Skrivet
Beskriver oss PERFEKT, särskilt Vicke 😁😁😁!
Inte för att jag skulle beskriva mig själv som lynnig 🙂 men jag har många gånger skojat om att jag skulle vilja ha Vickes, fullständigt likadana positiva inställning till livet 365 dagar om året, 24/7!
Skrivet
Redan för några dagar sedan såg jag en skata äta på något som jag då trodde var skalet av en kastanj på min utebana. Inte för att vi har några kastanjeträd i närheten av Ryhus men jag visst att vi inte heller har några träd som ger gröna äpplen någonstans och inte heller några päronträd. Jag hann inte titta närmare på skatans byte eftersom jag red och sedan glömde jag av det hela.
Idag utspelade sig ett likartat scenario med skillnaden att jag redan från sadeln var ganska säker på att det var ett päron som skatan hade droppat på min bana och när jag hoppade av Vicke för att titta närmare bekräftades min misstanke; det var ett päron.
Jag la päronet under min uppsittningspall, hoppade upp i sadeln igen och jag hann knappt sätta Vicke i rörelse förrän skatan dök upp med ett nytt päron !?!?
Det jag inte fattar är varifrån dessa päron kommer!?!?
Den enda logiska förklaringen är om våra närmaste grannar möjligen har ett päronträd men även om så vore fallet är det minst 500 meter mellan deras trädgård och min utebana fågelvägen!
Att en fågel orkar flyga med en så tung frukt är ganska fascinerande och jag förstår inte heller varför min utebana har blivit vald som fika-plats av alla öppna ytor som omger Ryhus!?!
Skrivet
Bjuder på några foton från förra veckan då hösten visade sig från sin bästa sida.
Jag tyckte själv att det blev riktigt bra bilder för att vara tagna med en telefon och minns hur usla bilder det blev med de första mobilerna som det gick att fota med. Ibland kunde man knappt urskilja vad fotona föreställde.
Finast bilder blir det om man tar porträttbilder tycker jag, så som dessa ovan.
Skrivet
I dag inträffade ett näst intill helgerån på Ryhus!
Jag som i vanliga fall kastar mig ut till stallet för att släppa ut hästarna så tidigt som möjligt valde att inte kasta något annat än var sin hösilage-tuss till båda och sedan lämna kvar dom i deras boxar!
Det hällregnade och jag kände bara ”nej” så det blev inte utsläpp förrän klockan 9 vilket inträffar typ 1 gång om året!
Jag har annars i alla år haft nästan mani på just ”utsläpp så tidigt som möjligt” vilket delvis härstammar från nästan alla tidigare stall jag stått i där hagtiden varit mer eller mindre ganska begränsad så det gällde liksom att få ut så många timmar som möjligt på morgonen i alla fall.
Sedan vill jag gärna mocka och ”göra i ordning” stallet direkt på morgonen så det bidrar också medan jag däremot tack och lov inte alls upplever att mina hästar, så som en del hästägare hävdar med sina djur ”vill riva stallet” om de står inne för länge. Inte det minsta faktiskt.
Det hade varit väldigt intressant om man i alla fall temporärt 🙂 hade kunnat ge hästar talförmåga och fråga vad de tycker. Då hade det måhända låtit så här i mitt stall:
Utsläpp i ösregn NEJ: nej, vet du vad! Tycker du inte att vi har det inte bättre här inne med möjlighet att sova på mjuka bäddar, äta hösilage och slippa regnet. Det tycker vi!
Utsläpp i ösregn JA: äh….vad du sjåpar dig kära ägare! Vi klarar väl vatten utan att det går någon nöd på oss! Tror du vi är gjorda att sockervadd?
Utsläpp i ösregn KVITTAR: gör som du vill….oss spelar det ingen roll! Vi kan äta i boxarna eller ute….så länge vi kan stoppa något i gapen är vi nöjda!
Om jag ska döma utifrån djurens agerande när det börjar ösregna och de redan är ute måste jag tro att de hade valt “inne-alternativet” eftersom framför allt Vicke är väldigt snabbt på att ställa sig vid grinden och ser ömklig ut men vad vet jag?
Skrivet
Skrivet
Gårdagens inlägg om personen som var missnöjd med tömkörningslektionen fick mig att minnas en liknande händelse som utspelade sig för många, många år sedan.
Jag stod uppstallad på en stor ridskola i Malmö och en mycket känd ”tömkörningsguru” skulle komma dit och visa oss ”hur man tömkör”.
Vi var kanske 10 personer varav flera aldrig hade tömkört över huvud taget; jag och någon person till hade gjort det en hel del.
Gurun skulle visa på en häst som var välutbildad och utan att gå in på detaljer så blev gurun väldigt arg på hästen, gick på den otroligt hårt så att det stackars djuret nästan klättrade på sargen.
Vi kan som sagt lämna själva detaljerna därhän men det som chockade mig oerhört var att både hästens ryttare (mycket erfaren, med mångårig hästvana och ”skinn på näsan”) och alla andra inte tycktes reagera det minsta på guruns beteende.
Att man kan behöva korrigera en häst, ibland till och med mycket må vara hänt men när man ser en häst som bara verkar fullkomligt hysterisk, helt liksom oförstående till vad tömföraren vill och på en visning för mestadels okunniga personer…..då har man som visare dels gått över gränsen rejält och dels har man verkligen inte lärt dessa nybörjare ”hur man tömkör”.
