Fredag- en egen gångart

Ibland ser jag hur skickliga dressyrryttare utmanar varandra att göra så många byten i varje som möjligt och när man tittar på resultaten (+50 byten) verkar det som att just ”ettorna” har blivit som en egen gångart för de hästar som bemästrar detta bra.

Jag och Vicke är verkligen inte där än och har inte som mål att komma dithän heller men idag var det med våra mått mätt en sådan gång då jag i alla fall fick en liten glimt av hur det skulle kunna kännas med den här extra gångarten.

Jag gjorde både 12 och 14 ettor mer än en gång och hade långsidorna på min utebana varit länge hade det nog kunnat bli några byten till men det tar lite tid för mig att liksom förbereda mig i ingången så därför hinner jag inte med fler.

Det svåra är att både hinna ge hjälperna så snabbt som krävs men också att ha precis rätt tempo.

Rider men lite för översamlat blir det för jobbigt och i alla fall Vicke hinner inte skifta om benen och motsatt tempo, dvs åt arbetsgalopp blir för flackt och då hinner benen inte heller med.

Men lite kul är det eftersom just ettorna har varit lite av en ungdomsdröm och som jag sa till Nina sist så gäller det att passa på nu eftersom jag troligen aldrig mer kommer att äga en häst som klarar just denna svårighet med lite hjälp-sega mig i sadeln.