läs mycket) jobbigare att lasta i och ur flera hundra kilo havre tex eller +50 spånpelletssäckar men det känns skönt att ha det på plats och veta att det är många månader tills man behöver handla igen.

En förutsättning är givetvis att man har plats för stora volymer av whatever vilket absolut inte alltid är fallet om man är inackorderad.

Något som absolut underlättar mitt stallarbete är att jag har både gödselstack och hagar väldigt nära stallet men även detta kan man ju inte alltid påverka, varken som inackorderad eller om man tar över ett befintligt stall.

Bra redskap i stallet underlättar också och är lättare att åtgärda men förvånansvärt många stall använder rangliga skottkärror, helt nedslitna kvastar, grepar som är sönder och jag vet inte allt.

Jag har själv tvingats använda dylika tingestar och vet hur onödigt slitigt det kan bli och i ett stall blev resultatet att nästan alla köpte egna grepar och skottkärror eftersom stallägaren inte brydde sig.

Men vad säger ni? Har ni andra exempel på hur det blir lättare och kanske roligare med stalljobb?