Att hästens ordinarie ryttare lät sin häst ta emot…tja…jag vill om inte annat kalla det psykiskt våld (ett jäkla piskande även om jag har förträngt om det var direkt på hästens kropp) chockade mig nog mest, att ingen faktiskt sa något eller avbröt det hela tillskriver jag måhända att ingen fann sig i stunden eller vågade säga ifrån, inte heller jag sorgligt nog.
Men övriga deltagare verkade liksom inte ens brydda/ ifrågasättande medan jag marscherade iväg argt efter ”uppvisningen” medan övriga stannade kvar för att prata/ fika (minns ej för jag var så arg).
Det hela var en upprörande upplevelse för mig men jag lärde mig i alla fall att vara mer vaksam i framtiden och vikten av att säga ifrån, även om det är obehagligt.
Det är nog lätt många gånger att man helt enkelt inte finner sig där och då och detta parat med att många människor är konflikträdda gör att det är lätt för utomstående att tänka ”men varför sa ingen något” medan det för de närvarande inte går upp förrän i efterhand vad de borde ha gjort.
Skrivet
Ibland är man tacksam för de små tingen; som när det började ösregna bokstavligen 10 sekunder efter att jag hade tagit in hästarna från hagen.
Dessförinnan var det så pass bra väder att jag kunde rida på utebanan utan jacka.
På bilderna lilla Gulligullan med sin papi ❤️!
Skrivet
Skrivet
Detta inlägg på Facebook fick mig att fundera:
Vet någon hur det fungerar?
Någon som vet?
Jag menar. När man köper något på nätet, eller i en affär har man alltid ”ångerrätt” enligt konsumentköplagen. Är det 10 dagar, eller ett par veckor? Oavsett, det spelar inte så stor roll, eller ingen alls…..
Men när man står där på en clinic för en ”erkänt” duktig tränare från t ex. söderut :), och man snart inser att de där 600-700- 800:- eller mer lika gärna eller hellre kunde skänkts till välgörenhet, kan man ångra sig då?
Alltså, jag menar inte alla undantag nu, utan just det och just då. När man känner att den här tränaren borde spela golf istället, eller rentav, kunde/ borde vara elev hos mig. Har man rätt och ångra sig då, och givetvis få pengarna tillbaks? Och hur långt in i lektionen i så fall?
Givetvis borde det vara så alltid då instruktörer underpresterar, men jag inser problemet. Det går inte att komma åt dem på det viset. Och vilken arbetslöshet vi skulle få……
Vad är det som gör att man självklart ska betala för något som är dåligt när det kommer till hästar? Okej, jag vet. När man vill lära sig något nytt vet och kan man inte, så det blir oftast omöjligt att genomskåda det dåliga, de okunniga. Man betalar ju för och få hjälp! Och när man betalat har man ”låst in” sina förväntningar, och köper oftast allt ”instruktören” säger, samtidigt som man slutat tänka. För det har man ju betalat för!
Men, om man inser det 10-20 minuter in i en lektion, som redan är betald? Har man rätt och ångra sig då?
Troligen inte…….
Det är ju en intressant frågeställning som tas upp och jag tror/ tycker att det är mycket svårt att reklamera en åsikt/ upplevelse så att säga.
Problemet med tex undervisning är att det många gånger är subjektiva upplevelser vi talar om.
Om man upplever en tömkörningskurs som dålig kan detta säkert bero på hur många parametrar som helst varav en del som sagt är subjektiva medan andra är mer objektiva.
Om den som undervisar tex kommer för sent, avslutar lektionen i förtid är detta lätt att bedöma objektivt.
Men hur tex en häst ”svarar” på tömkörning eller hur lätta/ svåra instruktionerna är att förstå för deltagarna- det är mycket, mycket svårare att bedöma.
Om man någon gång råkar ut för en dålig tränare får man nog bara se detta som ”läropengar” och inte anlita personen igen.
Och för att så långt det är möjligt undvika att man blir missnöjd kolla en sådan tränares träningar innan man själv anmäler sig alternativt fråga andra som anlitat personen efter deras omdöme.
Detta sagt om man ”bara” är missnöjd med hur instruktören lär ut. Skulle det handla om tex kränkande beteende mot deltagare eller att en häst behandlas illa bör man utan tvekan ingripa aktivt vilket jag tänkte utveckla lite mer i morgondagens inlägg.
Skrivet
Minns ni när Pamela Anderson visade sin taggtråds-tatuering i Baywatch?
Då var denna tatuering lite innovativ måhända; när sedan x hundra tusen kvinnor valde att gadda sig på samma vis tyckte i alla fall jag att det bara blev tråkigt.
Nu ser jag samma sak i flera olika stall fast med kristallkronor.
Vad är grejen liksom? Att ha denna dammsamlare i stallmiljö känns väldigt märkligt och när fler och fler har det har det dessutom mist sin eventuella coolhets-faktor. Tycker jag.
Lampan på bilden påstås dessutom endast utgöra prydnad och inte vara inkopplad vilket gör inredningsdetaljen ännu mer märklig enligt mig….
Senaste kommentarer